Nu förändras Ryssland nedifrån


Av: Sven Hultberg Carlsson

2012-03-12 |

Efter Vladimir Putins seger i Rysslands presidentval har fokus legat på den växande oppositionsrörelsen: hur skulle den reagera efter ännu ett riggat resultat?

Bilder på offentliganställda som röstade på Putin både två, fyra och sex gånger på valdagen den 4 mars cirkulerade på nätet. I den konflikthärjade delrepubliken Tjetjenien kammade Putin hem 99,7 procent av alla röster. Fusket var uppenbart. Moskvapolisen, vars siffror alltid är grovt underdrivna, bävade för protesterna i lördags och lät 50 000 personer samlas.


Men endast 20 000 dök upp, fem gånger färre än vid de största protestaktionerna i december och februari.


Intresset för proteströrelsen verkar minska. Insikten att ryska invånare faktiskt stödjer Putin, om än i mer begränsad utsträckning än de officiella siffrorna visar, sjunker nu in efter fyra månaders djärv optimism.


Även om oppositionens senaste tillskott, Moskvas världsvana medieelit, har stort inflytande över den regimkritiska diskursen är de i klar minoritet. Den världsbild som råder på innerstadens revolutionsromantiska restauranger får inte mycket gehör i övriga Ryssland.


När protesterna varit som störst har de samlat mindre än en procent av Moskvas befolkning. Nu, menade en av lördagens demonstranter, hade alla som protesterat för att det har varit på modet att göra det stannat hemma. Kvar i lördags fanns eldsjälarna.


Denna aktiva grupp organiserar sig öppet i sociala medier. Men debatten sker fortfarande inom ''stängda nätverk'' med begränsat reellt omfång, enligt journalisten Anna Sjarogradskaja. De flesta ryssar har statlig tv som nyhetskälla – inte den nytänkande tv-kanalen Dozjd, som direktsände helgens demonstration.


Rysslands medborgare saknar förtroende för den politiska processen. Eftersom "alla ledare stjäl när de kommer till makten” – vilket rimligen också gäller de ungas hopp, basketmiljardären Mikhail Prochorov – är det bäst att hålla fast vid Putin och hans klan, menar många. Stabilitet, hette det under Putins valkampanj.


Det kan också heta politisk stagnation. Oppositionen visar att pessimismen inte är obotlig. Men dess budskap och framtidstro måste spridas till större delar av befolkningen innan verkliga förändringar kan ske.


Kanske håller det redan på att hända. De yngre kandidaterna i valen till Moskvas stadsdelsfullmäktige ingjuter hopp; liksom att protesterna har förenat alla generationer. Den mest lovande utvecklingen sker dock utanför politiken.


Många aktivister räknar 2010 som det ryska civilsamhällets födelse. Då började ett virtuellt nätverk, samfinansierat på nätet via insamlingstjänster som Yandex Dengi, växa fram och komplettera de stats- och utlandsfinansierade ideella organisationer som redan finns. På så vis kan Aleksej Navalnyj, en av oppositionens informella ledare, driva projektet RosPil som granskar offentliga upphandlingskontrakt.


De medborgerliga initiativen är ofta lokala. I Sankt Petersburg har en aktiv grupp demonstranter satt stopp för ett planerat skyskrapsbygge mitt i den historiska stadskärnan. Den 403 meter höga byggnaden, finansierad av den statliga gasjätten Gazprom, kommer nu att byggas utanför centrum.


Protestaktioner som dessa stärker solidariteten bland medborgarna och leder i bästa fall till politiskt engagemang. Den ofta frustrerande kontakten med myndigheter och lokalpolitiker göder ambitionen att påverka och förändra.


När den viljan väl uppstår hos en större andel av befolkningen är utgångsläget bättre än det har varit. Om ens 10 000 demonstranter regelbundet tar till Moskvas gator har proteströrelsen vuxit sig 30 gånger större än den var före valen.


Förändringen lär ske successivt, vilket är positivt. Elitstyrda snabblösningar – tänk Oktoberrevolutionen 1917 eller chockliberaliseringen av ekonomin under Boris Jeltsins tid på 1990-talet – har gett dåliga resultat. En hållbar omvandling av den ryska politiken måste få ske nedifrån, och helst utanför det politiska system som medborgarna saknar förtroende för.


Text: Sven Hultberg Carlsson, frilansjournalist.

Tips: Mer om ryska presidentvalet kan du läsa i tidigare inlägg i UI-bloggen: "Det är klart att de fuskar" och "Putins seger - början till slutet för en regim".

 


Om UI-bloggen

Arkiv