Mörka ungerska stråk inte unika i Europa


Av: Jakub Swiecicki

2012-04-03 |

Viktor Orbans Ungern kritiseras i dag för mycket, även för sådant som andra och större EU-länder gör utan att dra på sig hot från omvärlden. Men om Ungern inte vore medlem av Europeiska unionen skulle Orban kunna strunta i kritiken.

 

Ungerns premiärminister Viktor Orban blir ibland lite väl mycket påhoppad av medier här i Sverige. Man behöver förstås inte gilla det han gör, men han vann faktiskt ett demokratiskt val (i maj 2010) och ingen klagade på att valet inte skulle ha genomförts enligt demokratins alla regler. Då fick han 52,73 procent av rösterna, vilket gav honom och hans parti Fidesz en klar majoritet i parlamentet.

I det ungerska parlamentet finns också det riktigt otrevliga partiet Jobbik, som är populistiskt, nationalistiskt, antisemitiskt och nästan fascistiskt (med sina kamptrupper, Magyar Garda). Jobbik fick 16,7 procent av rösterna, och därmed 47 av 386 parlamentsmandat, men Fidesz är inte på något sätt  beroende av dem. Nu har Fidesz tappat två tredje delar av sitt väljarstöd, enligt opinionsundersökningarna, men nästa ordinarie val äger rum först 2014.

Orban vann därför att folk var trötta på Ferenc Gyurcsanys socialister och deras lögner och korruption. Alla minns det famösa avslöjandet ”vi ljög morgon, middag och kväll” som Gyurcsany sade på ett slutet möte. Då gällde saken de mycket dåliga statsfinanserna, som inte medgav några förbättringar utan snarare åtstramningar. Problemet var bara att också Orban ljög under valrörelsen, fast han inte blev avslöjad - för att vinna valet gav han löften till höger och vänster som han visste inte kunde förverkligas.

Nu vill Orban säkra så bra utgångspunkt som möjligt för hans parti inför valrörelsen 2014 - och kanske ett inflytande även efter valet ifall Fidesz skulle förlora regeringsmakten.  De kritiska medierna underkastas kontroll av ett råd, Högsta domstolen och Konstitutionsdomstolen besätts med Fidesztrogna, och så vidare.

Orban har också att kämpa med följderna av den finansiella krisen. Man protesterar och kritiserar hans idéer, men han får hantera något som importerades utifrån. Han har avskaffat ett system med individuella pensionsbesparingar, extrabeskattat de mest vinstgivande företagen (banker, telekom, et cetera), tagit initiativ till att regeringen ska tillsätta riksbankchefen (vilket skulle krympa riksbankens oberoende) och tackat nej till en IMF-kreditlinje. Det var den tidigare regeringen som fick ett löfte om en kredit på 20 miljarder euro, men Orbans regering ville inte ha den när man tillträdde. Men sedan tvingades man ändå be om lånet en gång till.

Bland journalister och författare finns en rädsla för självcensur. Detta på grund av det nybildade medierådet med makt över medierna. Rådet består enbart av Fidesztrogna medlemmar. En del ekonomer menar att beslutet om att överföra pensionsmedel till ett allmänt pensionsinstitut som kommer att utbetala pensioner utgör en ”konfiskering”. Andra menar att det var rätt att göra så för att rädda de statliga finanserna. Det finns olika meningar om detta.

Orban har en minskande men trogen skara anhängare - nu säger bara cirka 20 procent att de skulle rösta på honom i nästa val. Utomlands finns det också meningsfränder, exempelvis ett polskt parti under den överlevande tvillingen Jaroslaw Kaczynski och hans parti PiS (Rätt och rättvisa). Kaczynski var premiärminister 2006-2007 men förlorade presidentvalet som ordnades efter att hans bror president Lech Kaczynski omkom i en flygkrasch. Jaroslaw Kaczynskis parti, PiS, har också förlorat regeringsmakten och får i dag blott 20 -25 procent i opinionsundersökningarna. Nyligen åkte en grupp Kaczynskianhängare till Budapest för att visa sitt stöd för Orban. 

Även på många andra håll i Europa finns utpräglat nationalistiska partier: i Frankrike,  Italien,  Belgien, Holland och i Finland. Även vi i Sverige har ett sådant i riksdagen. Det som Orban och hans regering gör i Ungern gillas inte av många av hans landsmän, och ännu mindre av många i omvärlden.  Han får skarp kritik för det han gör.  Dess bättre lyssnar han på den och rättar sig på en del punkter.

Nyligen (under första halvåret 2011) fyllde Orban och Ungern rollen som ordförande i EU enligt rotationsprincipen. Han bekänner sig till de europeiska ”grundläggande värdena” även om han är kritisk till vissa inslag.”Ungern kommer aldrig att lyda under en ny unions diktat” säger han med syftning på den gamla Sovjetunionen.

Det finns all anledning till att ta avstånd från mycket av det Orban gör i Ungern. Men i stället för att kräva Ungerns uteslutning ur EU måste man fråga sig varför sådana farliga nationalistiska tendenser sprider sig i Europa och vad man kan göra åt dem. 

Ungern är ett litet land, i motsats till flera stora och gamla EU-medlemsstater som har och verkar kunna ha både gigantiska budgetunderskott och nationalistiska partier. Ingen kommer på tanken att straffa dessa länder, än mindre utesluta dem. EU har ett mycket positivt inflytande på Ungern. Om landet inte var medlem skulle vi gå miste om den möjligheten.


Text: Jakub Swiecicki, associerad vid UI:s forskningsavdelning. Han har just kommit ut med skriften ”Vitryssland. Europas sista diktatur”, Världspolitikens Dagsfrågor 2012/3.

 

Tips: Missa inte UI:s seminarium om Ungern den 12 april. På ui.se/evenemang kan du läsa mer om seminariet med titeln: "Hungary - A Challenge for Democracy?". Där kan du också anmäla dig.


Om UI-bloggen

Arkiv