Presidentval i Egypten – ur askan i elden?


Av: Magnus Norell

2012-06-07 |

Inte helt överraskande blev de stora förlorarna i det egyptiska presidentvalet de liberala krafter som i hög grad genomförde revolutionen förra året. UI:s Magnus Norell ser en stor risk för att det slutliga resultatet av presidentvalet kan komma att leda till mer och värre spänningar och konflikter inom landet, hur demokratiskt valet än går till.

De två kontrahenter som går vidare till den andra omgången i det egyptiska presidentvalet (16-17 juni) är dels Muslimska brödraskapets Mohammad Morsi, dels Hosni Mubaraks sista premiärminister, Ahmed Shafiq. De unga, liberala, entusiastiska och i många fall sekulära individer som skrev historia på Tharirtorget spred ut sina röster på flera kandidater, varav ingen var både liberal och sekulär. De två vinnarna i den första omgången fick näppeligen inga av dessa röster och det är noterbart att dessa två tillsammans fick knappt hälften av rösterna totalt.

Det går därför inte att tala om någon egentlig polarisering mellan islamister och den tidigare regimen, en annars bitter påminnelse om Egyptens tidigare konfliktmönster. Men det är ändå en sådan bild som riskerar att förverkligas i och med resultatet från Egyptens första riktigt fria val. Oavsett vem som vinner den andra omgången, finns risken att resultatet kan förvärra den osäkra situation Egypten befunnit sig i de senaste 15 månaderna. Både Shafiq och Morsi ses av många som representanter för en gången tid, med Shafiq som Mubaraks handgångne man och Morsi som hårdför islamist.

Efter valet har båda kandidaterna ansträngt sig för att sträcka ut en hand till övriga väljare, men det är tveksamt om det kommer att lyckas och oro för att den andra valomgången kan leda till nya våldsamheter har luftats både hos experter och allmänhet. Det finns fog för den oron. Så har till exempel Shafiqs kampanjkontor i Dokki attackerats (och delvis bränts ner) liksom Muslimska brödraskapets partihögkvarter i Minya. Samtidigt har talesmannen för Abdel Fotouhs kampanj gått ut via en twitter-feed och uppmanat till våld om ”fel” person vinner valet.

Dessa konflikter har vidare underblåsts av att både Shafiq och Morsi har gått hårt åt varandra och privat har ett mycket infekterat förhållande, där Morsi anklagat Shafiq för att vilja återinföra den gamla regimens auktoritära förhållanden och där Shafiq kontrat med att påpeka att Morsi och hans brödraskap inte missat många tillfällen att tala om att Egyptens räddning ligger i islamisk lagstiftning, mer sharia således, inte mindre. Det är troligt att dessa två teman – säkerhet och islam – kommer att dominera även den andra valomgången.

Det tämligen låga valdeltagandet, ungefär 50% – alltså betydligt lägre än parlamentsvalet – tyder också på att nästa omgång kan bli tuff. Den besvikelse många känner över resultatet kan också leda till att ett stort antal väljare låter bli att rösta. Något som snarast skulle gynna Morsi, som kan lita på en disciplinerad väljarkader från brödraskapet. Shafiqs utmaning kommer att bli att mobilisera väljare som knappast skulle välja honom om det fanns alternativ. Shafiq kan därför antas hamra hem budskapet om faran med att brödraskapet – om de vinner presidentskapet i tillägg till att de redan dominerar parlamentet – kommer att införa mer religiös lagstiftning, till nackdel för till exempel minoriteter och kvinnor. Med tanke på Morsis valtaktik under kampanjen, där han klart och tydligt lyfte fram muslimska brödraskapets klassiska frågor som mer religiös lagstiftning, kan den taktiken kanske få effekt. Men lika sannolikt är att en utbredd misstänksamhet mot Shafiq som varande en rest från Mubaraks regim, leder till att många antingen väljer att inte rösta alls eller röstar på Morsi som det minst onda av två ting.

Ett annat problem är det faktum att Egypten endast har en provisorisk konstitution, där förhållandet mellan presidenten och parlamentet inte är avgjort. Egypten kommer alltså att få en president vars mandat och roll inte är klara. Bråken kring den kommitté som ska ta fram en ny konstitution lär knappast avstanna i och med denna ytterligare komplikation. I den provisoriska konstitution som nu reglerar valet har också Supreme Court of the Armed Forces, SCAF, sett till att armén har stort inflytande. Dessutom är insynen mycket dålig för utomstående, något som understryker att SCAF inte har för avsikt att avstå makt till vare sig parlament eller president, försåvitt denne inte blir någon de kan lita på. Det är knappast att gå för långt att säga att SCAF starkt förordar Shafiq framför Morsi.

Utgången av den andra valomgången kommer att bestämma i vilken riktning Egypten efter Mubarak kommer att gå, i alla fall på kort sikt. En viss utmattning kan onekligen skönjas hos det ganska hårt prövade egyptiska folket och resultatet från den första valomgången har knappast lett till något lugn på den fronten. Risken att det slutliga resultatet av presidentvalet kan komma att leda till mer och värre spänningar och konflikter inom landet är således stor, hur demokratiskt valet än går till.

Text: Magnus Norell, Senior Research Fellow på Utrikespolitiska institutet.

 


Om UI-bloggen

Arkiv