Oro för våldsamheter i samband med valet i Kenya


Av: Erik Persson

2013-03-01 |

På måndag går Kenya till val och frågan är om våldsamheterna som utspelades i samband med 2007 års val kommer att upprepas. Flera händelser under 2012 visar på starka spänningar mellan olika etniska grupper. Förra året dödades runt 450 personer i etniska konflikter och cirka 110 000 personer tvingades fly inom landet. Ofta har detta våld haft politiska motiv.

Valretoriken

Inför valet har Kenya haft sin första TV-sända presidentvalsdebatt. I tidigare val har politikerna hållit sina valmöten utan att ha behövt få sina argument ifrågasatta av andra kandidater.

Det faktum att Uhuru Kenyatta, en av de ledande presidentkandidaterna, är efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) överskuggar alla andra valfrågor. Nationen är delad i frågan om det var rätt eller fel av ICC att åtala Kenyatta och hur Kenya bör agera gentemot ICC.

I tidigare valkampanjer har hat-tal förekommit där etniska gruppers intressen ställts mot varandra och sociala och ekonomiska problem skylls på människor från andra folkgrupper. Inför årets val har dock myndigheterna gjort ansträngningar för att bekämpa detta.

Presidentkandidaterna har dessutom lovat att respektera valresultatet.

Trots detta har oron bland nationella och internationella bedömare inför valet varit stor, och det är svårt att på förhand säga om det går att undvika nya våldsamheter.

Politik och etnicitet
Korruption och maktmissbruk i de grupper som för tillfället har den politiska makten har spätt på motsättningarna mellan Kenyas olika etniska grupper och ökat behovet av att slå vakt om den egna gruppens intressen. De politiska partierna har därför kommit att organiseras nästan uteslutande utefter etnisk tillhörighet, med lösa allianser mellan olika partier. Politiska ledare har traditionellt använt sitt inflytande för att belöna de grupper som stöder dem, samtidigt som de berikat sig själva utan att göra något åt sociala problem och andra frågor som rör landets utveckling och befolkningen i stort.

Valet 2007 blev mycket jämt, Mwai Kibaki, som officiellt utropades som segrare, anklagades för valfusk. Våldsamheter bröt ut runtom i landet och mer än 1000 människor dödades och upp till 600 000 personer drevs på flykt inom landet.

Flera av Kenyas ledande politiker har sedermera blivit efterlysta av den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, för sin påstådda medverkan i våldsamheterna, bland dem Uhuru Kenyatta men också hans vicepresidentkandidat William Ruto. Kenyattas främste motståndare i presidentvalet är premiärminister Raila Odinga.

Ny konstitution
Sedan valet 2007 har Kenya dock fått en ny konstitution som ger regionerna mer självstyre. De kommer att tilldelas pengar från statsbudgeten och får därmed makt och ansvar att sköta delar av offentlig service och utveckling.

Med lokala valda församlingar, en mer decentraliserad statsmakt och bättre möjligheter att på nationell nivå fälla politiska beslut som missgynnar en enskild grupp, är förhoppningen att en valförlust på nationell nivå ska bli mindre dramatisk för de grupper som inte tillhör den vinnande sidan.

Förhoppningen är att både politiker och väljare därigenom ska vara mindre benägna att ta till fusk och våld för att vinna president- och parlamentsval.

Den nya konstitutionen har ännu inte prövats i praktiken och det kommer med stor sannolikhet att finnas ett glapp mellan teori och praktik när den väl sätts på prov. Dessutom har de flesta av väljarna dåliga kunskaper om hur den är tänkt att fungera och kan kanske därför vara benägna att följa gamla och invanda mönster.

Text: Erik Persson, stipendiat på Utrikespolitiska institutet.



Om UI-bloggen

Arkiv