Nyhet i internationella relationer: MOOC


Av: Kjell Goldmann

2013-11-15 |

MOOC är en ny faktor i internationella relationer. Förkortningen står för Massive Open Online Courses. Hösten 2011 erbjöd Stanforduniversitetet i USA en kurs på internet om artificiell intelligens, öppen för alla intresserade. Mer än 150 000 studenter från fler än 150 länder anmälde sig. Därmed var en snöboll i rullning.

Av Stanfordkursen utvecklades utbildningsföretaget Coursera med universitet runt om i världen som partners, däribland två i Danmark. Enligt Courseras hemsida har man nu 5,4 miljoner studerande på 190 kurser. Flertalet ges på engelska, men några på franska, spanska eller kinesiska. Den utrikespolitiskt intresserade kan exempelvis ta kursen ”21st Century American Foreign Policy” som ges av Bruce Jentleson, Duke University. Eller ”Paradoxes of War” med Miguel Centeno, Princeton University. Eller ”Democratic Development” med Larry Diamond vid Stanford. Avgiftsfritt.

En nystartad konkurrent till Coursera är edX, som är ett samarbete mellan två av världens mest  ansedda universitet, grannar i Cambridge, Massachusetts: Harvard University samt Massachusetts Institute of Technology. edX erbjuder kurser i ämnen som ”Introduction to Computer Science”, ”Early Christanity” och ”Introduction to Public Speaking”.

MOOC ökar exponentiellt. De som erbjuder kurser spänner mellan Udacity, även detta ett nätverk som vuxit fram ur den första kursen vid Stanford, och rader av enskilda universitet. Iversity, baserat i Berlin, har ambitionen att bli ett europeiskt Coursera. OpenupEd har stöd av EU. Veduca är ett brasilianskt initiativ. Det finns mer.

Ingen behöver vara inskriven vid något universitet för att ta en MOOC-kurs, och ingen behöver betala någon kursavgift. Fenomenet MOOC är oöverskådligt, men finansieringen tycks vanligtvis ha tre källor: försäljning av kurslitteratur, avgifter för examination eller intyg om deltagande, samt anslag, offentliga såväl som privata. Den så kallade genomströmningen är usel med ett vanligt universitets mått — enligt uppgift mindre än 10 procent — men ändå är det en stor sak när miljoner människor över hela världen samlas kring gemensamma universitetskurser, av vilka en del är på toppnivå.

Från liberal-internationalistisk synpunkt låter MOOC för bra för att vara sant. Liberal internationalism bygger på övertygelsen att alla slags kontakter och utbyte över gränserna är vägar inte bara till rikare och friare liv utan också till fred och förståelse. Studentutbyte har brukat stå på den liberala internationalismens agenda, och MOOC innebär studentutbyte i väldig skala till ringa kostnad.

MOOC kan också ses som internationellt bistånd. Ungdomar i utvecklingsländer blir mindre beroende av priviligierade föräldrar och tursamma stipendier. Toppuniversitet blir tillgängliga för dem som annars aldrig fått chansen.

Den mer misstänksamma ser något annat: globalisering i meningen USA-imperialism. Vetenskapen är internationell och universitet från hela världen deltar, men USA kommer att dominera här liksom annars. Det är ingen tillfällighet, menar den misstänksamma, att USA:s utrikesdepartement har startat programmet MOOC Camp tillsammans med Coursera: kursdeltagare runt om i världen ska mötas i diskussionsgrupper på amerikanska ambassader och konsulat. Först Google, sedan NSA, nu MOOC, tänker den misstänksamma.

På akademisk mikronivå varierar säkert konsekvenserna mellan olika kunskapsområden. Den med bakgrund i det akademiska studiet av internationell politik frågar sig kanhända om inte det amerikanska kommer att bli ännu mer dominerande än det redan är, en dominans som erfarenhetsmässigt medför dynamik och skaparkraft men också ofruktbara skolbildningar, ytlig trendighet och överbetoning av frågeställningar i amerikansk utrikespolitik.

Vad som i alla händelser får ytterligare skjuts är det engelska språkets ställning i utbildningen. Jovisst, engelskan har ingen konkurrent i forskning, utbildning och arbetsliv. Samtidigt riskerar emellertid klyftan mellan universitet och samhälle att öka, till exempel mellan det kvalificerade studiet av internationell politik och den nationella utrikesdebatten. Kanske viktigare: det finns ett subtilt samband mellan språk och tanke, och om allt viktigt inte bara skrivs ner utan också tänks ut på engelska riskerar den intellektuella mångfalden att minska.

Detta är ett argument för motoffensiv. Varför inte följa exemplet från USA:s utrikesdepartement? Svenska institutet skulle, i samarbete med ett eller annat universitet, kunna engagera sig i MOOC. ”Svenska kompetenser, profilfrågor och målsättningar” — citat från Svenska institutets hemsida — skulle kunna erbjudas intresserade runt om i världen i form av kvalificerade akademiska kurser, uttänkta på svenska men givna på engelska. Även inom UI:s verksamhetsområde.


Text: Kjell Goldmann, gästskribent i UI-bloggen. Tidigare professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hans senaste böcker är Övernationella idéer (2003), Identitet och politik (2008), Politiska personer (2010) och Den föreställda familjen (2011).

 


Om UI-bloggen

Arkiv