Rysk opinion på maktens villkor


Av: Sven Hultberg Carlsson

2012-03-02 |

I Vladimir Putins toppstyrda demokrati tävlar verklighetsbilderna mot varandra. Oberoende opinionsinstitut är sällsynta och makthavarna bryr sig sällan om deras omvärldsanalyser.

För en dryg vecka sedan firade ryssar faderlandets försvarare. Men Vladimir Putin, premiärministern som lär återta presidentposten på söndag, fick sin finaste present veckan efter – av ett opinioninstitut.

– Vi fick en massa uppmärksamhet när vi publicerade en undersökning som gav Putin stöd hos 66 procent av de ryska väljarna, berättar Denis Volkov, utvecklingschef vid Levadacentret, ett oberoende opinionsinstitut i Moskva.

Den statliga TV:n var inte sen att dra växlar på undersökningen. Levadacentret har en legitimitet som statens regimtrogna opinionsinstitut, VTsIOM och FOM, inte har. Att de hade ställt en ”stängd” fråga med bestämda alternativ, och endast till säkra valdeltagare, spelade mindre roll för ryska Kanal ett.


Levadacentrets övriga forskning går ofta stick i stäv med vad Kreml vill förmedla.

– När vår forskning framhäver politiska och sociala problem eller minskat stöd för Kreml når den inte etern. Om vi gör mindre politiska saker som undersökningar om hemlöshet, kanske vi får vara med i någon talk show. Kvällsnyheterna når vi när våra undersökningar visar stöd för Putin och hans parti Enade Ryssland, säger Denis Volkov.

Sedan parlamentsvalet i december och de tilltagande protesterna med krav på fria val har Rysslands rikstäckande TV-kanaler – som alla, förutom den hippa kanalen Dozhd, ägs av statliga bolag – gett större utrymme åt maktkritiker.

Efter demonstrationerna den 4 februari ägnade den statliga TV:n lika stort utrymme åt marscherna för Putin som de emot honom. De fyra presidentkandidaterna har fått debattera på bästa sändningstid i upptakten till valet; Putin själv har dock inte tid för valdebatter.

Å andra sidan har Kremls järnhand gjort sig påmind. I februari ordnade Putin en regimtrogen majoritet i den frispråkiga radiostationen Ekho Moskvys styrelse. Kreml fortsätter att kommendera statligt anställda och den hårdhudade ungdomsrörelsen Nashi till sina motdemonstrationer.

Vid dessa samlingar anklagas valobservatörer, medier och andra oberoende aktörer för att styras av utlandet. Också Levadacentret tar emot utländsk finansering, bland annat från den amerikanska frivilligorganisationen National Endowment for Democracy (NED) och amerikanska demokratistiftelsen Ford Foundation.


Pengarna från utlandet utgör dock endast en bråkdel av Levadas totala budget. Att frånsäga sig det lilla biståndsstödet vore väl ett sätt att göra sig immun mot kritiken?

– Vi kommer att behålla våra samarbeten med utländska biståndsorganisationer. Utan stöd från National Endowment for Democracy, till exempel, hade vi inte kunnat forska kring stadsvalen i Moskva 2009. Dessutom stöds vi av så många ryska intresseorganisationer och företag. Vi samarbetar även med universitet och myndigheter, säger Denis Volkov.

Sedan 1987 har Levadacentrets forskare – som 2003 bröt sig loss från VTsIOM när staten allt mer började lägga sig i deras arbete – dukat upp ett smörgåsbord för samhällsvetare och Rysslandsintresserade, både inom landet och utanför. Valundersökningar, synen på Europa och det ryska civilsamhället är några av institutets intresseområden.

Kreml drar sig för att stödja Levadacentrets arbete. Makthavarna lyssnar hellre på opinionsinstitut som de själva kan styra. Men det finns ett visst intresse för Levadas forskning. Denis Volkov kontaktades en gång av regimens egna spindoktorer vid Stiftelsen för effektiv politik (FEP).

– Jag berättade om vår forskning om civilsamhället i Ryssland. Nästa dag ringde FEP upp och intervjuade mig om forskningsresultaten för någon tidskrift. Men jag såg aldrig att intervjun publicerades.

Möjligheten till förändring och modernisering av det ryska samhället är en röd tråd i Levadacentrets arbete. De pågående protesterna runtom i landet göder en tro på förändring som inte har funnits i Ryssland sedan tidigt 1990-tal.

Att undertrycka de konflikter som det politiska systemet skapar kommer inte att fungera för alltid, menar Denis Volkov och fortsätter:

– Vi behöver ett system som hanterar dessa konflikter på allvar och inte sopar dem under mattan.


Text: Sven Hultberg Carlsson, frilansjournalist.


Om UI-bloggen

Arkiv