''Jag är så glad att jag är svensk”


Av: Per Jönsson

2012-09-18 |

När den internationella opinionsmätningen Transatlantic Trends presenterades i Stockholm framställdes svenska folket både som idealistiska krigshetsare och som FN-kramare och schizofrena i sin attityd till västalliansen Nato.

Ingen nation liknar den andra. Men svenskarna är lite mer olika än andra länders folk. Den slutsatsen drog Constanze Stelzenmueller från den Washingtonbaserade tankesmedjan German Marshall Fund när hon presenterade rapporten Transatlantic Trends 2012 inför ett fullpackat auditorium på Utrikespolitiska institutet den 17 september.

Ja, att svenskarna intar en särställning bland Europas folk när det gäller att applådera militära interventioner mot diktaturer framgår tydligt av den nya internationella opinionsmätningen. Marshallfonden har intervjuat 1 000 människor i vardera tolv EU-länder, USA, Turkiet och – för första gången – Ryssland om deras åsikter kring varandra, världspolitiken och världsekonomin.

– Ni är sannerligen en nation av idealistiska krigshetsare, eller hur? frågade Stelzenmueller retoriskt.

Då syftade hon framför allt på att svenskarna (56 procent) och bulgarerna (55 procent) är de enda bland tillfrågade EU-nationer där i dag en majoritet anser att det var riktigt av USA att invadera och ockupera Irak 2003. Samma sak beträffande USA:s Afghanistaninvasion 2001 som i dag får stöd av flertalet svenskar (62 procent), fler än några andra européer.

Mot bakgrund av den lovprisade svenska insatsen med Gripen-spaningsplan förvånar det kanske inte att sju av tio svenskar (68 procent) alltjämt ger godkänt åt förra årets militära intervention i Libyen – trots att FN:s säkerhetsråd enbart gav mandat för skydd av civilbefolkningen, inte för den militära uppbackning av ena parten i ett inbördeskrig som interventionen snart utvecklade sig till. Det är väsentligt större stöd än från övriga EU-befolkningar (i snitt 48 procent), liksom från amerikanerna (49 procent).

Däremot förbluffade det såväl Stelzenmueller som många i UI-publiken att svenskarnas benägenhet att ingripa i Syrien (44 procent) är långt större än hos andra EU-medborgare (33 procent), liksom hos amerikanerna (35 procent), som med starka majoriteter säger nej till ett sådant krigsföretag. Och då gäller det ändå en intervention i Syrien utan godkännande i säkerhetsråd – skulle FN ge grönt ljus stiger andelen insatsvilliga svenskar till ungefär två av tre.

– Jag är så glad att jag är svensk! citerade Svenska Dagbladets ledarskribent Clas Arvidsson en slagdänga från 1970-talet när han skulle ge sin syn på Transatlantic Trends-rapporten.

Med detta avsåg Natoanhängaren Arvidsson närmast att Sveriges neutralitetspolitik från kalla krigsåren sannerligen har ändrats nu när både styrda och styrande villigt ger sig in i det ena militära äventyret efter det andra i ”Långtbortistan” – utan större bekymmer för att det samtidigt innebär att Sverige ger sig in i nära samarbete med västalliansen Nato.

Fast den svenska militära nyaktivismen ligger väl i linje med Sveriges långvariga engagemang i och för FN och dess fredsbevarande operationer. Samtidigt bekräftar Transatlantic Trends svenskarnas relativa avoghet mot Nato: något fler motsätter sig svenskt deltagande i Natoperationer (50 procent) än som stöder det, medan detta stöd ökar kraftigt (till 67 procent) om FN samtidigt har gett sitt godkännande, vilket ju varit fallet i både Afghanistan och Libyen, liksom i Kosovo och Bosnien.

– För svenskarna innebär FN alltid fred medan Nato alltid innebär krig, suckade SvD:s säkerhetspolitiske kommentator Arvidsson inför sina landsmäns ”schizofrena attityd” till Nato.

Marshallfondens Constanze Stelzenmueller, välmeriterad internationalpolitisk statsvetare och dessutom med 15 års erfarenhet som utrikesreporter i Afrikas och Mellanösterns krishärdar, tycktes vilja lägga lite hämsko på den svenska entusiasmen att ingripa lite varstans i världen för att främja frihet och demokrati. Hon betonade att vurmen för den nya FN-doktrinen om vårt ”ansvar för att skydda” (Responsibility to protect, R2P) civilbefolkning från diktatur och våld varken är tvingande eller entydig:

– En viktig begränsning är att R2P måste vara genomförbar i praktiken, att den inte leder till värre resultat. Jag tror på humanitära interventioner när de gör slut på dödandet – inte annars.

Men Stelzenmueller medgav att själva begreppet ”nationell säkerhet” har genomgått en betydelseglidning, vilket inte minst har fått genomslag i det svenska försvarets omställning till att vid behov kunna ingripa utomlands, i ”Långtbortistan”. Och hon ställde nya retoriska frågor:

– Handlar vår säkerhet främst om att skydda våra nationsgränser mot inkräktare? Eller handlar det numera snarare om att skydda normer för frihet och mänskliga rättigheter överallt där detta går att göra?


Text: Per Jönsson, associerad redaktör UI

 

Tips: Läs också Per Jönssons krönka kring resultateten i årets Transatlantic Trendsundersökning:  Svenskarna ogillar Israel, Iran och Ryssland.

 

Bild: På bilden syns  Constanze Stelzenmueller från den Washingtonbaserade tankesmedjan German Marshall Fund som presenterade rapporten Transatlantic Trends 2012 på UI den 17 september 2012.


Om UI-bloggen

Arkiv