Kurder hotar med separation från Bagdad


Av: Magnus Norell

2012-04-18 |

Krisen i Irak är långt ifrån överstånden, trots USA:s truppevakuering. Nu har Kurdistans regionala president Masoud Barzani indirekt hotat med att anställa folkomröstning för att få stöd för självständighet gentemot Bagdad för de kurdiska provinserna i norr.

Kurdistans regionala president, Massoud Barzani, har nyss besökt Washington för möten med den amerikanska regeringen. På agendan stod samtal om främst det försämrade läget i Irak (med en alltmer auktoritär premiärminister) och det iranska inflytandet i Irak.

Bland annat talade Barzani vid ett välbesökt möte på Washington Institute for Near Policy. Han har ett rykte om sig att tala klarspråk och var lika tydlig nu som när jag sist träffade honom i Irbil för några år sedan.

Den kurdiska regionen är helt klart den del av Irak som klarat omställningen från krig till fred bäst. Jämfört med övriga Irak har Kurdistan haft en bra ekonomisk utveckling med en tydligt förbättrad situation för regionens invånare. Men framförallt är regionen en oas av lugn och trygghet jämfört med övriga delar av landet, även om svårigheter i form av islamistisk terror och social oro naturligtvis även finns i den kurdiska regionen.

Allt detta kom upp under frågestunden. Men det som fick spänningen i det fullsatta rummet att öka var att en frågeställare undrade hur Kurdistans regionala regering tänkte förhålla sig till det faktum att den försonings- och samarbetskonferens som skulle ha hållits i efterdyningarna av Arabförbundets möte i Bagdad för ett par veckor sedan, hastigt och lustigt ställdes in av den irakiska regeringen. Syftet med det mötet skulle ha varit att lösa den i det närmaste gordiska knut om regionernas ställning i förhållande till centralmakten, en diskussion som förhalats i flera år av regeringen i Bagdad. Frågeställaren undrade bland annat om kurdregeringen hade en tidsplan och vad man tänkte göra om Bagdad fortsätter att förhala.

Denna fråga gav Barzani ett utmärkt tillfälle att understryka, först och främst, att hans regering vill lösa detta politiskt. Han underströk att konstitutionen ger regionerna tydliga rättigheter, men att problemet är att regeringen i Bagdad, i flera år, förhalat och skyllt på diverse faktorer som orsak till att avtal inte implementerats. Men han sade också att kurdregeringen har en deadline och inte tänkte vänta i evighet. Han ville inte tala om hur denna deadline såg ut, men sade klart och tydligt – och detta var det riktigt intressanta – att om det inte går på annat sätt så tänker den kurdiska regeringen ställa frågan direkt till befolkningen i Kurdistan hur de vill ha sin framtid. I klarspråk alltså ett hot eller löfte (beroende på hur man ser det) om separation.

Konsekvenserna av detta är ju svåra att överblicka (och än så länge teoretiska) men det understryker att den politiska krisen i Irak är långt ifrån över. Något som också markerades av att den irakiska vice-presidenten Hashemi dels besökte Saudiarabien (till premiärminister Malikis ilska), dels planerar att återvända till Kurdistan, trots att Maliki anklagat honom för att ha styrt över ”dödspatruller”. En anklagelse som Barzani frusterat bemötte med det intressanta påpekandet att Maliki själv sagt att han känt till dessa uppgifter i mer än två år. Varför, undrade Barzani retoriskt, väntade Maliki till nu innan han agerade? Han svarade själv med att indirekt anklaga Maliki för att använda upplysningarna om Hashemi (vilkas trovärdighet ingen utomstående kunnat undersöka) för att stärka sin egen makt.

Det är tydligt att krisen i Irak kommer att utgöra en huvudvärk för lång tid framöver, något som man är väldigt medveten om i Washington. Barzanis tämligen publika besök och det faktum att han mötte både Obama och Biden understryker bilden av att USA på olika sätt försöker bromsa Malikis alltmer odemokratiska metoder och alltmer självsvåldiga försöka att stärka sin makt.

Text: Magnus Norell, Senior Research Fellow vid UI som just nu befinner sig i Washington DC, USA.

 


Om UI-bloggen

Arkiv