Världens viktigaste val


Av: Anna Jardfelt

2012-05-16 |

Intresset för det amerikanska presidentvalet är enormt i Sverige, inte minst i medierna. Även om de republikanska primärvalskandidaterna livligt diskuterats har en klar majoritet av svenskarna den sittande presidenten som favorit och om vi kunde välja så skulle Obama vinna stort (enligt YouGov).

USA:s status som världens enda supermakt borgar för att amerikansk politik får inflytande långt utanför landets gränser. Det gäller naturligtvis särskilt utrikespolitiken. Vid sidan om försvaret och ekonomin är den en huvuduppgift för presidenten och det är intressant vilken betydelse en ny president skulle få för utrikesagendan.

Få presidenter kan ha emotsetts med sådan förväntan från omvärlden som Obama. Redan några veckor efter tillträdet nominerades han till Nobels fredspris, ”för sin förmåga att lösa globala kriser och skapa en kärnvapenfri värld”. Till stor glädje, inte minst för Europa, har utrikespolitiken under hans fyra år präglats av en tydlig återgång till multilateralism. Intresset för FN har ökat. Med uttåget från de krig som Bush inlett i Irak och den beslutade neddragningen i Afghanistan har intresset för Asien successivt ökat, manifesterat i ”Pivot to Asia”. Bilateralt har relationen till Ryssland förändrats. Borta är politiken från det kalla kriget och i stället har fokus varit samarbete, främst kring nedrustning och vissa sanktioner.

Intresset för Europa verkar dock ha svalnat något, kanske främst då man slutat se oss som konsumenter av säkerhet. I den pågående presidentvalskampanjen är intresset för utrikespolitik minimalt och få kopplar utrikesfrågorna till en av valkampanjens största inrikespolitiska frågor: bensinpriset. Undfallenhet mot Ryssland är dock något som Obama kritiserats för av Republikanerna. Annars har den stora diskussionen handlat om utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika, men kanske särskilt om en skild syn på hanteringen av Iran. Även om frågan är het också mellan kandidater kan man möjligen sluta sig till att en republikansk seger skulle kunna innebära en ökad tuffhet mot både Ryssland och Iran.

Samtidigt bestämmer inte presidenten allt. Från Bryssel kan det te sig enklare att skapa amerikansk utrikespolitik i jämförelse med europeiska kompromisser à la 27, men även i USA finns andra aktörer. För finansiering krävs beslut av kongressen. Detta är en institution med problem som har kritiserats skarpt för ineffektivitet och beslutssvårigheter, vilket resulterat i det lägsta förtroendet bland allmänheten någonsin. Under mandatperioden har tydliga skiljelinjer funnits, inte minst mellan presidenten och ordföranden i utrikesutskottet i representanthuset. Därför är det av vikt hur valet slår i senaten och representanthuset.

Politiska partier med utrikespolitiska program finns inte i USA. I stället ser man ett helt annat inflytande från den akademiska världen, frivilligorganisationer och tankesmedjor. Det är ett resultat av rörelsen av folk mellan administrationen, näringslivet och lobbyverksamhet. Men också av skattelagstiftningens avdragsmöjligheter som öppnar för det stora antalet tankesmedjor (över 1 800 stycken) och frivilligorganisationer. Även lobbyister – mer än 13 000 registrerade – har ett annat inflytande än i Europa. För Sverige och Europa finns mycket att lära, inte minst att ta vara på bredden av kunskap. Samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på presidentvalet för att få svar om utrikespolitiken.
is_2012_02_200px
Text: Anna Jardfelt, direktör för Utrikespolitiska institutet. Krönikan är även publicerad i senaste numret av UI:s prisbelönta tidskrift Internationella Studier.

 

Tips: Om du är intresserad av det amerikanska valet ska du komma på vårt seminarium i Almedalen den 4 juli. En intressant diskussion utlovas. Mer info kommer inom kort!

 

Titta också gärna på Britt-Marie Mattssons föredrag om valet 2012 i USA som hon höll på UI:s fortbildningsdag den 29 mars i år. Nu finns den i UR Play.


 


Om UI-bloggen

Arkiv