Kinas dubbla roller i Sydsudan


Av: Erik Persson

2012-05-14 |

Sydsudans hållning till Kina är dubbel. Landet ses som en nödvändig ekonomisk aktör för att driva den sydsudanesiska utvecklingen framåt. Men förhållandet till Kina kantas också av misstro och missnöje.

I slutet av 1990-talet började det dåvarande Sudan, med Kina som största internationella partner, att utvinna den olja som hittats i Sudan några år tidigare. När Sydsudan sommaren 2011, efter decennier av väpnad konflikt, blev självständigt från Sudan hamnade tre fjärdedelar av de sudanesiska oljetillgångarna i den nya staten. Oljefyndigheterna fanns alltså till största del i Sydsudan. Trots detta har det sydsudanesiska samhället förblivit outvecklat på alla områden, på grund av att pengarna alltsedan oljan började exploateras har gått till Sudans huvudstad Khartoum.

För att legitimera den nya sydsudanesiska staten hos den egna befolkningen krävs nu därför att ekonomin utvecklas, infrastrukturen förbättras och säkerhetsläget stabiliseras. Detta kräver stora mängder kapital och utländsk expertis.

Sydsudan som är beroende av Sudan för att kunna transportera sin olja ut ur landet beslutade dock i januari i år att stänga av sina oljekranar på grund av en konflikt med Khartoum om priset för transporterna. Därmed försvann 98 procent av den sydsudanesiska statens inkomster. Detta har lett till att Sydsudans beroende av bistånd och annan hjälp utifrån har ökat kraftigt och situationen ser ut att vara långsiktigt ohållbar. Samtidigt pågår en väpnad konflikt mellan Sudan och Sydsudan, bland annat om till vilket land vissa oljerika områden ska höra.

Kina spelar en betydelsefull ekonomisk roll i Sydsudan. Kinesisk handel med, och bistånd till Sydsudan sker inom alla sektorer. Handeln är mest omfattande när det gäller olja. När det gäller bistånd är olika form av konstruktionsarbete och förmånliga lån det mest framträdande. Samtidigt som man i Sydsudan anser att det kinesiska kapitalet är mycket viktigt är den sydsudanesiska relationen till Kina spänd på flera sätt. Regeringen i Juba anser att Kina länge har varit en fiende på grund av att landet stödde Khartoum under det andra inbördeskriget 1983–2005. Kina engagerade sig då ekonomiskt i Sudans oljesektor och sålde vapen till Khartoum.

Dessa erfarenheter ligger till grund för den idag allmänna uppfattningen att Kina har underblåst kriget och underlättat förtryck av den sydsudanesiska befolkningen, med avsikt att utvinna billig olja från sydsudanesiskt territorium. Från Sydsudans sida vill man ha en ursäkt och att Kina använder sina goda relationer med Khartoum för att pressa Sudan till fredliga uppgörelser i konflikten mellan nord och syd.

Ett annat problem enligt sydsudanesiskt synsätt är att de kinesiska företag som etablerat sig i Sydsudan främst använt sig av kinesisk arbetskraft. Inom oljesektorn har detta uteslutit den sydsudanesiska staten från att effektivt kunna övervaka och styra vad som sker, vilket har skapat en känsla av beroende. Och när Juba stängde oljeproduktionen i januari i år komplicerades relationen mellan Kina och Sydsudan ytterligare. Sydsudanesiska tjänstemän sägs ha upptäckt att kinesiska företag utvann mer olja än vad de redovisat. Detta sägs vara orsaken till att en kinesisk chef på ett stort oljeföretag tvingades lämna Sydsudan i februari. Sedan det började stå klart att Sydsudan skulle bli självständigt har Kina arbetat för att stärka sina relationer med Sydsudan.

 

Kinesiska företag har försäkrat att de långvarigt vill samarbeta med både nord och syd. Den kinesiska staten har utökat sitt bistånd till Sydsudan och man har nyligen gett löften om mycket stora lån. Kina har också uppmanat Sudan och Sydsudan att bygga fredliga relationer med varandra genom samtal. Samtidigt säger sig Kina vilja stödja Sudan ”oavsett vad som händer i regionen och i övriga världen” – även genom vapenhandel.

Fastän Kina försökt att förbättra relationen med Sydsudan finns den dubbla hållningen till Kina kvar i Sydsudan, och detta har lett till att många inom den sydsudanesiska eliten vill diversifiera landets internationella samarbetspartners. Trots att Sydsudan gett tydliga signaler om att man vill bredda sitt internationella samarbete med väst är det fortfarande svårt att få in kapitalstarka investerare. Många företag drar sig för att investera i Sydsudan eftersom läget där anses osäkert och instabilt. Vissa företag är rädda att investeringarna ska skada deras anseende. När det gäller biståndsgivare från väst anses de från sydsudanesiskt håll ställa villkor och krav på motprestationer i form av stabilitet, säkerhet, demokratiarbete med mera som gör det svårt att få in snabba och stora investeringar.

I ljuset av Sydsudans ekonomiska problem och de enorma behov som finns i landet, samt krav från befolkningen på att regeringen ska börja leverera, blir Kina, trots den kritik och de dubbla känslor som finns gentemot landet, en attraktiv partner. Kina finns redan på plats i Sydsudan vilket innebär att de snabbt kan bidra med kapital utan alltför många motprestationer.

Nyligen gav Kina löften om mångmiljardlån till den sydsudanesiska staten. Lånen är knutna till krav på att tjänsterna ska köpas av kinesiska företag och förmodligen också till förnyade löften om fortsatt kinesisk utvinning av olja. Från sydsudanesiskt håll är ett fördjupat samarbete inte bara ett sätt att investera i infrastruktur, utan förmodligen också knutet till förhoppningar om att vinna över Kina på sin sida i konflikten med nord. Kanske finns det också förhoppningar om ytterligare lån för konstruktionen av en ny oljepipeline.

Med detta i åtanke anser många sydsudaneser att Sydsudan inte klarar sig utan kinesisk välvilja. Samtidigt har Sydsudan under det senaste halvåret redan visat att man, genom avstängningen av oljeproduktionen och utvisningen av den kinesiske oljeföretagschefen, kan ställa egna krav och inte vill göra ”affärer utan politik”. Istället är Sydsudan berett att ta till drastiska åtgärder i en pressad situation, även om det kostar pengar och leder till spända relationer.

Trots den senaste tidens flörtande från Kina är alltså frågan om Sydsudan i fortsättningen ska bredda sitt samarbete med omvärlden och försöka få in väst eller om man främst ska söka stöd från Kina. Mycket av detta beror på internationella aktörers ageranden i konflikten mellan Juba och Khartoum, men också på vilken roll Kina tar eller får i regionen. Det beror också på vilka inhemska intressen som är starkast – snabb utveckling eller ett mer diversifierat internationellt samarbete.

Text: Erik Persson, har en masterexamen i statsvetenskap och gästskribent i UI-bloggen. Han är nyligen hemkommen från Sydsudan.



Om UI-bloggen

Arkiv