En världsordning i förändring?


Av: Mikaela Hedborg

2013-02-05 |

Vad har Brasilien, Indonesien, Indien och Turkiet gemensamt? De är alla stora och växande ekonomier, befinner sig geografiskt i ett strategiskt viktigt läge i respektive region, samt delar ett engagemang för demokratiska institutioner. Dessutom kommer länderna att ha stor påverkan på den framtida världsordningen. Det säger Dr. Daniel M. Kliman, medförfattare till forskningsrapporten Global Swing States, som besökte UI tidigare i år.

Den rådande världsordningen upprätthålls av ett samverkande nätverk av globala institutioner, regler och relationer. I mer än sex decennier har världsordningen i huvudsak främjat fred, välstånd och frihet. Men den nuvarande världsordningen står inför många utmaningar.

Kina, en gigant sett både till ekonomi och befolkningsmängd, har satt press på det befintliga internationella systemet. Landet har utmanat såväl Världshandelsorganisationen WTO:s regelverk som Världsbanken genom att låna ut bilateralt till utvecklingsländer. Kinas försök att förvandla sin renminbi (kinesiska yuan) till en global valuta har kritiserats av omvärlden - inte minst av USA, vars valuta riskerar att bli degraderad från platsen som världens främsta reservvaluta. Renminbin påverkar även Indiens och Turkiets valutakurser. Kinas försök att begränsa fri sjöfart i Sydkinesiska havet har också väckt starka reaktioner.

Kina är dock inte ensamt om att utmana den rådande världsordningen. Doharundan strandade på grund av invändningar från länder som Brasilien och Indien. Nordkorea och Irans nukleära ambitioner utmanar den globala nedrustningsprocessen. Stater i östra Asien har slutit sig samman för att utöka Chiang Mai-initiativet, en gemensam valutapool som utgör ett regionalt alternativ till Internationella valutafonden, IMF. Vidare utmanas den maritima ordningen av Turkiets anspråk i östra Medelhavet och Rysslands fodringar i Norra ishavet. Samtidigt begränsas USA och EU, två anhängare av den nuvarande världsordningen, av en kombination av finansiella och politiska påtryckningar.

Kontentan av forskningsrapporten är att USA, men även EU, bör ta tillfället i akt att bedriva ett närmare partnerskap med Brasilien, Indonesien, Indien och Turkiet. Kliman refererar till dessa stater som globala ”swing stater”, då de alla besitter möjlighet till stor geopolitisk påverkan på grund av att deras inställning till den internationella ordningen är mer flexibel och öppen än Kinas eller Rysslands. Även om dessa fyra stater tillsammans har möjlighet att förnya den världsordning som de, liksom USA och de flesta andra länder, är beroende av, ska de inte betraktas som ett enhetligt framväxande block. Det är nämligen osannolikt att dessa fyra stater kommer att handla i samförstånd. Därför bör USA och EU fokusera på varje stat för sig snarare än tillsammans. 

Insatserna är dock höga. Om USA och EU kan alliera sig med dessa globala ”swing stater” kan det stärka den rådande världsordningen till allas belåtenhet. Om den globala ordningen fragmenteras kommer istället USA och EU, såväl som de flesta andra stater, på ett eller annat sätt att drabbas av konsekvenserna.

Text: Mikaela Hedborg, forskningsassistent.



Om UI-bloggen

Arkiv