Strimma av hopp i Syriens mörker


Av: Per Jönsson

2013-02-04 |

Under helgens säkerhetspolitiska toppkonferens i München bjöd den syriske oppositionsledaren Moaz al-Khatib på nära nog en sensation som har vissa utsikter att bryta det långa dödläget i Syriens snart två år långa inbördeskrig.

Inte nog med att Moaz al-Khatib hade långa samtal med utrikesministrarna för både Ryssland och Iran, den syriske diktatorn Bashar al-Assads främsta uppbackare. Han sade sig också vara beredd att inleda en dialog med representanter för Assadregimen om en lösning av konflikten, något som oppositionen hittills envist motsatt sig.

"Härmed förklarar jag att jag är redo att föra direkta diskussioner med företrädare för den syriska regimen, i Kairo, i Tunis, i Istanbul eller var som helst. Men i gengäld måste regimen göra en motsvarande gest och frige 160 000 fängslade från oppositionen samt förnya passen för syrier som tvingats lämna landet och gå i exil, tillkännagav den 52-årige sunnimuslimske ex-predikanten al-Khatib, som i november valdes till högste ledare för oppositionens nya paraplyorgan Nationella koalitionen för Syriens revolutionära och oppositionella krafter.

Om Moaz al-Khatibs utfästelse står sig kan en central pusselbit hamna på plats i det omfattande fredsarrangemang för Syrien som först FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan och sedan den särskilda Syrienmedlaren Lakhdar Brahimi under snart ett år har kämpat för att få till stånd.

Fredsplanen fick sin definitiva form i det så kallade Genèveavtalet den 30 juni förra året, då samtliga inblandade parter i Syrienkonflikten, samtliga stormakter i FN:s säkerhetsråd, EU och Arabförbundet förordade att Syrien skulle styras av en övergångsregering med uppgift att inleda en inomsyrisk försoningsdialog. Enligt Genèveavtalet skulle denna övergångsregering bestå av "medlemmar av den nuvarande regeringen och oppositionen och andra grupper och formas på grundval av ömsesidigt samtycke".

Dock har det hela sedan dess hakat upp sig på formuleringen "ömsesidigt samtycke". USA och flera väststormakter, Arabförbundet och större delen av den syriska oppositionen krävde att detta utesluter Bashar al-Assads medverkan i en övergångsregering. Ryssland, Kina, Iran och givetvis Damaskus hävdade att man inte kunde utesluta någons medverkan på förhand, underförstått att Assadregimen skulle delta. Därmed blev det ingen fortsättning på denna stormaktsdiplomatiska karusell, trots att Lakhdar Brahimi hela hösten och vintern rest runt i världens huvudstäder och argumenterat för Genèveavtalet.

Med den syriske oppositionsledarens utspel i helgen kan dock ett nytt blad ha vänts i Syrenkrigets grymma annaler. Inte oväntat fick al-Khatib genast mothugg från somliga andra oppositionella, bland annat det numera nästan desavouerade Syriska nationella rådet vars islamistiska ledning sade sig tillbakavisa varje uppgörelse eller förhandling med "den kriminella regimen i Damaskus".

På detta svarade Moaz al-Khatib att han betackar sig för att utsättas för "intellektuell terrorism" från dem som vägrar att på allvar försöka finna en fredlig lösning för att få slut på ett inbördeskrig som hittills krävt mer än 60 000 dödsoffer. Till dem inom oppositionen som kritiserade hans invit till dialog med Damaskus säger han på sin hemsida:

"Om någon inbillar sig att inga syrier vill lyssna på mina idéer om en fredlig förhandlingsuppgörelse så saknar den personen kontakt med verkligheten. Det finns de som sitter på sina soffor och säger: 'Förhandla inte, förhandla aldrig'. Men vi förhandlar inte om att den regim som sitter nu i Damaskus ska sitta kvar, utan att den ersätts av en annan regim till lägsta möjliga kostnad i form av blod och förödelse"

Intressant nog välkomnade USA:s vicepresident Joe Biden vid Münchenkonferensen den syriske oppositionsledarens förslag och uppmanade al-Khatib att försöka "isolera extremistiska element inom oppositionen" och i stället ta hänsyn till mångfalden av grupperingar i Syrien, inklusive alawiter, kristna och kurder. Bidens kommentar kan tolkas som att USA numera också anser att den hittillsvarande satsningen på enbart väpnad kamp mot och isolering av Damaskusregimen inte är en framkomlig väg ut ur Syriendilemmat.

al-Khatibs "motkrav" för förhandlingar - att den syriska regimen ska frige ett mycket stort antal fångar och förnya passen för exilsyrier - bör ses mot bakgrund av att en unik fångutväxling faktiskt ägde rum för mindre än en månad sedan: fängslade syriska oppositionella frigavs av Damaskus i utbyte mot iranska medborgare som tillfångatogs av syriska rebeller i höstas. Ungefär samtidigt föreslog al-Assad i ett tevetal en nationell dialog om en ny regering och konstitution och erbjöd samtidigt amnesti för oppositionella som ville återvända till Damaskus.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.


Om UI-bloggen

Arkiv