Kan Annan övertala Assad?


Av: Anna Lantz

2012-03-15 |

Den syriska regimen fortsätter sina våldsamma övergrepp mot befolkningen. Samtidigt gästar Kofi Annan Damaskus i ett försök att tala Bashar al-Assad till rätta. Men hur väl fungerar egentligen diplomatin? Och är västerländsk inblandning den enda vägen framåt?

– Syrien är den arabiska vårens svarta fläck. Människorna där har det otroligt svårt just nu. Frågan är hur omvärlden på bästa sätt bör agera för att stoppa våldet.


Det sade Anthony Dworkin, forskare i internationell rätt vid European Council on Foreign Relations (ECFR) på ett seminarium om Syrien som hölls vid Utrikespolitiska institutet nyligen.


Regimtrogna soldater skjuter mot civilbefolkningen och det är ont om vatten och mat. Idlib-provinsen i norra Syrien har under de senaste dagarna beskrivits som en militärzon dit ingen kan ta sig varken in eller ut. Härom dagen hittades minst 47 lemlästade kroppar i stadsdelarna Karm al-Zaitun och al-Adawiyah i Homs. Samtliga kvinnor och barn. Bara det senaste i raden av bevis på att situationen i Syrien är alarmerande.

 

FN beräknar att uppemot 10 000 personer har dödats sedan protesterna mot president Bashar al-Assad inleddes i Deraa för ett år sedan. Siffran är nästan en fördubbling av antalet offer sedan i början av februari i år.


Situationen beskrivs som mer komplicerad i Syrien än i något annat land där folkliga protester utbrutit som ett led i den arabiska våren. Den syriska armén är stark – och därför skulle en militär intervention innebära en stor risk. Det varnade Anthony Dworkin för samtidigt som han uppmanade till handling:


– Det är hög tid för FN att agera. FN är i princip den enda aktören som har tillräckligt mycket auktoritet för att kunna göra något.


Just nu agerar FN med hjälp av diplomati. Organisationens före detta generalsekreterare, Kofi Annan, har åkt till Damaskus för att sätta press på Bashar al-Assad att dra tillbaka styrkorna. Men trots att Annan själv har uttryckt sig positivt efter besöket, beskrivs det i de flesta medier som misslyckat. Exakt vad Annan och al-Assad har sagt till varandra är inte offentligt.


Nyhetsbyrån AFP rapporterar att den syriska presidenten har svarat på Kofi Annans framförda krav om att våldet mot oppositionen måste upphöra. Men vad han har sagt är alltså ännu okänt.


Samtidigt som Annan är på plats i Damaskus, pågår diplomatiska försök att få Ryssland och Kina att ställa sig bakom en FN-resolution om Syrien. De båda länderna motsatte sig som bekant den förra resolutionen som säkerhetsrådet presenterade tidigare i vår. Men ett oenigt FN är enligt Anthony Dworkin bara en av orsakerna till varför det internationella samfundet inte agerar:


– Just nu är problemen större än möjligheterna. Vi har lärt av historien hur illa det kan gå när omvärlden lägger sig i. Samtidigt inser vi hur farligt det är att vänta för länge med att agera.


Problemen är djupt etiska och moraliska. En humanitär intervention är ”per definition” berättigad sett till den syriska befolkningens outhärdliga situation, menar Anthony Dworkin:


– Det är ingen tvekan om att det pågår allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i Syrien.


Men precis som vid alla överväganden om ett militärt ingripande för att skydda civilbefolkningen, uppstår enligt Dworkin rättsliga hinder som är svåra att komma runt. Och om det internationella samfundet trots allt beslutar sig för att utmana al-Assad militärt uppstår komplicerade moraliska dilemman.


– Omvärlden har redan lagt sig i tillräckligt mycket i andra konflikthärdar. Vi kan inte diktera villkoren själva längre, sade Dworkin.


Också Magnus Norell, Senior Research Fellow vid Utrikespolitiska institutet, verkar ense med Anthony Dworkin om att det är hög tid för omvärlden att agera. Men enligt Norell har alla ”bra” lösningar redan gått förlorade.


– Det har blivit allt svårare att hitta alternativ till ett militärt ingripande. Det har blivit svårare att göra någonting över huvud taget.


Antingen kan det internationella samfundet agera som i Libyen och försöka störta regimen militärt. Alternativet, enligt Dworkin, är att hitta en stat som kan tänka sig att ge al-Assad amnesti. Men båda alternativen är problematiska. Den syriska regimen är luttrad och oppositionen är betydligt mer splittrad än vad motståndsrörelsen var vid ingripandet i Libyen. Att understödja oppositionen militärt är därför inget bra alternativ. Det konstaterade både Dworkin och Norell.


Just nu verkar både USA och Storbritannien överens om att en militär intervention är utesluten. I stället planerar man ökade ekonomiska sanktioner och mer humanitär hjälp till de svårt drabbade invånarna i Syrien.


Många bedömare är överens om att en militär intervention med största sannolikhet skulle förvärra konflikten ytterligare – särskilt om målet är att minimera antalet civila offer. Det skulle förmodligen också reta upp Syriens militanta vänner. Både Iran och Hezbollah i Libanon anklagas för att redan i dag stödja regimen militärt och ekonomiskt. Och Ryssland, som tillsammans med Kina satte stopp för FN:s resolution, har till och med en egen militärbas inne i Syrien.   


– Alternativen börjar ta slut. Så länge Assad har militärt stöd från flera andra länder är det svårt att komma åt honom. Det är för sent för alla good guys att vinna, avslutade Magnus Norell.


Text: Anna Lantz har en fil. kand. i statsvetenskap och socialantropologi från Stockholms universitet och studerar journalistik för akademiker på Södertörns högskola. Anna Lantz gör sin avslutande praktik på Utrikespolitiska institutet.

 

Tips:
Läs också Per Jönssons text "Syrisk fred kräver brott mot principer".

Mer om Syrien hittar du i landguiden.se.


Om UI-bloggen

Arkiv