”Tystnad dödar i glömda kriser”


Av: Per Jönsson

2013-10-08 |

Halva Jemens befolkning på 12 miljoner människor är i akut behov av humanitär hjälp. Detsamma gäller nästan hela Centralafrikanska republikens befolkning, eller fyra miljoner människor. Ändå rapporteras eller diskuteras nästan aldrig något om dessa humanitära megakriser. Just denna omvärldens tystnad debatterades livligt vid ett UI-seminarium den 8 oktober.

Nyligen genomförde Läkare utan gränser en undersökning som visade att svenskar inte är medvetna om många av de humanitära kriser som drabbar tiotals miljoner människor. En analys av svenska massmediers bevakning tyder samtidigt på att de kriser utomlands som de flesta svenskar känner till också är de som det rapporteras flitigast om i medierna.

– Vi är övertygade om att denna massmediala tystnad faktiskt leder till att många människor dör. Exempelvis i Centralafrikanska republiken, ett land som befunnit sig i konstant kaos och inbördeskrig sedan 1991, är i dag nästan hela befolkningen, 4 av 4,6 miljoner människor, i akut behov av humanitär hjälp. Där är dödligheten fem gånger högre än Världshälsoorganisationen WHO:s gräns för katastrofhjälp. Ändå hör man knappast aldrig talas i medierna om detta plågade afrikanska land, framhåller Johan Mast som sedan 2010 är generalsekreterare för den oberoende biståndsorganisationen Läkare utan gränser i Sverige.

Denna dystra observation gjorde Johan Mast vid ett välbesökt seminarium på Utrikespolitiska institutet tisdagen den 8 oktober under rubriken ”Glömda kriser – Medias bevakning och samverkan mellan olika aktörer på plats i en kris”.

– Jag och mina kollegor har ständigt dåligt samvete för alla de platser dit vi INTE reser, poängterade självkritiskt Johan-Mathias Sommarström, som är utrikesreporter på Sveriges Radio och har bevakat flera av Mellanösterns nyckelländer under den så kallade arabiska vårens omvälvningar.

Sommarström nämnde som exempel södra Thailand, där muslimska malajer i många år fört en tidvis blodig självständighetskamp, samt Västsahara som varit ockuperat av Marocko sedan 1975 med permanenta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Dit åker praktiskt taget aldrig etablerade massmedier – på sin höjd krånglar sig någon frilansjournalist in med risk för livet och med hjälp av publicitetssökande gerillastyrkor. Ändå sade sig Sommarström ömma mest för ett annat slags humanitär kris i världen som inte går att nagla fast på ett kartblad men som likväl ofta undgår massmediers bevakning:

– Kvinnor och barn är de allra mest utsatta i krishärdar och krigsområden. Det gäller generellt, i både civila och militära kriser. Enbart i Syrienkonflikten har minst 100 000 kvinnor och flickor flytt sina hem på grund av grova sexuella övergrepp. Men de vågar nästan aldrig träda fram och berätta om sina kusliga upplevelser, och därför rapporterar vi i massmedierna sällan om dem, påpekade Sommarström.

Och de filmsnuttar och videoklipp som vi numera matas med från Syrien och andra krigsskådeplatser i Mellanöstern och Afrika skildrar oftast stupade krigare eller dödsoffer efter bombdåd, alltså inte kvinnor som utsätts för våld just för att de är kvinnor. Här kan man möjligen dra en försiktig slutsats att själva utvecklingen av sociala medier har bidragit till en ökande snedvridning av informationen och rapporteringen från krisområden. De mest drabbade och utsatta grupperna har ju sällan samma tillgång till sociala medier som de politiskt och militärt mest engagerade aktörerna, vilka nästan uteslutande består av vuxna män.

Christian Di Schiena, chef på enheten för insatser i krisområden vid Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), berättade om hur viktigt det är att så tidigt som möjligt identifiera vilka behov som är mest relevanta vid utryckning till en krishärd. Det är dock inte alltid en så lätt uppgift – helt enkelt för att de människor man ska hjälpa inte längre är på plats där de brukar vara, konstaterade Di Schiena:

– Man kan tvingas åka mil efter mil på vägar som kantas av brända byar, där vägbanditer och säkerhetsstyrkor som härjar är de enda människor man ser. Då måste vi ofta börja med sådana triviala uppgifter som att bygga platskontor och boendefaciliteter – det kallas ”protection by presence”, skydd genom närvaro.

Och då kan man hamna i fundamentala frågeställningar som: Vad har det här landet egentligen för förutsättningar att ta emot vår hjälp och vårt bistånd?

Kvar i luften efter insatschefens fundering hängde frågan om vad en utförligare massmedierapportering kan bidra med i just sådana situationer.

 

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Se seminariet "Glömda kriser - medias bevakning och samverkan mellan olika aktörer på plats i en kris" i UI Play.

 

Mer om Jemen hittar du i landguiden.se. Där kan du också läsa mer om de glömda kriserna i Elfenbenskusten och Centralafrikanska republiken. Läs också Lena Karlssons blogginlägg med titeln Glömda kriser.

 


Om UI-bloggen

Arkiv