Jihadismen lever längre än bin Ladin


Av: Magnus Norell

2012-05-03 |

Förhoppningar om att den arabiska våren skulle försvaga den globala jihadismen har inte infriats. Rörelsen har tvärt om stärkts och spridits till fler områden sedan al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin dödades för ett år sedan.

Det är nu ett år sedan amerikanska flottans specialförband ”Navy Seals” dödade Usama bin Ladin i den pakistanska staden Abbottabad. Mycket har skrivits om både honom och al-Qaida sedan dess och i dagarna kommer dessutom den brittisk-amerikanska journalisten Peter Bergens bok om jakten på bin Ladin ut (”Manhunt: The Ten-Year Search for Bin Laden – From 9/11 To Abbottabad”).

Under året som gått har en stor del av debatten handlat om hur relationerna mellan Pakistan och USA har försämrats. Det har delvis skett som en följd av attacken mot bin Ladin och det faktum att Pakistan inte informerades i förväg (av säkerhetsskäl, vilket förmodligen var mycket klokt då detta hade kunnat förstöra operationen på grund av läckor). Dels har relationerna försämrats på grund av fortsatt pakistanskt stöd till islamister som bekämpar de allierade i Afghanistan.

Men under tiden efter det att bin Ladin dödades har också en del av den information som säkrades efter räden offentliggjorts, eller kommit ut genom kontrollerade läckor, en taktik som säkerhetstjänster ibland med framgång ägnar sig åt.

Denna information visar att även om Usama bin Ladin inte hade någon direkt plan i händelse av att han dödades eller oskadliggjordes på annat sätt, fanns det ett sorts strategiskt tänkande om framtiden. Som väntat visar informationen att decentraliseringen av al-Qaida, som påbörjades redan när Afghanistan invaderades 2001, har fortsatt. Processen har bland annat inneburit att den lösligt sammansatta idévärld som al-Qaida är en del av, har visat sig precis så global och seglivad som man kunde tro. Den filosofiska grunden för bin Ladins ideologi – global jihad – lever i högönsklig välmåga även om den ”hårda kärnan” kring honom har försvagats.

Det har visat sig i att perifera (från Pakistan och Afghanistan räknat) grupper som exempelvis al-Qaida på Arabiska halvön, Boko Haram i Nigeria och al-Shabab i Somalia blivit alltmer aktiva utanför respektive kärnområde. En attack liknande elfte september är kanske inte så trolig, men den decentralisering som redan från början var inbyggd i den globala jihadismens idévärld har producerat – och kommer att producera – flera attacker runtom i världen.

Förhoppningar om att den ”arabiska våren” skulle försvaga den globala Jihadrörelsen har inte infriats, vilket inte är så konstigt med tanke på att de olika strömningarna inte har samma mål och inte heller delar speciellt mycket ideologiskt. Det är snarast så att det osäkra politiska läge som delvis uppstått i efterdyningarna av det arabiska uppvaknandet har gett diverse islamister nya möjligheter. Politiska tomrum tenderar att fyllas på nytt.

Information har också bekräftat att al-Qaida vid tidpunkten för Usama bin Ladins död förlitade sig på ett nät av kurirer för att hålla kontakten med andra islamister, både enskilda individer och grupper. Strategiskt har Usama bin Ladins efterträdare Ayman al-Zawahiri kunnat hålla samman kärngruppen, men utan bin Ladins karisma har han inte samma ställning som sin företrädare. Detta har trots allt inte hindrat al-Zawahiri från att planera för hur al-Qaida i framtiden (och i hans ögon) ska kunna om inte styra, så i alla fall påverka utvecklingen av den globala kamp som andra islamister ser som så viktig. Dokument beslagtagna vid räden mot bin-Ladin visar också föga överraskande att det fanns planer för hur regeringen i Kabul ska bekämpas efter 2014, då merparten av de utländska trupperna ska ha lämnat Afghanistan.

al-Zawahiri har också förstått att dra nytta av året som gått. Han har frångått större, spektakulära attacker, för att i högre utsträckning rikta in verksamheten på lokala sammanhang där den globala jihadismen kan dra nytta av lokala konflikter och regionala småkrig. Det är en process som helt klart har påverkats av händelserna i Mellanöstern det senaste året. Sålunda har det kommande uttåget ur Afghanistan utmålats som en seger samtidigt som al-Zawahiri i olika utspel understrukit hur försvagat USA har blivit i regionen det senaste året. I Nordafrika har islamistiska nätverk (varav en del formellt säger sig tillhöra al-Qaida) dragit in pengar genom rent kriminell verksamhet såsom kidnappningar. I Irak har al-Qaida fortsatt att attackera mål runtom i landet.

Sammanfattningsvis: den globala jihadismen har överlevt Usama bin Ladins död och processer som påbörjades redan innan han dödades har påskyndats och spritt sig till områden som tidigare inte haft den globala anknytning till militant islamism som bin Ladin var med och grundade. Denna process kommer vi säkerligen att få leva med en bra tid framöver, för så länge som militant islamism typ al-Qaida kan knyta an till mer lokalt inriktade grupperingar och nätverk, kommer hot från globala jihadister att finnas kvar och dess ideologiska bas att ha en grogrund att växa i.

Text: Magnus Norell, Senior Research Fellow vid UI.


Om UI-bloggen

Arkiv