Gråskäggen gör revolt i Irland


Av: Lena Karlsson

2012-05-31 |

Idag folkomröstar irländarna om den så kallade finanspakten. Ja-sidan väntas gå segrande ur omröstningen, men kritikerna menar att ett ja riskerar att leda till nya besparingar och en permanent ekonomisk kris.

De flesta irländska väljare vågar inte annat än att rösta ja av rädsla för att Irland ska förlora möjligheten till nya krislån. Samtidigt växer politikerföraktet och i krisens spår vinner Sinn Féin, partiet som brukar beskrivas som IRA:s politiska gren, ökat stöd.

Det var i slutet av 2011 som de flesta EU-länder (Storbritannien valde redan då att ställa sig utanför) enades om att ändra Lissabonfördraget för att införa tuffare budgetregler i medlemsländerna. Initiativet till denna finanspakt kom från Tyskland och Frankrike och syftet är att förhindra att nya kriser uppstår, liknande den som nu pågår inom eurozonen. Året innan hade Irland beviljats krislån från bland annat EU och IMF på hela 85 miljarder euro.

Den irländska regeringskoalitionen mellan det borgerliga Fine Gael och det mer vänsterinriktade Labourpartiet hade hoppats att man skulle slippa att folkomrösta om pakten, men den irländska justitiekanslern slog fast att det krävs enligt författningen (alla författningsändringar måste nämligen godkännas av folket).

De irländska folkomröstningarna har tidigare skapat gnissel inom EG/EU, då irländarna, trots att stödet för EU-medlemskapet  var starkt, röstade nej till Nicefördraget 2001 och Lissabonfördraget 2008. Men det ledde bara till att de irländska väljarna fick rösta igen för att godkänna fördragen. I de omröstningarna krävdes ett irländskt ja för att hela EG/EU skulle kunna anta fördragen, medan det idag räcker med att tolv länder godkänner finanspakten för att den ska träda i kraft.

I takt med att valdagen har närmat sig har ja-sidan fått ett övertag (57 procent), men den relativt stora grupp som ännu inte bestämt sig för hur de ska rösta kan fortfarande bli tungan på vågen.

I medierna beskrivs Irland ofta som en mönsterelev som följer alla direktiv från EU om hur den ekonomiska krisen ska övervinnas. Olika irländska regeringar har lagt fram fem krisbudgetar på fyra år där de skurit hårt bland utgifterna: pensioner och barnbidrag har sänkts, liksom de offentliganställas löner (för en del med så mycket som 15 procent), samtidigt som momsen och andra skatter och avgifter har höjts. Målet är att få budgetunderskottet under tre procent till 2016, men hittills har framstegen varit få.

Samtidigt måste många irländare betala höga räntor på lån på bostäder som förlorat stort i värde. Enligt organisationen Social Justice Ireland lever över 700 000 irländare under fattigdomsgränsen, mer än tio procent fler än 2010. Över 40 000 irländare (en del källor säger 70 000), de flesta unga, har bara sedan i maj 2011 gett sig av för att söka arbete utomlands.

Bland irländarna är ilskan stor över att det blir skattebetalarna som i första hand får betala för bankernas usla affärer, som tillsammans med bostadsbubblan utlöste krisen. Ett uttryck för detta är att över hälften av hushållen har struntat i att betala den nya fastighetsskatten på 100 euro. I en artikel i New York Times i mars i år beskrivs det som en ”gråskäggens revolt” eftersom  många som deltar i protestmöten mot skatterna är äldre – en grupp som sällan tar till gatuprotester av det slag vi sett i Aten, är reporterns slutsats.

I stort sett alla stora partier finns på ja-sidan. Nej-sidan domineras av Sinn Féin, som därmed fått medvind i opinionen. I maj stödde nästan var femte väljare Sinn Féin och Gerry Adams var den partiledare som åtnjöt högst förtroende, 37 procent.

Adams och hans parti hävdar att ett nej snarast skulle hjälpa Irland och skapa bättre förutsättningar för en omförhandling av de lån landet redan tagit. Att Irland skulle utestängas från att få nya krislån tror man inte på. Enligt vänsterpartiet Sinn Féin, som på nej-sidan samsas med marknadsliberala grupper, skulle ett ja bara leda till nya besparingar och göra krisen kronisk.

 

Text: Lena Karlsson, redaktör på UI.

 

Tips: Läs också Världspolitikens Dagsfrågor nr 1, 2011 "Skuldkrisen och välfärden: löser svångremspolitik Irlands och Storbritanniens problem?"

 


Om UI-bloggen

Arkiv