Inte bara halleluja om Afrika


Av: Per Jönsson

2013-12-17 |

Finansminister Anders Borg ser ljust på Afrikas utsikter till ekonomisk, politisk och social utveckling. Han fick dock inte enbart medhåll från professionella Afrikakännare vid en paneldebatt om den fattigaste kontinenten.

 

Afrika har fantastisk möjlighet till utveckling!

Det utbrast finansminister Anders Borg spontant när han talade i den mer än fullsatta Sverigesalen måndagen den 16 december vid UI-seminariet ”Nytt ljus på Afrika”.

Och den numera slätkammade finansministern byggde vidare på samma tema. Sju av världens tio snabbaste växande ekonomier finns bland de afrikanska länderna söder om Sahara – det var bara början av en rasande statistikstorm över afrikanska framsteg som Borg bjöd på. De närmaste åren kommer länder som Angola, Etiopien, Nigeria, Rwanda, Moçambique, Tanzania och Uganda att hinna kapp och rent av gå om den asiatiska multijätten Kinas BNP-tillväxt, även om detta delvis beror på att den kinesiska tillväxten förväntas ”rasa” från minst tio till sju procent om året.

Den svenske rikshushållaren hade också mestadels lovord för afrikanska länders nya förmåga att ”hålla ordning och reda” i sina ekonomier: Afrikas tillväxt på senare år har på det hela taget inte skett med hjälp av hög inflation, stora offentliga budgetunderskott, skenande statsskuld eller försämrad bytesbalans, menade Borg.

Inte bara de ekonomiska siffrorna pekar på framsteg. Antalet demokratier bland Afrikas numera 54 stater har mer än sexdubblats från tre år 1990 till 19 idag – den vanligaste sortens maktskiften på kontinenten sker nu för tiden genom fria val, framhöll finansministern. Samtidigt har antalet väpnade konflikter i Afrika halverats sedan millennieskiftet till knappt ett tiotal idag. Och vad gäller FN:s så kallade millenniemål uppvisar Afrika söder om Sahara i många avseenden imponerande framsteg – Borg lyfte särskilt fram mödradödligheten som sedan 1990 har minskat från över 850 dödsfall per 100 000 födslar till under 500.

– Afrika är numera en tillväxtkontinent, inte en problemkontinent – det måste vi nu ta till oss, sammanfattade Anders Borg sin breda genomgång av ljuset söder om Sahara.

Allt var dock inte halleluja vid det stora Afrikaseminariet. Nordiska Afrikainstitutets nytillträdda direktör Iina Soiri betygsatte finansministern med att han har ”stor förståelse” för Afrika men att han också är ”mycket optimistisk”. Och hon visade sig lika vass som Borg på statistik, fast annorlunda sådan, när hon räknade upp en rad bristfälliga sociala och ekonomiska indikatorer, vilka enligt henne för alla Afrikas 54 länder (utom Seychellerna) alltjämt ligger under det globala genomsnittet. Två disparata exempel: utgifter för hälsovård som är mindre än hälften per capita av vad Sverige spenderar, samt antalet mobiltelefoner i Kenya (det mobiltätaste landet) som ligger på 43 per hundra personer jämfört med 123 i Sverige och 232 i Förenade arabemiraten.

Den finskättade direktör Soiri framhöll också att Sverige liksom alla övriga europeiska länder hade fått mottaga en rejäl moralisk spark från afrikanskt håll i samband med begravningen av Nelson Mandela. Som talare vid kistan hade det nämligen bjudits in representanter från Afrikanska unionen, FN, USA, Kina, Brasilien och Namibia. Det vill säga: en från varje kontinent och relevant statsorganisation. Utom Europa och EU.

Även Charlotte Bohman, generalsekreterare för frivilligorganisationen Hand in Hand, distanserade sig från Borgs världsbild. Hon påpekade att cirka 70 procent av afrikanerna alltjämt har sin utkomst inom ett jordbruk med låg produktivitet. Och hon ansåg att begreppet ”bistånd”, så omhuldat i Sverige, borde ersättas av ”hjälp till ekonomisk utveckling som kan nå många”, med tonvikt på det senare ledet.

– Visst kan man tala om ekonomisk tillväxt i allmänhet, och om stigande utbildning, och om växande handel – ja. Men hittills i Afrika är allt detta inte särskilt inkluderande utan når främst en ekonomisk och politisk elit som är tätt sammankopplad. Kan inte ekonomin integrera de 70 procent av afrikanerna som nu lever på mindre än två US-dollar om dagen så är det ändå i någon mening misslyckat, ansåg Bohman.

Finansministern tog den inlindade kritiken med jämnmod. Han tycktes mena att Europas talarfrånvaro vid Mandelas begravning kunde bero på att Europa ju faktiskt har en gammal skuld till Afrika. Borg berättade att när han blir tillfrågad av vänner eller kollegor om sitt stora intresse för denna kontinent brukar han svara med att ge en present: boken ”Kung Leopolds vålnad”, som handlar om den belgiska kolonialmaktens fasansfulla övergrepp och slavjakt i det som idag är Kongo-Kinshasa. Men han påpekade att man borde kunna hålla två saker i huvudet samtidigt:

– Visst har vi européer en skuld till Afrika, och vi måste kunna diskutera detta historiska arv med afrikaner samtidigt som vi diskuterar ekonomiska investeringar. För mig som finansminister i Europa diskuterar jag nästan alltid bara problem med mina kollegor. I Afrika, däremot, träffar jag så många tillväxtoptimister. Och det är mycket roligare att diskutera med optimister.

 

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Nu kan du se hela seminariet i UI Play: Nytt ljus på Afrika. Se även ett inslag från seminariet på svt.se: Borg: Satsa pensionspengarna i Afrika.



Om UI-bloggen

Arkiv