Putins Ryssland på väg tillbaka mot sovjettiden


Av: Karin Ekström

2013-01-02 |

Ryssland går idag i riktning mot något som liknar landets sovjetiska förflutna istället för att utvecklas mot Europa. Sedan Putin återkom på presidentposten i våras har trycket mot oppositionen hårdnat, och domen på två års straffarbete för två medlemmar i punkbandet Pussy Riot har en omisskännlig smak av Sovjettiden.

Höstens dom mot Pussy Riot för gruppens regimkritiska ”punkbön” i Frälsarkatedralen i Moskva samt gripanden av andra framträdande Putinmotståndare under året är tydliga tecken på att regimens grepp kring den ryska rättstaten hårdnat. Kreml har också återinrättat en praxis från sovjettiden genom att ge domare instruktioner om hur de ska fatta beslut i de olika fallen.

Det som sker idag är en massiv centralisering av maktapparaten. Avsaknad av ett oberoende parlament, skrämda medier under statlig kontroll, avsaknad av offentlig diskussion och utbredd korruption är bara några faktorer som visar på att det ryska samhället befinner sig i en tydlig tillbakagång från demokratisk synpunkt.
Även parlamentet, duman, har antagit en rad nya lagar som riskerar att allvarligt inskränka de mänskliga rättigheterna i landet. De nya lagarna gör det möjligt för de ryska myndigheterna att blockera webbplatser, stoppa demonstranter genom skyhöga böter och åtala regimkritiker för högförräderi.

Väg mot väst övergavs
Enligt Dmitri Trenin, Direktör för Carnegie Endowment for International Peace’s center i Moskva, hade Ryssland ambitioner att integreras med väst under hela 1990-talet, men under Putins första år som president från 2000 stod det klart att dessa ansträngningar misslyckats. Det berodde dels på västs ovilja att inkorporera Ryssland i de egna leden, dels på den ryska elitens motstånd mot att anamma västerländska normer.

Kränkt av historiska nederlag och europeisk isolering, är det många som anser att Putin nu vill återupprätta den ryska hedern och Rysslands ställning som stormakt. Denna ambition verkar ha utvecklats till fullo sedan Putin i våras återinträdde som president, men den var högst aktuell redan under hans första ämbetsperiod från 2000 samt under den tid då han ansågs styra i kulisserna som regeringschef under Dmitri Medvedevs tid som president (2008-2012).

Ett led i processen för att stärka Ryssland är att försöka återskapa, om så bara med drag av, den sovjetiska totalitarismen. Putin och hans närmaste krets inom siloviki (eliten inom ryska militär och säkerhetstjänsten), använder nu i flera fall samma grepp som myndigheterna under sovjettiden för att på så sätt legitimera ett alltmer auktoritärt styre.

Hjälte och förebild
Ett sätt för Putin att försöka behålla sina anhängare är att spela på nationella känslor och att porträttera sig själv som landets hjälte, förebild och undsättare. Putin jämförs ofta med Peter den store, snarare än med landets tidigare kommunistiska ledare. Trots det är han känd för att ägna sig åt sovjetisk nostalgi och att hylla Rysslands uppoffringar under andra världskriget. 

Putin är onekligen en produkt av Rysslands sovjetiska auktoritära förflutna, född och uppvuxen under kommunistregimen, skolad i den anti-västliga misstänksamhet och fientlighet som präglade tiden. Under president Medvedev hade Ryssland en liten chans att på sikt bli en fungerande demokrati. Men med Putins återkomst anser många bedömare att landet håller på att återvända till det sovjetiska förflutna.

I nuläget har Putin inte råd att bli sedd som svag. Åtta månader efter valet är Putins stöd på hemmaplan det lägsta någonsin. Enligt Nikolaj Petrov på Carnegie center i Moskva känner sig Putin tvungen att föra en populistisk kurs. För att bibehålla makten i dagens Ryssland (med en opposition som allt starkare och öppnare visar sitt missnöje) läggs tyngden därför på ett allt hårdare och mer kontrollerat maktinnehav. Misslyckas han med det, kan det betyda slutet på hans regeringstid.

Text: Karin Ekström, stipendiat på Utrikespolitiska institutet under hösten 2012. Under sin stipendiattid har hon varit knuten till UI:s Rysslandsprogram.


Om UI-bloggen

Arkiv