Sasja, 32: ”Det är klart att de fuskar”


Av: Linnea Ahlgren

2012-03-07 |

Samtidigt som media fylls av otaliga anklagelser om valfusk, och oppositionella förklarar att Ryssland från och med nu står utan legitim ledare, samlas några vänner hemma hos Sasja i hans stuga fyra mil utanför Moskva. Alla har de varit och röstat i sina valdistrikt.

– Det är klart att de fuskar. Hur kan media ens tycka att det är en nyhet längre? frågar sig Sasja, 32. Det är de grundläggande, systematiska missförhållandena som måste förändras. Problemet handlar inte om att man bussar runt betalda väljare på själva valdagen. Så länge det inte finns någon stark motkandidat till Putin, och som dessutom får tillräckligt med utrymme i media, kan de bättra på procenten bäst de vill. Jag menar, hur många redogörelser för Ziuganovs förtjänster visades på bästa sändningstid?

Sasja och hans vänner tillhör Moskvas ”nya medelklass”. Själv röstade Sasja på motkandidaten Michail Prochorov, som han såg som det enda alternativet för att göra en markering.

Det mediala utrymme som Vladimir Putin har fått, har han utnyttjat för att sprida sitt kampanjbudskap om gamla erfarenheter och yttre hot. Och budskapet verkar ha haft effekt.

– Först tänkte jag inte rösta alls. Eller möjligtvis på Ziuganov. Sedan började jag tänka på hur man hade det här under 90-talet och hur otroligt bra vi lever idag i jämförelse. Så ärligt talat röstade jag på Putin, det kändes tryggast, medger Nina, 28.

En annan som röstade på Putin efter att ha ändrat sig i sista sekund är Dmitrij, 42.


– Jag planerade att rösta på Prochorov. Sedan började han tala om Syrien och Iran som våra fiender. Det tyckte jag lät skrämmande likt amerikansk propaganda och jag tänkte ”Tänk om han är ett amerikanskt stödprojekt i grunden, och om han vinner kommer de att styra vårt land”. Så jag röstade på Putin, resonerar han.

Det märks av vännernas diskussion att politik är något man för inte så länge sedan undvek att tala om på det här sättet, över en kopp te med vänner. Inte heller nämns begrepp som vård, skola, omsorg, pensionspolitik eller skattesatser. Politik är fortfarande något som ligger långt bort från det som människor möter i vardagen.

Elena, 30 valde precis som Sasja att göra en markering med sin röst på ”den ende som inte är en total produkt av vårt förflutna och i alla fall representerar en yngre generation” – Prochorov. Hon blir känslosam då hon utbrister:


– Jag emigrerar! Jag tänker inte leva i ett korrumperat Putinland tolv år till. Om man jämför med tidigare har det gått ganska bra för många de senaste åren, men ser ni inte hur mycket bättre det borde ha gått för så många fler? Det finns sådan enorm potential i det här landet. Men det kommer inte att finnas någon välutbildad medelklass kvar som kan dra nytta av den. Vi vill leva i ett land där man inte kastar smulor åt oss och tror att vi tacksamt ska bocka och ta emot.


Text: Linnea Ahlgren, stipendiat vid UI under våren 2012 och knuten till UI:s Rysslandsprogram.


Om UI-bloggen

Arkiv