Ny skolreform upprör sekulära turkar


Av: Robin Söderberg

2012-05-04 |

Alltsedan det milt islamistiska Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) kom till makten för snart tio år sedan har Turkiets sekulära elit ropat vargen kommer. Det de varnat för är att AKP:s egentliga mål är att islamisera den tidigare djupt sekulära turkiska staten.

AKP är, precis som bland andra det Muslimska brödraskapet och Hamas, sprunget ur politisk islam, men där upphör också likheterna. Regeringen Erdoğans kanske mest utmärkande drag har varit att religiöst färgad politik i stort sett lyst med sin frånvaro.

De få religiösa frågor av vikt där regeringen agerat har rört kvinnliga studenters rätt att bära huvudduk vid landets universitet, vilket tidigare var omöjligt, (och som faktiskt lika gärna kan ses som en rättighetsfråga, närmast liberal i sin karaktär). Därtill har den ökat betydelsen för det statliga direktoratet för religiösa frågor, Diyanet. Men några sharia-lagar, som oppositionen varnade för när AKP kom till makten, har det inte varit tal om.

Om man betänker att AKP har vunnit sina valsegrar i överlägsen stil – i det senaste valet röstade varannan turkisk medborgare på AKP – vore det inte konstigt om de religiösa väljarna snarast vore besvikna över utdelningen. Recep Tayyip Erdoğan har ett enormt politiskt kapital till sitt förfogande, men den djupt religiöse premiärministern, som själv har gått i muslimsk skola, har riktat in sig på annat, som ekonomiska reformer.

Det nya förslaget till skolreform ledde till en het debatt i parlamentet med handgemäng bland parlamentsledamöterna som följd, och lockade ut tusentals demonstranter på gatorna. I slutet av mars antog parlamentet förslaget, som sedan dess godkänts av president Abdullah Gül, också han från AKP.

En av hörnstenarna när Turkiet bildades för snart 90 år sedan var att separera stat och religion. Detta befästes inte minst i utbildningssystemet. Med den nya skolreformen kan barn börja läsa vid religiösa så kallade imam hatip-skolor redan från och med femte klass mot tidigare nionde klass. Men ännu viktigare, imam hatip görs nu till en – visserligen valfri – gren av grundskolan, medan det tidigare var en utbildning man kunde läsa först efter att ha slutfört sin obligatoriska skolgång. Det turkiska systemet har i ett svep blivit lite mindre sekulärt.

Dessa skolor är nu inte i närheten av så kallade madrasas som finns i exempelvis Afghanistan och Pakistan, där barn på en del håll indoktrineras i radikalt tänkande. Intressant nog studerar just dessa två länder det turkiska systemet eftersom de ser det som ett sätt att motverka radikal islam. Imam hatip-eleverna ägnar sig åt religiös skolning en tredjedel av tiden, resten av skoldagen läser de vanliga ämnen. (Läs mer på reuters.com)

Men faktum kvarstår, föräldrar kan nu välja att sätta sina barn i religiösa skolor betydligt tidigare, nu från nio års ålder. Många oroar sig för att elevernas kunskaper kommer att försämras, då mindre tid ägnas åt standardämnen. Givetvis finns också farhågor om att Turkiet kommer att bli ett mer konservativt samhälle.

Kvinnogrupper, organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter och ledande företagsprofiler som Güler Sabancı, verkställande direktör för Sabancı Holding, är alla starkt kritiska. De menar att förslaget kan leda till att religiösa familjer väljer att inte sätta flickor i skolan överhuvudtaget. Att tidigt sätta barn i en så pass specialiserad utbildning som imam hatip, kommer på sikt också att få till följd att turkiska arbetstagare blir mindre kvalificerade, varnar Ümit Boyner, styrelseordförande i landets största företagsorganisation, Tüsiad.

AKP-regeringen har kontrat. Hittills, hävdar den, har många flickor i religiösa familjer inte tillåtits gå i skolan i mer än några år, eftersom föräldrarna ansett det skadligt eller opassande för dem. Men nu finns ett alternativ även för dessa flickor.
– Den här lagen visar hur långt demokratin avancerat i Turkiet, sade Erdoğan efter att förslaget hade antagits.

Argument som att kunskapsnivån riskerar att försämras viftar regeringen bort då antalet obligatoriska skolår nu ökar för samtliga barn till 12 år.

En sak står dock tämligen säker, sprickan mellan det religiösa och det sekulära Turkiet har vidgats. Den folkliga enhet, som Atatürk och hans kemalistiska efterföljare så ofta hänvisat till, kan vara ett minne blott.

Text: Robin Söderberg är frilansjournalist och bor i Turkiets huvudstad Ankara. Han har också skrivit senaste numret av Världspolitikens Dagsfrågor: Det nya Turkiet – tio år med Erdogan.

 

Tips: Läs också Robin Söderbergs artikel i Metro från den 1 maj 2012: Turkiet - landet med två ansikten. Du kan också följa @RobinSderberg på twitter där han skriver om Turkiet.


Om UI-bloggen

Arkiv