Tycka turist är trist


Av: Anna Lantz

2012-05-08 |

Hotell, stränder, restauranger med god och billig mat – det är vad resereportage mestadels handlar om. Nästan aldrig om de människor som lever dagligdags i de så kallade turistparadisen. Med andra ord en fantasibild av resmålen, enligt en ny rapport om resejournalistiken.

”Ät som en kung, shoppa som en sultan och dansa som om det inte fanns någon morgondag.” Så skriver journalisten Mats Wingborg i inledningen till en rapport om resejournalistik som han har skrivit på uppdrag av organisationen Schyst resande.

Mats Wingborg verkar både road och oroad när han på ett seminarium i Stockholm nyligen beskrev den inriktning på journalistik som han ägnat sig åt att granska:

– Resejournalistiken präglas av glitter och glamour. Den beskriver en fantasibild av resmålen, snarare än verkliga platser.

Wingborgs rapport heter just ”Glitter och glamour – turismen i resejournalistiken”. I den analyseras flera svenska resemagasins framställning av turism, men också reseskildringar i dagstidningars resebilagor. Materialet som studerats kommer från Allt om resor, Vagabond, Tidningen RES, DN Resor och resejournalistik i Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Endast en text av 100 berör frågan om turismens konsekvenser. Och de få som trots allt gör det handlar uteslutande om miljö och natur, inte om människorna som lever på platsen. De vanligast förekommande ämnena i resejournalistiken kan liknas vid konsumentupplysning. Tips på de bästa hotellen, stränderna och restauranger med god och billig mat tar stort utrymme enligt rapporten. Det är något som bekräftas av flera andra samhällsvetenskapliga studier om turism inriktade på moderna reseberättelser. 

Turismen som fenomen leder till betydligt fler oönskade konsekvenser än vad de flesta resenärer kan ana. Men det är ingenting som de glittriga magasinen vill förmedla. Vi matas av ensidigt positiva skildringar av drömdestinationer runtom i världen.

Egentligen är det inte särskilt konstigt att resejournalistiken – som är nära förbunden med resebranschen – väljer att skriva om sådant som är positivt och som genererar köpare av den produkt som marknadsförs, nämligen resor. Men när tillräckligt många skriver om turistdestinationer på ett så verklighetsfrånvänt sätt, kan det vara rimligt att ta reda på vilka konsekvenser det får.

Det finns flera kopplingar mellan innehållet i Mats Wingborgs rapport och Povel Ramels visa Naturbarn. I ett resereportage från Zanzibar i DN Resor påstår till exempel en journalist att massajer både ”ser i mörkret och rör sig ljudlöst”. Och Ramel, han sjunger om vår syn på malajer:


Båtar lägga till vid nybyggd kaj
dumma mänskor kalla oss malaj
be malaj dansa äkta dans
malaj dansa dans som aldrig fanns


Frågan om vad en ”autentisk” plats är för något – och om det över huvud taget finns några ”orörda” paradis på vår planet – har diskuterats länge, både i forskarvärlden och inom journalistiken. Men resejournalister tycks fortfarande vilja sälja in idén om en exotisk, annorlunda och framför allt avkopplande omvärld:

”Landskapet i tedistriktet är som taget ur en sagobok…” skriver Allt om resors skribent på plats i Sri Lanka. Filippinerna beskrivs som ”så fint att det nästan gör ont” och ”ett strandhugg i paradiset”.

Den brittiska sociologen John Urry menar att det moderna resandet kan ses som en form av konsumtion. Resorna är en sorts accessoarer som blir nödvändiga att skaffa sig för att uppnå acceptans av en lika statushetsande omgivning. Journalisten Jennie Dielemans är inne på samma spår. I sin bok Välkommen till paradiset skildrar hon bland annat fenomenet All inclusive, en form av turism där i princip allt ingår och som resenären betalar för i förväg.

Turistindustrin påverkar samhällen på många olika sätt. Förvisso sysselsätter den många människor, men med arbeten som är dåligt betalda och slitsamma. Hotellanläggningar är dessutom energikrävande: stora mängder vatten används till duschar, pooler och andra bekvämligheter i länder där befolkningen lider av vattenbrist.

All inclusive är särskilt tärande på den lokala miljön och människorna som lever i den. Eftersom allt går att få tag på bakom hotellens murar tvingas många inhemska restauranger och butiker att stänga. Boende på All inclusive-hotell genererar dessutom kopiösa mängder sopor, som sällan sorteras. Så här marknadsför ett av Sveriges största resebolag, All inclusive: ”Ät och drick så mycket du vill av hotellets utbud utan att tänka på notan. Perfekt för familjer med hungriga tonåringar eller glass- och läsksugna barn.”


Vid sidan om All inclusive har också alternativa resor med etiketter som ”eko” och ”fair trade” blivit alltmer populära. Det är en utveckling som utan tvekan hör samman med miljövänliga och rättvisemärkta produkters uppsving även inom andra områden. I takt med att vi köper allt fler KRAV-bananer i våra lokala mataffärer, söker vi efter liknande beteckningar när vi konsumerar resor. Vagabond beskriver vad en turist kan göra för att stilla samvetet i Thailand: ”Som turist kan du bidra genom att bo på ekovänliga hotell och dyka med miljövänliga dykskolor, skippa plastpåsen på 7-Eleven och undvika att äta haj eller barracuda som är särskilt hotade.”

Det dåliga samvetet i resereportagen läggs på individen. Sällan eller aldrig särskådas turismen som fenomen. Hur vår ökade rörlighet påverkar samhällen i grunden är det få texter som diskuterar.

– I resereportagen framställs ”bra” turism i termer av det som är bra för turisten, påminner Mats Wingborg.

Resejournalistiken har en viktig roll att spela. Den producerar ständigt nya berättelser om vår omvärld – men den reproducerar också seglivade skrönor om andra länder och befolkningsgrupper.

– Turismen har givetvis inte bara negativ inverkan. Men det behövs mer reflektion och en kritisk diskussion om vad den leder till. Resejournalistiken har ett stort ansvar för den verklighetsbild som presenteras, menar Mats Wingborg och lägger till att om fler människor ifrågasatte de världsbilder som dagens resejournalistik gör gällande, skulle journalistiken vara tvungen att ändra inriktning. Povel Ramel var däremot inte lika övertygad:


Icke tycka om turist
tycka turist trist!
icke tycka mycke bråk
tycka: Turist åk!

Text: Anna Lantz, har en fil. kand. i statsvetenskap och socialantropologi från Stockholms universitet och studerar journalistik för akademiker på Södertörns högskola. Anna gör sin avslutande praktik på Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Läs också Världspolitikens Dagsfrågor nr 12, 2010 "Socialt ansvar en god affär?".



Om UI-bloggen

Arkiv