Ingen demokrati utan kvinnor


Av: Nathalie Besèr

2012-03-22 |

Tawakkul Karman, Lina Ben Mhenni och Mona Eltahawy blev alla symboler för de folkliga upproren i arabvärlden. På barrikaderna, i bloggar, på Twitter och Facebook, överallt syntes de unga arga kvinnorna. Nu har dammet lagt sig och revolution ska omvandlas till demokrati. Då får kvinnorna kliva ned.

– I Egypten var kvinnorna inte bara drivande i själva revolutionen, utan också i upptakten och i förarbetet till revolten. Nu är kvinnorna helt utestängda från den politiska processen och de framsteg som gjorts de senaste åren håller systematiskt på att raderas ut, säger den egyptiska människorättsaktivisten Amal Abdel Hadi, grundare av New Woman Foundation.

Revolutionerna i arabvärlden har till stor del varit de unga kvinnornas uppror. Decennier av satsningar på utbildningsväsendet i regionen har gjort att det finns en stor grupp unga som är välutbildade, välinformerade och som kräver samma rätt och lika villkor. Samtidigt finns de traditionella normerna och reglerna kvar som effektivt förpassar kvinnor till den privata sfären.

Arabvärlden hamnar sist på listan över kvinnors politiska medverkan som parlamentens internationella samarbetsorganisation, Inter-Parliamentary Union, gjort.

Enligt Amal Abdel Hadi försöker krafter som är emot kvinnligt deltagande i det offentliga rummet koppla ihop kvinnors ökade rättigheter med den förra regimen för att på så sätt kunna vrida klockan tillbaka. Det handlar bland annat om det könskvoteringssystem som tidigare fanns för det egyptiska parlamentet.

– Det har också förekommit anklagelser om att politiskt deltagande bland kvinnor skulle vara ett västerländskt påfund, säger Amal Abdel Hadi, som mycket frispråkigt gått ut och kritiserat skeendet i lokala medier.

Efter vår kommer höst
I januari i år gick egyptierna till den tredje och sista omgången i landets parlamentsval. De stora förlorarna var kvinnorna. Bara runt en procent av ledamöterna är kvinnor. Den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapet vann däremot en jordskredsseger med sitt parti Frihets- och rättvisepartiet. Salafisterna, bokstavstroende sunnimuslimer som vill att islam ska praktiseras som under Muhammeds tid, gjorde också ett mycket bra val och fick runt 20 procent av parlamentets platser. Det står klart att mer eller mindre extrema islamister kommer att forma Egypten de närmaste åren.

– Jag kommer att arbeta tillsammans med resten av parlamentet för att förändra alla de lagar som förstört den egyptiska familjen de senaste åren. Lagar som reglerar skilsmässor, äktenskap och utbildning. Det är viktigt att dessa lagar skrivs om med utgångspunkt från sharia, sade en av de få invalda kvinnorna, Aza Al Garf, Frihets- och rättvisepartiet, nyligen i egyptiska medier.

Men Amal Abdel Hadi vägrar att se slaget för kvinnors lika rättigheter som förlorat.

– Jag är övertygad om att det här är en del av vår läroprocess. Folk kommer att lära sig. Det kommer att kosta en del. Det är priset vi får betala för demokrati. I nästa val kommer islamisterna inte att få samma framgång.

Före revolterna framstod Tunisien som något av ett undantag i regionen vad det gällde kvinnligt politiskt deltagande. Även i Tunisien gick de religiösa starkt framåt. al-Nahda, ofta beskrivet som måtfullt islamistiskt, blev den stora vinnaren.

I Libyen sade ordföranden i landets övergångsråd att muslimsk lag, inte sekulär, ska vara utgångspunkten för den nya grundlagen.

Inte lika inför lagen
I Jordanien kämpar kungen med att reformera systemet och har hittills undvikit stora folkliga uppror.

– Jag satt med i den grupp som skulle föreslå ändringar i grundlagen. Alla mina förslag godtogs, utom ett. Jag hade krävt att det skulle stå att alla människor, man som kvinna, är lika inför lagen. Det avslogs. Jag hade gärna avstått alla andra för att få igenom den, säger den kända människorättsadvokaten Asma Khader.

Vi sitter på hennes stiliga kontor i centrala Amman. Hon har arbetat med kvinnors rättigheter hela sitt liv och är ordförande i en jordansk kvinnokommission. Hon blev nyligen utnämnd att ingå i den grupp som för FN:s räkning ska utreda övergrepp i Libyen.

– Det kan aldrig bli demokrati om inte kvinnor har samma rättigheter som män. Alla som är intresserade av att regionen utvecklas måste försäkra sig om att kvinnor får spela en större roll i politiken. Just nu ser det inte bra ut i flera av länderna här. Man kan tala om ett bakslag.

En bit bort i samma stad har Rohile Gharaibeh, en av ledarna för Muslimska brödraskapet i Jordanien, sitt kontor.

– Vi anser att det är viktigt att kvinnor har toppositioner både inom näringslivet och inom politiken. Det är deras rättighet. Kvinnor har en speciell typ av kompetens som är värdefull. De är till exempel ofta mer effektiva. Samtidigt är Jordanien ett muslimskt land och folket här vill att grundlagen inte går emot religionen, säger han.

Revolutionens gång
Nobels fredspristagare Tawakkul Karman har meddelat att hon vill ställa upp i presidentvalet i Jemen när det äger rum. Hon är själv medlem i det islamistiska al-Islah, även om hon kritiserat partiet hårt.

– Det finns ingen motsättning i att vara religiös och att delta i politiken. Ofta ligger felet hos kvinnorna själva. Om de mer litar på sin egen styrka kan de övertyga sin omgivning om att de måste få delta i politiken, säger Tawakkul Karman när vi träffas.

Hon är snabb och orädd, intill sitter hennes man och tittar beundrande på henne. Under demonstrationerna i Jemens huvudstad Sanaa gick han ofta framför henne för att skydda henne.

– Alla revolutioner har samma komponenter, säger Tawakkul Karman. Först störtandet av en diktator, sedan störtandet av säkerhetstjänsten och militären. Efter det måste nya institutioner skapas. Den sista fasen är att skapa en legitim grundlag och att etablera en fullt demokratisk stat. Det kommer att ta tid i Jemen.

Tillbaka till Egypten. Människorättsaktivisten Amal Abdel Hadi menar att det inte går att vänta på att det politiska systemet etableras för att sedan kräva kvinnors rättigheter.

– Får inte kvinnorna sina rättigheter är det inte en demokrati. Om kvinnorna inte finns representerade i regeringen eller i de olika kommittéerna hur kommer då grundlagen att bli? Den kommer inte att tillvarata kvinnornas intressen. Så enkelt är det.

Text: Nathalie Besèr, rådgivare på Utrikespolitiska institutet. Texten är tidigare publicerad i Internationella Studier nr. 1 2012 under temat "Damernas värld".


Om UI-bloggen

Arkiv