Nya reaktioner på Putins agerande


Av: Anna Wieslander

2012-08-29 |

Den uppmärksammade domen mot de unga kvinnorna i punkbandet Pussy Riot är bara den senaste i raden av bekymmersam rapportering från ett alltmer auktoritärt Ryssland sedan Vladimir Putin åter tog över presidentmakten i början av maj 2012.

Efter tre månader har Putin lyckats få igenom en rad lagar som inskränker demonstrationsrättigheten och möjligheten för icke-statliga organisationer att verka. Nya begränsningar av internet har antagits av duman och höga straff vid ärekränkning har återinförts. Media har rapporterat om oppositionsledare som satts i häkte och uppges ha fått sina lägenheter genomsökta. I juli sökte två ledare från den ryska oppositionen politisk asyl i Europa av rädsla för att fängslas om de återvänder.

Svenska medier tenderar att framställa det som att Putins nya mandatperiod ur demokratiperspektiv blir något helt annat än den första – åren 2000–2008 – och att Putins gloria denna gång hamnat ordentligt på sned. Den demokratiska utvecklingen som inleddes efter Sovjeteran sägs ha avstannat.

Men skillnaden mellan år 2000 och år 2012 ligger egentligen inte i att Putin agerar snabbt och bestämt i början av sin mandatperiod för att begränsa demokratin. Skillnaderna ligger snarare i att internationell massmedia nu rapporterar, att internationella organisationer reagerar och – viktigast av allt - att ryssarna själva protesterar.

I ”Mannen utan ansikte” om Putins väg till makten, som utkom på Brombergs förlag på svenska i våras, beskriver den ryska journalisten Masha Gessen hur snabbt och beslutsamt Putin agerade redan från början av sin första presidentperiod för att få Ryssland bort från den demokratiska vägen:

”Redan när jag rapporterade från dessa år i realtid tycktes allt ske i rasande fart. Putin förändrade landet snabbt, förändringarna var djupgående och de accepterades. Det verkade som om han i ett slag lyckades vända Rysslands historiska utveckling. Och under en olidligt lång period tycktes ingen märka det”.

Gessen redogör för hur Putin den 13 maj år 2000, endast sex dagar efter det att han installerat sig som president, undertecknade sitt första dekret och lade fram ett antal lagförslag som alla utgjorde grunden för en genomgripande omstrukturering av Rysslands federala uppbyggnad, ”eller för att uttrycka det på ett annat sätt; de blev upptakten till avvecklingen av landets demokratiska struktur.”

Runt år 2000 beskriver Gessen omvärldens bevakning som starkt präglad av att Ryssland i grunden fortsatte sin väg mot demokrati, om än i mer långsam takt. Lite mer ordning och reda efter Jeltsinåren var heller inte fel i mångas ögon. Francis Fukuyamas tankegångar i ”The End of History” om marknadsekonomins och demokratins slutliga seger levde ännu, och ett demokratiskt Ryssland var vad omvärlden ville se – och i mycket såg.

 

Journalisternas rapportering från Ryssland bekräftade under lång tid bara den berättelse som redan fanns och som formats av dem som skapat bilden av Putin som den unga, handlingskraftiga liberala reformivraren.

I juni 2001 träffade George W. Bush Putin för första gången, ”såg mannen i ögonen” och ”bildade [sig] en uppfattning om hans själ”. (Vad Bush de facto såg var en man som skolats i underrättelsetjänstens grundläggande manér att inte visa någonting av sitt inre varken genom ögonen eller med annat kroppsspråk.) Därefter kom attacken mot World Trade Center den 11 september 2001, kriget mot terrorismen inleddes och Rysslands utveckling försvann delvis ur omvärldens fokus.

 

Många amerikanska medier skar ner på sin utlandsrapportering, även från Ryssland. ABC, som hade en hel byggnad full av folk i centrala Moskva, lade ner hela redaktionen. Alla nedskärningar var inte lika dramatiska, konstaterar Gessen, men precis lika drastiska. Det dröjde enligt Masha Gessen ända till slutet av Putins andra presidentperiod innan den ”framväxande demokratin” i amerikanska medier sakta men säkert fick lämna plats för ”auktoritära tendenser”.

 

Fängslandet och den två-åriga domen mot Pussy Riots tre medlemmar har väckt starka reaktioner runt om i världen bland politiker, internationella rättsorganisationer, konstnärer och artister. Även den ryska ortodoxa kyrkan har uppmanat till nåd. Det internationella trycket på Putinregimen synes hårdna, samtidigt som de nya stränga demonstrationslagarna tillämpas i samband med protester mot domen i Ryssland.

Det återstår att se vad uppmärksamheten och de inhemska och internationella protesterna kommer att innebära för Putins nya presidentperiod. Vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i april i år gav Masha Gessen den nya Putineran högst två år. Om den spådomen visar sig sann är frågan hur omvärlden på bästa sätt förbereder sig på att relativt snart kunna stödja det ryska samhället i en omfattande omvandling mot ökad demokrati.

Text: Anna Wieslander, rådgivare i strategisk kommunikation, public affairs och CSR. Anna Wieslander har tidigare forskat vid det säkerhetspolitiska programmet på UI.



Om UI-bloggen

Arkiv