Ingen Jas-försäljning till Brasilien


Av: Anders Linnhag

2013-10-23 |

USA:s chanser att sälja stridsflygplan av typen F-18 Super Hornet till Brasilien har minskat efter Edward Snowdens uppgifter om det amerikanska spionaget på Brasilien. Men det kommer inte att leda till någon försäljning av JAS Gripen, åtminstone inte före det brasilianska valet nästa år.

I mitten av september ställde Brasilien in det planerade statsbesöket i USA efter att information från Edward Snowden visat att den amerikanska säkerhetstjänsten NSA spionerat på såväl president Dilma Rousseff som ett av landets viktigaste företag, Petrobras. Dilma hade knappast något val med tanke på nästa års presidentval och vikten av att inte framstå som undergiven i förhållande till USA. Det är inte omöjligt att USA:s stöd för den militärdiktatur som fängslade och torterade Dilma på 1970-talet också spelade in. Dilmas reaktion har under alla omständigheter förstärkt bilden av en president som inte tvekar att ta fram hårdhandskarna när det behövs. Hon lade cirka en tredjedel av sitt 23 minuter långa tal i FN för drygt två veckor sedan åt en utskällning av USA. Hon anklagade bland annat USA för att bryta mot internationell rätt och för att ”skymfa de principer som borde styra relationerna mellan länder, särskilt mellan vänligt sinnade nationer”.

De svenska reaktionerna har varit närmast obefintliga på att Sydamerikas överlägset största land ställer in ett statsbesök till världens numera enda supermakt, vars president vi stolta tog emot för bara några veckor sedan. En opportunistisk förhoppning från svensk sida har dock varit tydlig; kanske kan JAS Gripen säljas till Brasilien nu? Mer troligt är att Snowden har hjälpt Dilma att skjuta på ett beslut om en utgift som Brasilien i dagsläget inte har råd med.

Knappt någon utanför Brasilien har ifrågasatt ett brasilianskt köp av moderna stridsflyg. Det är märkligt eftersom Brasiliens geopolitiska läge, för en utomstående, knappast motiverar någon upprustning. Brasiliens grannar är alla svaga militärt, vilket bekräftades av Argentinas försök att ta över Falklandsöarna från Storbritannien 1982. Senast Brasilien utkämpade ett krig på sydamerikansk mark var på 1860-talet då en paraguayansk diktator med storhetsvansinne fick för sig att ta sig an en allians bestående av Brasilien, Argentina och Uruguay.

Fredsforskningsinstitutet Sipri har dock ställt sig undrande till de köp av vapensystem som gjorts i Sydamerika på senare år och ansåg för ett par år sedan att hotet för en mellanstatlig konflikt i regionen var närmast obefintlig. Ändå har Brasiliens köpt kärnkraftsdrivna ubåtar och helikoptrar av Frankrike under förre presidenten Lula. Ubåtsköpet motiverade Lula med att Brasiliens nya oljefyndigheter skulle behöva skydd, men de beställda ubåtarna är knappast är ett kostnadseffektivt säkerhetssystem för sådana tillgångar. Ett annat möjligt motiv var Frankrikes röst för en brasiliansk plats i FN:s säkerhetsråd, i linje med Brasiliens oförlösta storpolitiska ambitioner.

Brasilien har samtidigt helt hemsnickrade säkerhetsproblem. Varje år mördas cirka 50 000 personer och ytterligare några tusen skjuts av polisen. Cirka 40 000 av dessa liv skulle kunna räddas om antalet mord i förhållande till befolkningen kom ner till USA:s nivå. Avancerade stridsflygplan ökar knappast säkerheten på gatorna.

Moderna stridsflygplan är ju inte heller billiga. Beroende på om USA, Frankrike eller Sverige blir leverantör hamnar prislappen på 8-16 miljarder reais. Som jämförelse uppgår utgifterna för familjestödet bolsa familia, som har berömts i internationella sammanhang och förändrat livet för miljoner fattiga, till 23 miljarder reais i år efter kraftiga höjningar.


Det finns ett också ett folkligt missnöje som riskerar att blossa upp igen. I somras skedde de största demonstrationerna i Brasilien sedan demokratiseringsprocessen på 1980-talet. I samband med demonstrationerna störtdök Dilmas popularitet. Vad folk i allmänhet och den allt större medelklassen i synnerhet är frustrerade över är att grundläggande saker som offentliga kommunikationer, hälsovård och utbildning fortfarande håller en erbarmligt låg kvalitét, trots höga skatter. Den låga kvalitén på de offentliga tjänsterna beror nämligen inte på små utgifter, de är tvärtom höga i ett internationellt perspektiv. Problemet är usel administration och omfattande korruption.

Demonstrationerna har tyvärr inte fått den effekt som man hade kunnat hoppas på; politiska reformer för ökad transparens och ansvarsutkrävande. Istället har förslag lagts om att de öronmärkta andelarna av den federala budgeten för utbildning och sjukvård ska öka ytterligare, vilket skulle försämra Brasiliens möjligheter att använda de offentliga medlen effektivt. Det skulle till exempel minska möjligheterna att lägga pengar på den eftersatta transportinfrastrukturen, eller köpa dyra plan för den delen.

Det börjar också bli akut att få idrottsanläggningar och transportsystem iordning inför nästa års VM i fotboll och OS 2016. President Dilma har således gott om problem, även om hennes popularitet ökade igen efter talet i FN. Det är inte omöjligt att det ändå blir ett flygplansköp. Det skulle då vara ytterligare ett bevis på att landets politiker inte har förmåga att prioritera. Brasiliens befolkning förtjänar en bättre användning av skattepengarna. Om det ändå skulle bli ett köp borde SAAB:s chanser vara goda tack vare det relativt låga priset, men även det är alltför högt för Dilma med bara ett år kvar till valet.

Text: Anders Linnhag, nationalekonom som under perioder de senaste åren har bott i Brasilien.

 


Om UI-bloggen

Arkiv