Nigerias krig mot terrorismen


Av: Ylva Lindahl

2012-04-19 |

Varningar har på senare tiden hörts för att Nigeria står vid randen till ett nytt inbördeskrig. Enligt landets arméchef befinner sig militären redan i krig mot islamistsekten Boko Haram.

Arméchefen, Azubuike Ihejirika, talade om ett pågående krig när han manade soldater att vara på ständig vakt några dagar efter påsk, då ett nytt självmordsdåd skakat staden Kaduna. Kriget kan antas vara nära besläktat med George W Bushs krig mot terrorismen, med den skillnaden att nigerianerna utkämpar det på hemmaplan.

Andra har talat om risk för nya inbördesstrider av mer traditionellt slag, där folkgrupp ställs mot folkgrupp. Bland dem finns landets president Goodluck Jonathan, nobelpristagaren i litteratur Wole Soyinka och Emeka Ojukwu – son till den nyligen avlidne igboöversten som ledde kampen för ett självständigt Biafra under kriget i slutet av 1960-talet.

Våldsamheter på gatan är ingenting nytt i Nigeria. Sedan civilstyret återinfördes 1999 har ökad brottslighet, etniska och religiösa motsättningar, och kamp om knappa resurser ofta lett till blodiga sammanstötningar. För några år sedan var det mycket oroligt i Nigerdeltat, där rebeller och banditgäng kidnappade oljearbetare och ibland hamnade i skottlossning med militären. I mellersta Nigeria har mordbränder och sammandrabbningar mellan kristna och muslimska gäng krävt hundratals dödsoffer.

Det som är nytt med Boko Harams våldskampanj är att den till stor del riktar sig mot centralregeringen och ”etablissemanget”. Islamistsekten har som uttalad målsättning att störta regeringen och införa en strikt tolkning av islam i hela landet, även i den övervägande kristna södern. Det finns också oroande rapporter om större grupper av kristna som flytt undan våldet i norra Nigeria, till sina ursprungstrakter i söder. Det är lätt att jämföra med upptakten till Biafrakriget, då hundratusentals igboer flydde undan massakrer i norr.

Boko Haram har på kort tid gått från att uppfattas som en begränsad oroshärd till ett nationellt säkerhetsproblem. Och det rör sig otvetydigt om en islamistisk extremistgrupp. Men den hårföra kärnan antas vara liten, särskilt efter de stora förlusterna sommaren 2009 och i samband med de samordnade attentaten i Kano i januari i år. Många av dem som nu anslutit sig tros snarare vara fattiga och arbetslösa som känner sig marginaliserade. De vänder sig inte i första hand mot landets kristna, utan mot vad de uppfattar som en genomkorrumperad statsapparat som stjäl landets oljerikedomar. Måltavlorna för attentatet har ofta varit poliser, militärer, politiker eller tjänstemän – och de är oftare muslimer än kristna i norra Nigeria.

Känslan av att vara förfördelad skärptes när president Jonathan, som kommer från Sydnigeria, valdes till president för ett år sedan. I Nordnigeria anser många att landsdelen därmed snuvades på sin rättmätiga tur att inneha presidentposten. Några månader efter valet genomförde Boko Haram det första självmordsattentatet i större skala i Nigeria – mot FN:s högkvarter i Abuja – och det har följts av fler.

En slutsats blir att upproret inte bör betraktas som ett utpräglat säkerhetsproblem, drivet av religiös fanatism – utan också som ett politiskt problem. Ett sådant kan inte lösas endast genom att soldaterna skärper kontrollen vid vägspärrar och gör razzior hemma hos misstänkta. Politiska insatser behövs också, så att människorna i det fattigare norra Nigeria får större del av landets tillgångar.

Partisekreteraren för det näst största oppositionspartiet CPC, Bubu Galadima, säger till västmedier att Boko Haram i huvudsak bedriver klasskamp. Enligt Galadima har Mend-gerillan i Nigerdeltat ”köpts” i utbyte mot att de lägger ned vapen och han anser att Boko Haram-anhängare bör få liknande ekonomiska incitament.

President Jonathan satsar i stället på att stärka försvarsanslagen och vädja till omvärlden om pengar för att bekämpa terrorismen. En del iakttagare befarar att det är en taktik som snarast riskerar att göra ont värre. Själv hävdade Jonathan nyligen att staten är på väg att vinna kriget mot Boko Haram – sina tidigare varningar om inbördeskrig till trots.

Text: Ylva Lindahl, vikarierande redaktör vid UI. Hon har nyligen skrivit Länder i Fickformat om Nigeria, som ingår i ett uppdaterat regionpaket om länderna i norra och västra Afrika.


Om UI-bloggen

Arkiv