På Östfronten inte så mycket nytt


Av: Björn Jerdén

2013-10-07 |

Är ett maktskifte på gång i det ekonomiskt dynamiska Östasien? Med en kinesisk ekonomi som rullar på med i stort sett oförändrad hastighet, ett Japan på långvarig dekis och ett krisande USA är det kanske lätt att tro det. Två dagars workshop med ett tjugotal experter på regionen i samband med UI:s 75-årskonferens borde dock mana till tvivel.


Kinas vacklande stormaktssteg

Till att börja med verkar inte Kina vara så mäktigt som många tänker sig. Att räkna varu- och tjänsteproduktion eller kanoner säger inte så mycket om faktiskt inflytande, anser Chengxin Pan från Deakinuniversitetet i Australien.

– Mycket av Kinas så kallade handelsöverskott hamnar i själva verket i utländska bolags fickor. Kina har också mycket svårt att omsätta sina stora dollarreserver i inflytande, säger han.

Kinas inflytande i Östasien verkar inte heller motsvara dess växande materiella resurser. UI:s Karl Gustafsson har till exempel studerat hur väl Kina lyckas pressa Japan genom att påminna om dess tidigare krig mot Kina.

– Kinas inflytande över Japan på det här området har i själva verket minskat i takt med Kinas ”uppgång”, säger han.

Ännu ett exempel kommer från Kinas relationer med det sydostasiatiska samarbetsorganet Asean. Mikael Weissmann från UI anser att Asean trots Kinas framväxt verkar ha utövat minst lika mycket makt över Kina som tvärtom.


USA:s makt ohotad – än så länge

USA är inte är ett östasiatiskt land. Trots det är USA den regionala stormakten tack vare sitt nätverk av militärt allierade, där Japan möjligen är allra viktigast. Det var faktiskt inte länge sedan världen var upptagen med att studera Japans ”uppgång”. På samma sätt som med Kina idag, förutspådde många då att en framtida japansk supermakt skulle komma att utmana USA. Varför gjorde Japan aldrig detta?

Alexander Bukh från Victoriauniversitetet i Wellington, Nya Zeeland, ger en pusselbit. Japans förvandling till en liberal demokrati, uttalat grundad på universella värderingar, har i praktiken omöjliggjort mobiliseringen av en essentiell ”asiatiskhet”. Japan har därmed neutraliserats som ett hot mot den amerikanska ordningen.


Förändringar runt hörnet?

Men finns det då inget som utmanar den nuvarande ordningen? USA:s regionala maktbas brukar liknas vid ett cykelhjul, där USA är ”navet” och dess allierade ”ekrarna”. Ekrarna har alltså närmare kontakter med navet än sinsemellan. På ett sätt gynnar detta USA, då det försvårar framväxten av en östasiatisk identitet som skulle kunna ifrågasätta den amerikanska militära närvaron i regionen. Men samtidigt kan spänningar mellan USA:s allierade skada bilden av USA som en stabiliserande makt i regionen. Detta gäller bland annat Japans relation med dess grannar.

Japans relation med Kina har länge varit skakig, något som försämrats ytterligare de senaste åren. Den gängse förståelsen är att USA-Japanalliansen hindrar oroligheterna mellan Japan och Kina från att urarta. Paul O’Shea från Lunds universitet ifrågasätter denna bild.

 

Japans ”fredskonstitution” ifrågasatt

– USA satte aktivt käppar i hjulet för Japans försök att närma sig Kina 2009–2010, vilket knappast hade en lugnande verkan, säger han. 

Japans författning har sedan andra världskriget begränsat landets militära makt. Men saker rör på sig. UI:s Linus Hagström och Ulv Hanssen visar hur vikten av att säkra freden ironiskt nog idag används i Japan som ett argument för att göra sig av med ”fredskonstitutionen”.

– Många japaner menar att hot från Kina och Nordkorea gör en revidering av författningen nödvändig för att säkra freden, säger de.

Hos många japanska konservativa går frågan hand i hand med en önskan att ompröva synen på Japans krig under första halvan av 1900-talet. Det senaste årets valframgångar för historierevisionister har bland annat bidragit till förnyade spänningar med Sydkorea, där många menar att den japanska regeringen förnekar militärens tvångsrekrytering av sexslavar under imperietiden.

– Många japanska konservativa är till amerikanernas förtret lika negativt inställda till USA:s bundsförvant Sydkorea som till Kina, säger Eiji Oguma från Keio-universitet i Tokyo.

 

Text: Björn Jerdén, forskare inom UI:s Östasienprogram.

 

 


Om UI-bloggen

Arkiv