Svenskarna ogillar Israel, Iran och Ryssland


Av: Per Jönsson

2012-09-12 |

Bland Europas folk intar svenskarna en särställning när det gäller att peka finger åt andra nationer. Och mer än andra européer – och amerikaner, och ryssar - applåderar vi militära interventioner mot diktaturer. Det avslöjar rapporten Transatlantic Trends i dag.

Två av tre svenskar skulle stödja en militär intervention i Syrien för att skydda civilbefolkningen om FN:s säkerhetsråd ställer sig bakom. Men även utan FN-godkännande tycker nästan varannan svensk att Sverige ska delta i en Syrienintervention för att stoppa våldet där.

Det framgår av Transatlantic Trends 2012, den senaste opinionsmätningen i europeiska länder och USA som den Washingtonbaserade tankesmedjan German Marshall Fund publicerar i dag den 12 september. Marshallfonden har intervjuat 1 000 människor i vardera tolv EU-länder, USA, Turkiet och – för första gången – Ryssland om deras åsikter kring varandra, världspolitiken och världsekonomin.

Svenskarnas benägenhet att ingripa i Syrien är långt större än hos andra EU-medborgare, liksom hos amerikanerna, som med starka majoriteter (55-60 procent) säger nej till ett sådant krigsföretag. Även när det gäller redan genomförda militära interventioner i Mellanöstern på senare år ställer sig svenskarna mer positiva än såväl amerikaner som européer.

Vad gäller den USA-ledda invasionen och ockupationen av Irak 2003 visar Marshall Fund-rapporten att svenskarna (56 procent) och bulgarer (55 procent) är de enda bland tillfrågade EU-nationer där en majoritet i dag anser att det var en riktig handling. Samma sak beträffande USA:s Afghanistaninvasion 2001, som i dag får stöd av en folkmajoritet enbart i Sverige och Bulgarien (62 respektive 55 procent) inom EU.

Och sju av tio svenskar (68 procent) ger alltjämt godkänt åt förra årets militära intervention i Libyen där Sverige deltog med visst flygstöd – trots att det säkerhetsrådsbeslut som låg bakom enbart gav mandat för skydd åt civilbefolkning, inte för militär uppbackning av ena parten i ett inbördeskrig som interventionen snart utvecklade sig till. Det är väsentligt större stöd än från än övriga EU-befolkningar (i snitt 48 procent) liksom från amerikanerna (49 procent).

Sådana statistiska sifferbelägg för svensk militans när det gäller att skydda civilbefolkning och bekämpa diktaturer stämmer väl överens med förra årets German Marshall Fund-rapport. Enligt denna anser fler än fyra av fem (83 procent) av svenskarna att man ska stödja aktiva insatser för demokratisering i andra länder – även om det skulle medföra en period av instabilitet. Den sortens riskbenägenhet för demokratins skull omfattas inte alls i samma utsträckning av amerikanerna (45 procent) eller EU-medborgarna (i snitt 61 procent), med östeuropéerna allra lägst på 30-40 procent.

Men eftersom Marshallfonden i år också har ställt frågor om konkreta fall av militära interventioner blir den svenska frälsa världen-mentaliteten extra tydlig. Och kanske lite förbluffande. För så här i historisk bakspegel är det väl lite knepigt att hävda att demokratin och civilbefolkningen i Irak och Afghanistan entydigt har gagnats av Bushadministrationens militära krigsäventyr där för ett decennium sedan. Beträffande interventionen i Libyen är det för tidigt att dra säkra slutsatser om vare sig demokrati, frihet, människors trygghet eller välstånd där. Och trots halvannat år av tilltagande blodigt inbördeskrig i Syrien har hittills ingen stormakt eller nationsgrupp visat minsta intresse av en liknande väpnad insats mot Assadregimen.
Om svenskarna gärna går i krig för goda ändamål så är de också påfallande benägna att hänga ut vad de uppfattar som onda makter.

I Marshallfondens frågebatteri om vad olika folk tycker om varandra utmärker sig Sverige för att vara det land som är allra mest kritiskt mot Israel.  Hela sju av tio svenskar (68 procent) har en negativ uppfattning om den judiska staten, jämfört med i snitt varannan medborgare inom EU (51 procent) och var tredje amerikan (32 procent).

Ännu mindre populärt i Sverige är Israels ärkefiende Iran, som ogillas av fyra av fem svenskar (81 procent), jämfört med i snitt 76 procent av européerna och 71 procent av amerikanerna – av ryssarna är det ”bara” 45 procent som säger sig ha en negativ uppfattning om Iran.

Och i Sverige, som inte krigat mot Ryssland på över 200 år, är ”rysskräcken” eller Rysslandsoviljan fortfarande markant – vår stora granne i öster ogillas av sju av tio svenskar (68 procent).

Marshallfondens hårda data om svenskarnas attityder till det stora grannlandet, till Mellanösterns stora bråkstakar och till behovet av att slåss för frihet och demokrati i fjärran land borde vara tankeväckande. Inte minst för politiker som undviker att definiera hot mot Sverige och undviker att stöta sig med brutala härskare i Mellanöstern.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet.

Tips: Den 17 september anordnar UI ett seminarium med titeln Transatlantic Trends Survey 2012. Besök Transatlantic Trends webbplats för att ta del av hela undersökningen. UI:s direktör Anna Jardfelt kommenterar också undersökningen i ett pressmeddelande från Utrikespolitiska institutet.



Om UI-bloggen

Arkiv