Råd på vägen i Obamas smak


Av: Per Jönsson

2013-02-21 |

USA:s samlade spionorganisationer skissar i en ny rapport en mängd möjliga alternativ för vart världen är på väg. Men rapporten, som just presenterats på UI, ger inte presidenten entydiga råd eller rekommendationer om vilken väg USA bör välja. Och det passar uppenbarligen Barack Obama perfekt.

Ska USA uppträda som världspolis? Och i så fall: vad för slags polis? Typ en snäll och hjälpsam brittisk bobby? Eller en som uppträder verkligt hårt mot dom hårda som Dirty Harry? Eller en Bad Lieutenant som själv rids av maror fastän han gör det rätta?

Den retoriska frågan ställer Neil Melvin, engelsmannen som är ansvarig för fredsforskningsinstitutet Sipris program för väpnade konflikter och konflikthantering. Melvin tog till orda i samband med att rapporten ”Global Trends 2030: Alternative Trends” från USA:s samlade spionorganisationers egen tankesmedja National Intelligence Council presenterades vid ett högdjursspäckat seminarium på UI den 20 februari.

NIC:s spionrådgivare är försiktiga, eller räddhågade, nog att inte sjunga ut om vart de egentligen tror att världen är på väg. De nöjer sig med att skissa en mängd olika möjliga utfall av den globala maktspridningen efter kalla kriget, ekonomiska strukturkriser, demografiska och klimatmässiga förändringar, råvaru- och livsmedelsbrister, energi- och teknologiomvälvningar, et cetera.

 Det kan gå bra, det kan gå snett, det kan låsa sig, världens demokratier kan retirera – Usch! – alternativt de nya stormakterna kan utvecklas i demokratisk riktning – Hurra!. Med andra ord: världen kan gå åt vilket håll som helst. Välj själv.

– Det finns inget som kan sägas vara rätt eller fel när man spånar om framtiden i ett så långt tidsperspektiv. Och det finns ingen entydigt realistisk vision om framtiden. Vi måste nöja oss med att ange alternativa framtider. Se bara på vad som har hänt de senaste 20 åren – under den tidsrymden har världen förändrats på fundamentala sätt, nästan suckade Mathew Burrows från NIC som besökte Stockholm för att dela med sig av vad hans forskargrupp kommit fram till.

NIC publicerar numera en sådan här nästan alltomfattande omvärldsanalys strax efter varje presidentval, som för att ge den nya eller omvalda innehavaren av Vita huset ett färskt underlag för hur hans USA ska välja väg i världen. Det är tredje gången gillt för Burrows att ta fram detta lika matiga som matnyttiga kompendium. På frågan vad han själv tycker har förändrats mest sedan han började med sin första ”Global Trends” för 12 år sedan svarade Burrows nästan bekymrat:

– Främst sätter jag nog vad som skett med USA under dessa år – att den amerikanska supermakten har genomlevt en relativ nedgång i världspolitiken. Och att detta har lett till en mindre stabil multipolär värld.

Alltså: att USA, som åtnjöt en unik global position med nästan gränslösa positiva utvecklingsmöjligheter efter Sovjetväldets sammanbrott, sprätte bort denna position på meningslösa och katastrofalt misslyckade krig i Irak och Afghanistan. En liknande pessimistisk ton slog också Neil Melvin an när han utifrån Sipris detaljerade forskningsresultat om krig, konflikter och vapenhandel varnade för att världen riskerar få uppleva fler, inte färre, väpnade konflikter framöver:

– De senaste decenniernas positiva trend kan ha brutits och riskerar vändas i motsatsen. Vi får räkna med fler mellanstatliga konflikter, och risken för katastrofal kärnvapenanvändning kan rycka närmare. Vi vet till exempel inte hur Iran kommer att utnyttja sitt växande regionala inflytande. Och konflikten i Syrien har redan lett till sammanbrott för det internationella samarbetet om krig och fred och istället utvecklats till ett krig genom ombud för regionala stormakter.

Så tydliga varningsord uttalar inte Global Trends-rapporten, och Mathew Burrows avstod från att uttrycka sig lika pessimistiskt som Neil Melvin. UI:s forskningschef Johan Eriksson framhöll på seminariet att det kan vara klokare att hålla sig till ett realistiskt ”näst bästa” framtidsscenario än att framhålla ett kanske orealistiskt ”bästa” scenario. Och när allt kommer omkring är nog president Barack Obama nöjd med att USA:s samlade spionexpertis inte tar mer entydigt ställning för något visst handlingsalternativ. För Obama vill välja själv, och bestämma själv.

Det framgår inte minst av de rapporter som framkommit nyligen om att såväl hans försvarsminister Leon Panetta som högste Pentagonchefen general Martin Dempsey och CIA-chefen i somras propsade på att USA skulle ingripa militärt i Syrienkonflikten, eller åtminstone skicka moderna vapen till rebellerna mot Damaskus. Obama lyssnade, avfärdade sina generalers råd och lät istället utrikesminister Hillary Clinton fara runt i världens huvudstäder och ösa verbala fördömanden över Bashar al-Assads våldsregemente.

Med all sannolikhet delar Obama NIC-experternas bedömning att USA:s relativa nedgång i världspolitiken är den viktigaste och allvarligaste globala förändringen under 2000-talet. Och han inser, eller anser, att för att vända på den nedåtspiralen måste Vita huset koncentrera sig på att räta upp den amerikanska ekonomin. Det vill säga: inga fler stora krig under överskådlig framtid. Vad gäller just Syrien tycks Obamas motto vara: ”If you touch it, you own it. So don’t even touch it.”

Precis som i Irak och Afghanistan (och Kosovo, och Bosnien, och Vietnam, och…): Där USA väljer att med våld krossa en regim tvingas man också försöka sopa ihop och bygga upp efteråt. Så det är säkrast att hålla tassarna borta, och bevara alla handlingsvägar öppna. Just därför är NIC:s till intet förpliktigande råd och rön helt i Obamas smak.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

Tips: Titta på hela seminariet i UI Play:
Part 1: Global Trends 2030
Part 2: Global Trends 2030

Läs också inlägget Per Jönsson skrev inför seminariet på SVT Debatt: Utan ett USA på hugget går världen mot kaos

 


Om UI-bloggen

Arkiv