Mexikos kamp mot våldet – tillbaka i gamla hjulspår


Av: Ylva Lindahl

2013-11-05 |

Enrique Peña Nieto som tillträdde som president i Mexiko för snart ett år sedan utlovade ett annat sätt att tackla narkotikakartellerna än de tuffa tag som var företrädaren Felipe Calderóns melodi. Men än så länge märks ingen större kursändring, den nya regeringen tycks fortsätta med samma taktik som den förra.

Facit efter Calderóns satsning är förskräckande. Den ledde till en skarp upptrappning av det narkotikarelaterade våldet. Enligt relativt försiktiga bedömningar dödades minst 70 000 människor under hans sex år vid makten och en officiell rapport har slagit fast att ytterligare 26 000 försvann. Flertalet av dem befaras vara döda.

Peña Nieto har förespråkat mindre fokus på att jaga kartelledare och mer på att förhindra kidnappningar och utpressning – det är tänkt att ge ett större genomslag i mexikanernas vardag. Ett stopp för den kompromisslösa militära insatsen mot ligorna skulle bidra till att hejda det galopperande våldet, var Peña Nietos budskap.

Bort från våldsstämpeln
Den nye presidenten vill också styra mexikanernas och omvärldens uppmärksamhet bort från våldet och mot det ambitiösa reformprogram han lanserat. Peña Nieto tillhör det gamla maktpartiet PRI som styrde Mexiko i 71 år fram till år 2000 och nu återtagit presidentposten. Han gick till val med planer på omfattande förändringar inom bland annat utbildningsväsendet, telekomsektorn, finanssystemet och, inte minst, den statligt kontrollerade energisektorn. Han ingick en ”pakt” med de båda största oppositionspartierna PAN och PRD och har i huvudsak fått med dem på reformtåget. På mindre än ett år har förbluffande mycket hänt, även om särskilt energireformen väcker starka känslor och kan visa svår att ro i hamn.

Men i fråga om våldsbekämpningen ser mexikanerna ännu så länge ingen större kursändring. I maj skickade Peña Nieto flera tusen soldater till delstaten Michoacán, där narkotikagäng och självförsvarsgrupper varit inblandade i sammandrabbningar med dödligt våld. Och de senaste månaderna har tre kartelledare och några av de mest efterspanade männen i Mexiko gripits: i juli Miguel Ángel Treviño Morales som hör till kartellen Los Zetas, i augusti Mario Ramírez Treviño från Golfokartellen (Cártel del Golfo, efter Mexikanska golfen) och i september Alberto Carrillo Fuentes som är misstänkt ledare för Juárezkartellen.

Motsatt effekt
Därmed tycks den nya regeringen fortsätta med samma taktik som den förra. Det kan tyckas positivt att ledare för de brutala brottssyndikaten hamnar i fängelse, men många befarar att gripandena leder till ökat våld. När knarkkungar rycks bort ur ledningen för en liga uppstår ett maktvakuum som ofta utlöser oroligheter långt ned i leden, med många döda som följd.

Calderón som ansåg att det var dags för staten att ta till med hårdhandskarna siktade in sig just på att komma åt knarkligornas ledare. Han satte in över 50 000 soldater och federala poliser i kriget, och många gängledare greps eller dödades under hans mandatperiod.

Men satsningen fick närmast motsatt effekt mot vad som var tänkt: våldet fullkomligen exploderade. Många av offren för våldet är medlemmar av knarkkartellerna. Våldet handlar till stor del om revirstrider och kontroll över smuggelrutter och brottsverksamhet. Andra våldsoffer är soldater och poliser, men även journalister, jurister, politiker och andra som gängen uppfattar som hot mot verksamheten drabbas, liksom människor som råkar komma i våldets väg. Säkerhetsstyrkorna har också anklagats för tortyr och övergrepp. Insatsen har underminerats av utbredd korruption inom polis och militär, som ofta har spelat under täcket med ligorna.

Inte bara USA:s problem
Många mexikaner förväntade sig att Peña Nieto efter sitt tillträde skulle försöka förhandla med kartellerna istället för att föra krig mot dem. Han hade låtit förstå att han skulle komma att omvärdera det nära samarbetet med USA i kampen mot narkotikan. USA förespråkar hårda tag för att försöka hejda smugglingen från Sydamerika till USA, en hantering som har uppskattats vara värd 13 miljarder dollar om året. Enligt amerikanska bedömningar smugglas 90 procent av det kokain som når USA via Mexiko.

Och ser man ligorna som i första hand narkotikasmugglare som förser den till synes omättliga marknaden i USA kan en pragmatisk hållning verka logisk: låt amerikanerna hantera problemet. Men ligorna ägnar sig också åt annan och ofta mycket brutal organiserad brottslighet – som människohandel, mord och utpressning – som direkt drabbar mexikaner i sitt hemland. Därmed blir det av allt att döma svårt för Peña Nieto att hålla fast vid att myndigheterna ska sluta jaga de ytterst ansvariga.

Text: Ylva Lindahl, frilansjournalist.

Tips: Mer om Mexiko hittar du i senaste paketet av Länder i fickformat. Nu finns 17 uppdaterade häften om länderna i Nordamerika, Karibien och Oceanien.



Om UI-bloggen

Arkiv