Motsättningar och otydlighet hot mot FN:s nya utvecklingsmål


Av: Martina Johannesson

2013-12-12 |

Frivilligorganisationer, forskare, företagsledare och vanliga människor. Att så många fått ha ett ord med i laget i diskussionerna om FN:s utvecklingsmål efter 2015 är positivt, menar Jan Vandemoortele, en av millenniemålens arkitekter. Samtidigt oroar signaler om att regeringarna tänker fortsätta processen på egen hand liksom oenigheten kring vad de nya målen ska innehålla.

Om två år går tiden ut för FN:s millenniemål, satsningen som FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon själv nyligen kallat ”den mest framgångsrika globala insatsen mot fattigdom någonsin”.

Fullt så översvallande var inte Jan Vandemoortele, forskare och tidigare direktör för UNDP, när han nyligen talade på ett seminarium på UI, även om han lyfte fram minskande fattigdom och sjunkande dödlighet för barn under fem år:

– Idag dör varje dag 19 000 barn av sjukdomar som ofta går att bota. För 20 år sedan var det 14 000 fler. Ni får bestämma om det betyder att glaset är halvfullt eller halvtomt, säger han till seminariedeltagarna.

Post-2015-agendan
Arbetet med att skapa nya mål som ska gälla efter 2015 är i full gång. FN:s medlemsstater har enats om att målen ska ha fokus på hållbar utveckling, s k SDG:s (Sustainable development goals), och ingå i en ny plan för utvecklingsarbetet, post-2015-agendan. En särskild högnivåpanel med politiker och representanter för civilsamhälle, näringsliv och forskarvärlden presenterade i somras en rapport med förslag på utvecklingsmål och en arbetsgrupp inom FN har tillsatts för att utarbeta en egen lista. Förslagen ska tillsammans med en uppsjö av analyser och forskningsrapporter ligga till grund för förhandlingar mellan regeringarna som inleds från september 2014. Ett år senare ska generalförsamlingen ta ställning till de nya målen.

Men Vandemoortele ser flera problem med hur arbetet fortlöper. Trots att man från FN:s och sekretariatets sida aktivt arbetat för att inkludera frivilligorganisationer, civilsamhället, forskare, näringsliv och andra i arbetet med målen, bland annat genom internetsidor och sociala medier, märker han en tendens bland regeringarna att vilja exkludera andra aktörer.

– Slutdokumentet från generalförsamlingens möte om utvecklingsmålen i september underströk på hela fem ställen att den fortsatta processen ska skötas genom förhandlingar mellan regeringar, påpekar han för deltagarna på seminariet.

 

”En eller två julgranar”
Ett annat problem är den stora mängden nya mål som diskuteras, högnivåpanelen har t ex föreslagit tolv mål, att jämföras med de åtta millenniemålen. Jan Vandemoortele ser en fara i att målen kan bli för många – likt en illa pyntad, överlastad julgran.

Motsättningarna mellan dem som menar att mål som bekämpar fattigdomen måste komma i första rummet och dem som hävdar att hänsynen till miljö och hållbar utveckling ska gå före kan leda till ett annat avskräckande scenario.

– Dessa två läger måste förenas annars kommer vi att få två julgranar istället.

Generalförsamlingen beslöt i september 2013 att de nya hållbarhetsmålen ska vara universella. Jan Vandemortele understryker också att målen måste gälla alla länder, och inte som millenniemålen, vara inriktade enbart mot länderna i Syd. Uppdelningen i rika länder i Nord kontra utvecklingsländer i Syd är idag på många sätt förlegad, mycket som en följd av senare års snabba tillväxt i tidigare utvecklingsländer, särskilt i Asien. 

–  Det finns en fara i att debatten om SDG:s koncentreras på de fattigaste länderna i Afrika och med fattigdomsbekämpning i fokus. Risken är att BRICS-länderna och Latinamerika inte tycker att målen är relevanta för dem och därför inte vill engagera sig, menar han.

”Demokrati inget mätbart mål”
Om målen istället handlar om att t ex tackla problemen med övervikt, och inte bara undernäring, blir det viktigt för så många fler länder. Detsamma gäller för frågor som ungdomsarbetslöshet, jämlikhet och klimatförändringar. Samtidigt är det inte alla viktiga ämnen som går att göra om till mål, menar Vandermoortele. Framgången med MDG:s var att de var tydliga och mätbara och detta måste också gälla för de nya SDG:s om de ska bli framgångsrika.

 

– Man måste acceptera att allt inte går att mäta och därför inte passar som SDG, säger han och tar som exempel mänskliga rättigheter, demokrati och good governance (god samhällstyrning).

 

Hur ska världen då kunna gå vidare och bryta det dödläge som uppstått för att kunna utarbeta nya fruktbara mål?

 

– En lösning skulle vara att en koalition mellan några engagerade stater, som kanske Sverige och mitt eget land Belgien, med FN-sekretariatets hjälp kan komma överens om genomförbara mål och peka ut en riktning för det fortsatta arbetet. Om inte FN-sekretariatet klarar av detta kan kanske den privata sektorn bidra.

 

Även Lars Thunell, tidigare chef för IFC (International Finance Corporation inom Världsbanksgruppen och den främsta biståndsinstitutionen inriktad på den private sektorn) var huvudtalare på seminariet The Private Sector and Future Development Goals på Utrikespolitiska institutet den 6 december. Hela seminariet kan ses i UI-play.

 

Text: Martina Johannesson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

Tips: Mer om millenniemålen hittar du på temasidan: Världens utmaning – seminarieserie om millenniemålen och utvecklingsagendan post 2015. Där kan du titta på seminarier i UI Play, beställa tidskrifter i ämnet och ladda ner en lärarhandledning på temat.



Om UI-bloggen

Arkiv