Obama bör bli tungan på vågen


Av: Per Jönsson

2012-06-12 |

USA kan med fördel ta efter Storbritanniens strategi under 1800-talet: att agera medlare och konflikthanterare i Europas och Asiens krig och kriser. Rollen som ensam amerikansk cowboy måste däremot läggas på hyllan.


Världens enda kvarvarande supermakt strävar inte efter global hegemoni. Och skulle aldrig lyckas uppnå sådant herravälde, ens om man försökte.Smaka på de orden - av Zbigniew Brzezinski, som vid sidan av Henry Kissinger nog är den mest ryktbare statsvetargurun i världen, tillika tidigare nationell säkerhetsrådgivare till USA:s president, framgångsrik fredsmäklare (Camp David 1978), innovativ krigsstrateg (Afghanistan efter Sovjetockupationen), och mycket mer.

När den nu 84-årige Polenfödde amerikanen föreläste om ”US Global Power” på Utrikespolitiska institutet den 11 juni lyssnade en stor del av Sveriges utrikespolitiska elit närmast hänfört: FN:s biträdande generalsekreterare och alltiallodiplomaten Jan Eliasson, kärnvapenspanaren Hans Blix, kärnvapendestruktören Rolf Ekeus, Svenska Freds-generalen Anna Ek, DN:s åsiktsayatolla Peter Wolodarski, Sveriges meste generalkonsul Olle Wästberg, Sveriges  Radios hela världen-kommentator Agneta Ramberg, plus cirka 150 till.

Under 600 år har världspolitiken dominerats av sökandet efter och krigandet om global hegemoni, påpekade Harvardprofessorn. Först genom krasst koloniala äventyr, därefter genom europeiska imperiemakters indelning av klotet i intressesfärer. Och på 1900-talet genom totalitära tysknazistiska och rysksovjetiska satsningar på att lägga under sig halva eller hela jorden. Som effektivt kontrades av det länge isolationistiska Amerika, som strax före sekelskiftet 2000 hade lyckats med att utmanövrera alla väsentliga konkurrenter.
Fast i dag, påpekade Brzezinski, gör själva storkrigets inneboende karaktär det omöjligt att satsa på global hegemoni – med minst sju, åtta kärnvapenmakter skulle ett eventuellt tredje världskrig riskera att utplåna mänskligheten. Så supermakten USA får nöja sig med något mindre ambitiöst.

En lämplig roll för Obama och hans efterföljare vore därför att agera medlare och konflikthanterare i världspolitiken, hävdade mannen med det nästan outtalbara namnet. Särskilt beträffande Eurasien, som är och rimligen förblir huvudarenan för allsköns osäkerhet, politisk turbulens och potentiella konflikter. Zbigniew Brzezinski använde och smakade länge på begreppet ”offshore balancer” såsom USA:s framtida globala roll, alltså ungefär att vara tungan på vågen för maktbalansen och maktrivaliteten mellan Eurasiens bjässar – däribland Kina, Indien, Ryssland, kanske Iran, kanske Israel, kanske EU, kanske än så länge okända uppstickare. Inte alls olikt Storbritanniens roll under 1700- och 1800-talen, då det kungliga öriket lierade sig med än den ena, än den andra av Europas övriga stormakter för att upprätthålla någon form av strategisk balans och helst fred på kontinenten.

Men framför allt om det krävs väpnade interventioner i Eurasiens konflikter kan USA framöver sällan handla ensamt, underströk Brzezinski. Internationella samarbeten är och blir en nödvändighet, dels till följd av USA:s trots allt begränsade militära resurser, dels för att flernationsingripanden nästan alltid får större legitimitet och acceptans. Han nämnde inte fallet Irak, där George W Bush trots allt tal om ”de villigas koalition” uppträdde som något av ensam cowboy. Och fallet Libyen ger knappast vägledning, eftersom den bisarre diktatorn Kadafi var så ytterligt oönskad av alla inblandade och utomstående.

– Internationell samverkan i krig- och krigssituationen kommer i framtiden inte bara att vara USA:s bestämda öde (manifest destiny) utan också dess bestämda skyldighet (manifest obligation), ordlekte Brzezinski med en koppling till föreställningen på 1800-talet att USA var förutbestämt att expandera västerut.

Hur ser då den tidigare presidentstrategen på dagens Syrienkonflikt? Assadregimen där är inte besegrad, var hans lakoniska svar till moderatorn Britt-Marie Mattsson, Göteborgs-Postens senioraste utrikesreporter.

Han verkade inte heller tro att Assad skulle besegras på länge än, om alls. Ska omvärlden överhuvudtaget intervenera i Syrien så måste det ske kollektivt, inte av USA ensamt – Obama gör klokt i att inte kasta USA in i ytterligare ett riskabelt militärt Mellanösternäventyr, det var Brzezinski mycket bestämd på. Och han verkade föga attraherad av tanken på att militärt rusta upp den syriska väpnade oppositionen, ett grepp som han själv från Vita huset tog initiativ till i Afghanistan efter Sovjetinvasionen där nyåret 1979-1980.

Vapenförsändelserna till den afghanska motståndsgerillan mujahedin var visserligen ytterst effektiva för att driva Sovjetarmén ut ur landet, men de bidrog därefter till åratal av afghanskt inbördeskrig, till talibanregimens seger och till uppkomsten av Usama bin Ladins terrornätverk al-Qaida…

Mattson passade också på att fråga om en dramatisk händelse under Z B:s sista år som president Jimmy Carters nationella säkerhetsrådgivare. Då syntes en lätt rodnad på kinderna, och ett svagt leende:
– Jo, min fru väckte mig mitt i natten och jag fick reda på att larmet hade gått för möjligt sovjetiskt kärnvapenangrepp. Vi hade exakt 28 minuter på oss innan Washington skulle träffas av nukleära missiler. Fast tre minuter senare stod det klart att det var falskt alarm. Så jag somnade om. På morgonen därefter var president Carter arg som ett bi för att jag inte hade väckt honom. Jag kunde bara säga honom att det var ju inget kärnvapenangrepp, det var bara falskt alarm, så jag behövde ju inte störa honom. Men några dagar senare fick vi reda på från Sovjetambassaden i Washington att de hade snappat upp att vi hade fått – just det – ett falskt alarm. De hade tydligen järnkoll på vår kärnvapenberedskap.

– Så där kusligt kunde det vara på den tiden, under det kalla kriget.

Och för första gången fick den namnkunnige USA-gästen ett uttryck i ansiktet som ungefär motsvarade hans fysiska ålder.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikespolitiska institutet.

Tips: På UI:s facebooksida kan du se några bilder från seminariet med Dr Zbigniew Brzezinski.



Om UI-bloggen

Arkiv