Fabrizio Gatti sätter ord på migranters livsfarliga längtan till Europa


Av: Elin Rappe

2013-11-28 |

En stor andel av alla som beger sig till Europa kommer att dö. Denna bistra sanning med otäck eftersmak levererades av den italienske författaren Fabrizio Gatti när han gästade Utrikespolitiska institutet inför en fullsatt Sverigesal i förra veckan.

Fabrizio Gatti har varit ett omtalat namn på den svenska bokhimlen de senaste månaderna sedan hans tegelstenstjocka bok ”Bilal – På slavrutten till Europa” kom ut på svenska i början av hösten och möttes av stående ovationer. Fabrizio Gatti arbetar som reporter på den italienska tidskriften L’espresso och har sedan länge intresserat sig för migrationsfrågor. Han kommer själv från en migrantfamilj och tilldelades 2006 EU:s journalistpris för ett reportage om hur papperslösa invandrare utnyttjas i Italiens lantbruk.

Bilal handlar om hur Fabrizio Gatti under tagen identitet reste med människor som riskerar allt för skapa sig ett nytt liv i det rika Europa. Resan började i Dakar i Senegal och fortsatte genom Mali och Niger till gränsen mot Libyen. Färden gick genom Saharaöknen i överlastade lastbilar där ett motorhaveri kunde leda till döden. Han hade även tänkt ta båten över Medelhavet men vågade inte. Istället tog han sig över till Italien på egen hand och kastade sig sedan i havet utanför Italien, i förhoppningen att han skulle upptäckas av kustbevakningen som skulle tro att han var en migrant. Allt för att med egna ögon kunna se hur en migrant tas emot i Italien och vilka levnadsvillkor som en asylsökande får leva under. 

Under seminariet på UI beskrev Fabrizio Gatti sina upplevelser från flykten genom det karga afrikanska ökenlandskapet där han på det överfulla lastbilsflaket höll ett krampaktigt tag om sin plastdunk med vatten. Gatti betonade att alla människor som han mötte och lärde känna under resan kan räknas som flyktingar. De var alla på flykt från någonting.

– Om man inte flyr från något, vad det än må vara, utsätter man sig inte för det som de gör. 

Han berättade om den korruption som präglar flykten genom öknen. Längs med vägen var det många som krävde flyktingarna på pengar. Mutor togs ut av gränskontrollanter och kvinnor som inte kunde betala riskerade att behöva betala med sina kroppar. En del av Gattis medresenärer gömde pengar i sina skor. Desperationen bland flyktingarna var stor. För att undgå att bli rånad svalde en av dem sina pengar.  Som en ödets ironi kvävdes mannen till döds när han försökte svälja sedlarna.

Hur kunde Fabrizio Gatti välja att själv utsätta sig för dessa faror? Han förklarade att han under lång tid hade känt sig som en ”voyeur” när han hade träffat flyktingar för att skriva om deras levnadsvillkor. Fabrizio Gatti ville inte nöja sig med att endast betrakta och ta del av flyktingars livsöden på håll. Han bestämde sig för att det enda sättet som han verkligen skulle få reda på hur det är att lämna allt för att fly var genom att själv ”bli migrant”. Det var för att få svar på frågan hur en människa kan bestämma sig för att riskera allt för att få ett bättre liv som han inledde sin färd genom Afrika.

Fabrizio Gatti ägnade en del av sitt föredrag på UI åt att berätta om katastrofen utanför Lampedusa i oktober då hundratals afrikanska flyktingar, varav många barn, omkom när deras överlastade båt fattade eld och sjönk. Det är inte första gången och lär inte vara den sista gången som migranter som hoppas på ett bättre liv dör vid Europas strandkant efter att ha färdats på undermåliga båtar. Hur kan detta få hända gång på gång? Fabrizio Gatti menar att den främsta anledningen är att det inte finns några lagliga vägar in i Europa. Många syrier beger sig exempelvis till Europa eftersom de vet att de kan få skydd här, exempelvis i Sverige där cirka 99 procent av alla syrier nu beviljas permanent uppehållstillstånd. Problemet är att de måste ta hjälp av människosmugglare och riskera livet för att ta sig hit.

Vid seminariet med titeln ”Lost in Migration” deltog även två personer som dagligen arbetar med europeiska migrationsfrågor: Mattias Wahlstedt, enhetschef vid Enheten för migrations- och asylpolitik vid justitiedepartementet och Leila El Fahimi som arbetar med migrationsfrågor på Cecilia Malmströms kabinett vid EU-kommissionen. Mattias Wahlstedt redogjorde för regelverken kring migration och förklarade att man inte alltid kan tänka med hjärtat i dessa frågor, även om man gärna vill göra det. Frågan kring migration till Europa är komplicerad.

– Man kan tala om siffror men man måste komma ihåg att bakom varje siffra finns en person, ett levnadsöde, sade Mattias Wahlstedt.

Mattias Wahlstedt berättade om vilka lagliga vägar som det finns för dem som vill ta sig till Europa. Man kan ansöka om visum, arbetstillstånd eller hoppas på att bli uttagen som kvotflykting. Fabrizio Gatti kritiserade resonemanget om att det går att ta sig hit på laglig väg. Han anser att det i princip är omöjligt. För att en person från Syrien ska kunna ansöka om asyl i EU krävs att hen tar sig direkt till det EU-land dit hen vill, utan att bli upptäckt under färden. Upptäcks ens fingeravtryck i EU:s gemensamma register skickas hen tillbaka till det första landet dit hen kom.

Väl på plats i länder som Sverige beviljas de flesta syrier nu permanent uppehållstillstånd om Sverige är deras första ankomstland. Men det går inte att bara sätta sig på ett flyg till Sverige. För att komma hit på laglig väg måste man ha ett giltigt visum eller en nära anhörig som redan har fått svenskt uppehållstillstånd. Det blir ett moment 22 där människor lovas skydd, men bara om de först riskerar livhanken och tar sig till Europa på olagligt sätt. Leila El Fahimi höll med om att de lagliga vägarna till Europa är begränsade. Den som vill ansöka om asyl måste tillhöra den lilla grupp som väljs ut som kvotflyktingar, om de inte skaffat sig ett arbete i mottagarlandet och på så sätt fått arbetstillstånd.

Görs då inget för att förbättra systemet? Leila El Fahimi berättade om EU:s arbete för ett gemensamt system för asylmottagande och att framsteg gjorts sedan i somras. Det nya regelverket som kom till då innehåller flera tydliga förbättringar. Nu gäller det bara, enligt Leila El Fahimi, att få det att fungera i praktiken. Problemet består i att det fortfarande råder för stora skillnader mellan EU:s olika medlemsländer. Ett av problemen är att fem av EU:s medlemsländer, däribland Sverige, tar emot en stor andel av dem som tagit sig till Europa för att söka asyl. Leila El Fahimi framhöll att Sverige i ett europeiskt perspektiv tillhör ett av de mer generösa länderna. Hon tycker inte att det behövs fler regler kring migration nu, utan bättre implementering.

– Allt sker med små steg. Vi har just nu ett politiskt klimat i Europa där det är svårt att vara mer ambitiös. Vi behöver fler arbetskraftsinvandrare. Men det är en svår verklighet redan som det är, det är för krångligt att flytta mellan EU-länder för att arbeta, avslutade Leila El Fahimi.

Mattias Wahlstedt var mer positiv och betonade de möjligheter som finns i det europeiska migrationssystemet.

– Vi har redan ett gemensamt asylsystem, problemet är att det finns alldeles för många gränskontroller och andra hinder.

Diskussionen om migration till Europa lär fortsätta. Helt klart är att Fabrizio Gattis bok om sin flykt genom Saharaöknen blir ett viktigt inlägg i denna debatt.

 

Text: Elin Rappe, projektsamordnare vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Titta på hela seminariet med Fabrizio Gatti i UI Play: Lost in Migration - Discussion with the Author Fabrizio Gatti and Experts on EU Migration

 



Om UI-bloggen

Arkiv