Östra partnerskapets öde avgörs nu


Av: Jakub Swiecicki

2013-11-08 |

Östra partnerskapet upplever för närvarande något av en återuppståndelse. Anledningen är Ukrainas vägval till framtida utveckling.








Östra partnerskapet initierades av Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski och hans svenske kollega Carl Bildt i syfte att knyta EU närmare sex länder öster om unionen: Moldavien, Ukraina, Vitryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Politiken lanserades på toppmötet i Prag i maj 2009 och fick 600 miljoner euro att starta med. Det var inga stora pengar. Meningen var att stora infrastrukturprojekt skulle sättas igång med hjälp av lån tagna av de egna läderna.

Redan från början var Östra partnerskapet omstritt. Ingenstans nämns medlemskap i EU för de sex länderna, inte ens som en framtida möjlighet. Därför befarade Ukraina att initiativet eventuellt skulle försena landets mål, d v s en framtida integrering med EU. Vitryssland skickade en biträdande premiärminister till Pragmötet på grund av att diktatorn Aleksandr Lukasjenka inte hade bjudits in. Han var inte välkommen i något västland och flera ledare i väst kunde inte tänka sig att förekomma på samma bild som Lukasjenka, trots att både Vitryssland och EU ville att Vitryssland skulle vara med.

Ukraina ett nyckelland
När ryssarna drog slutsatsen att Östra partnerskapet inte var något att bry sig om tappade hela projektet fart och såg ut att leva kvar som ännu en halvt bortglömd Brysselpolitik. Till följd av utvecklingen i Ukraina ser den saken idag annorlunda ut.

Ukraina är ett nyckelland i Östra partnerskapet. Det är störst bland såväl EU:s som Rysslands grannar. Utan Ukraina förlorar president Vladimir Putins tilltänkta alternativ till EU i öst, den Euroasiatiska Unionen med centrum i Moskva, sin mening. När den rysslandsvänlige Viktor Janukovitj ersatte den västvänlige Viktor Jusjtjenko som Ukrainas president 2010 trodde många att Ukrainas öde var beseglat. Dessutom satte Janukovitj den före detta premiärministern Julia Timosjenko bakom lås och bom. Men nu säger Janukovitj att han kan tänka sig att skriva på ett benådningspapper om ett sådant hamnar på hans skrivbord. Han bedyrar att Ukraina omfamnar västliga värderingar och säger att Ukrainas val är väst och EU.

Ryssland släpper inte taget
Men ryssarna har satt in ett helt batteri av påtryckningar på Ukraina för att förmå Janukovitj att inte skriva på ett associeringsavtal med EU, vilket är tänkt att ske på EU-toppmötet i Vilnius den 25 november. Dessutom väntas Moldavien och Georgien sätta sina initialer på framförhandlade avtalstexter om associering med EU.

Några EU-länder, till exempel Polen, utgår från att Ukraina kommer att skriva på. Andra, som Sverige, är inte lika säkra. Allt hänger på fallet Timosjenko. Om hon släpps fri (som en kompromiss kan hon få åka till Tyskland för att behandla sin onda rygg) är allt frid och fröjd. Men om Janukovitj faller till föga för de intensiva ryska påtryckningarna och inte skriver på avtalet hamnar vissa EU-länder i ett svårt dilemma. Ukraina blir för lång tid framöver förlorat för väst. Landet skulle kunna vara en potentiellt viktig partner till EU. Men om landet väljer den ryska vägen och sluter sig samman med Vitryssland och Kazakstan blir det istället en motvikt till EU. Vitryssland och Kazakstan är redan med i en tullunion med Moskva, ett förspel till den Euroasiatiska Unionen.

Ödesmöte i Vilnius
Sikorski och Bildt gjorde nyligen en gemensam resa till de berörda länderna. Efter mötet med Janukovitj hade de inga glada besked att ge. Efteråt träffades Janukovitj och Putin för ett enskilt ”informellt” samtal. Ett liknande möte med Putin i Jerevan slutade med att Armenien ställde upp på rysk sida. Tiden till den 25 november är mycket kort.
Det verkar som om Moskva har omvärderat Östra partnerskapet. Politiken ses som ett verktyg för EU att dra till sig länder som tidigare var sovjetrepubliker. Östra partnerskapets öde avgörs just nu.

Text: Jakub Swiecicki, associerad forskare vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Missa inte det här seminariet på UI fredagen den 15 november: The Eastern Partnership - Expectations Ahead of the Summit.



Om UI-bloggen

Arkiv