Tekniken vill ingenting – människan vill mycket


Av: Anna Lantz

2012-09-21 |

Idag används ny teknik inom en rad olika områden och det är många som vurmar för teknikens fördelar. En iPad kan till exempel känna rörelser i marken och berätta att en jordbävning är på väg att drabba en specifik plats. Men avancerad teknologi leder också till nya konflikter mellan länder.

Trots att vi lever i globaliseringens tidevarv är de säkerhetspolitiska utmaningarna för världens stater fortsatt stora. Idag talar man sällan om regelrätta krig mellan suveräna stater. Dagens konflikter har i mångt och mycket ändrat både karaktär och arena.

– Vi måste ompröva vår förståelse av vad vapenkontroll är för något och vad det har för syfte idag, men vi bör också fråga oss vad det egentligen är för problem vi vill lösa genom sådan kontroll. Det sade Ian Anthony, forskningsledare vid SIPRI, när han deltog i ett samtal om nedrustning och vapenkontroll på Utrikespolitiska institutet nyligen.

Ian Anthony samtalade om frågan med Rose Gottemoeller, USA:s vice utrikesminister med ansvar för just vapenkontroll och internationell säkerhet.

Under den knappa timme som samtalet pågick fokuserade Gottemoeller till en början på det nedrustningsavtal om kärnvapen som hon har varit med att förhandla fram, det så kallade ”Nya START-fördraget”, som undertecknades av USA:s president Barack Obama och Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev för snart tre år sedan. Genom avtalet, som trädde i kraft i början av 2011, förbinder sig Ryssland och USA att minska sina kärnvapenarsenaler väsentligt.

Men samtalet handlade lika mycket om krigföring på en helt annan arena: internet.

Stora länder som USA, Kina och Ryssland kapprustar numera i cybervärlden. Mycket har skrivits om de så kallade Stuxnet-attackerna mot Iran som USA (troligtvis med hjälp av Israel) utförde för två år sedan, och som de flesta bedömare anser syftade till att stoppa Irans kärnkraftsutveckling.

Många tycks också mena att internet idag utgör ett reellt hot mot världsfreden. Idag talas det både om cyberhot, cyberkrig och cybervapen. Både Ian Anthony och Rose Gottemoeller verkade ense om att den gamla indelningen av stater i territoriella områden är förlegad – åtminstone när det gäller arbetet för fred och säkerhet. I en globaliserad tid måste länder samarbeta mer, inte mindre, konstaterade de båda. Och en viktig ingrediens i denna strävan efter en mer säker värld är nedrustning.

Men det är inte enbart regelrätta krig, och inte heller cyberkrig, utan även (och kanske framför allt) andra katastrofer som idag utgör utpräglade hot mot den moderna civilisationen. USA har länge sökt efter ny teknik och metoder som kan användas i samband med naturkatastrofer av olika slag. Metoderna kan i bästa fall komma till användning redan innan katastrofen har gjort alltför stor skada.

– Med hjälp av avancerade sensorer kan exempelvis en iPad känna av rörelser i marken, berättade Gottemoeller entusiastiskt.

Det här innebär att många människor på olika håll i världen samtidigt kan bidra till viktig samhällsinformation med hjälp av sina privata kommunikationsverktyg med namn som iPhone och iPad. Gottemoeller uppmanade dessa privata kommunikatörer att delta i katastrofarbetet och berättade om flera projekt som använder den nya tekniken. Ett av exemplen var arbetet med att spåra jordbävningar och andra naturfenomen med hjälp av privatpersoners smarta telefoner.

– En enskild iPad säger inte mycket, men ett helt nätverk av iPads kan tala om en hel del, konstaterade Rose Goettemoeller. De skulle kunna känna av att en jordbävning är på väg, eller att ett olagligt kärnvapenprov har utförts.

Även Ian Anthony verkade ense med henne om att civilsamhället måste göras mer delaktigt i kampen mot framtida säkerhetshot:

– Vi vet att det är nödvändigt att ta med nya aktörer i arbetet, men vi vet mycket lite om hur det ska gå till, kontrade han och visade prov på en något mer tillbakahållen entusiasm.

Dessutom är många aktörer fortfarande skeptiskt inställda till social kontroll, fortsatte Anthony som med social kontroll menade den tillsyn över både avtal om vapenkontroll och fördrag om icke-spridning som allmänheten kan utöva genom att vara aktiva inom sociala nätverk av olika slag. Anthony påpekade vidare att politiker och andra med makt att utforma nya informationssystem fortfarande har en konservativ syn på tekniken. De har dessutom svårt att släppa kontrollen över sfärer som de traditionellt sätt har haft ensamrätt över. Det finns således fortfarande både tekniska och lagliga hinder i vägen för den här typen av kontroll.

Under de senaste femtio åren har dessutom vapenkontrollen förändrats radikalt, enligt Anthony. Idag ligger alltmer ansvar hos icke-statliga aktörer – ett faktum som de båda talarna verkade överens om innebär både för- och nackdelar.  En tydlig skillnad mellan privata och statliga aktörer målades upp: när regeringar (allra helst tillsammans) upprättar kontrollsystem är det både försvarbart och nödvändigt, men när privata aktörer såsom företag eller forskare utanför statens kontroll gör samma sak kan det slå helt fel.

En av Gottemoellers viktigaste poänger var trots allt att privata och offentliga aktörer måste arbeta tillsammans, hjälpa varandra i strävan efter öppenhet och utbyte av information och avancerad teknik. Det är inte fruktbart att enbart stirra sig blind på de olika aktörerna. Viktigare är att fokusera på hur informationsteknologin används, menade hon.

– Tekniken finns redan där. Frågan vi måste ställa oss är hur vi använder den på rätt sätt.

Kanske kan Gottemoellers slutord tolkas som att det ännu finns hopp om att tekniken kan leda oss till en något fredligare värld, då det trots allt är vi människor som bestämmer över den och inte tvärt om – eller som IT-journalisten Daniel Goldberg uttryckte det i en intervju i Sveriges Radio nyligen: ”Tekniken vill ingenting. Däremot vill människor en massa saker som går att åstadkomma med hjälp av tekniken”.

Text: Anna Lantz, journalist och medarbetare vid Utrikespolitiska institutet.

Tips: Du kan lyssna på Nya Vågen i Sveriges Radio från den 4 september där förutom Daniel Goldberg också Hans Blix deltog i samtalet om nya hot på nätet.



Om UI-bloggen

Arkiv