Robert Mugabe eller Robert Mugabe


Av: Anna Tibblin

2012-12-06 |

Det är partikongress i Zimbabwe. Det gamla regeringspartiet Zanu-PF ska i veckan utse sin kandidat till nästa års presidentval. Det finns ett förslag: Robert Mugabe.

Om några månader fyller Zimbabwes president Robert Mugabe 89 år. De flesta tidningsartiklar eller kommentarer inleds ofta med presidentens uppfattade hälsotillstånd:

’Mugabe var oväntat skarp...’
’Mugabe pratade i två timmar, till synes utan trötthet...’

Därför blir det också förstasidesrubriker när presidenten ger ifrån sig något som helst tecken till normal ålderdomlig svaghet. Häromsistens skrek löpsedlarna att Mugabe var tvungen att ta stöd av en partikamrat när han skulle gå upp för en trappa.

Zanu-PF:s årliga partikongress inleddes på tisdagen under pompa och ståt. Konferenscentret i Gweru är en sprillans ny gåva från Kina och sägs ha kostat närmare 45 miljoner kronor att bygga. Marken lär ha konfiskerats från en (svart) storbonde. Konferenscentrat har i folkum döpts till ’Hall of Shame’.

Under flera dagar kommer långa, snåriga och ofarliga tal att avlösas av sånger som uttryker dyrkan för landets befriare och president. Tillställningen kommer att avslutas med att kongressen uttalar sitt stöd för Robert Mugabe som partiets kandidat i de val som måste hållas någon gång under 2013.

Sist det hölls val var 2008. Det var då oppositionen såg ut att vinna. Det var då Zanu-PF hämnades mot dem som hade vågat rösta på någon annan. Fler än 200 människor miste livet och tusentals drevs på flykt. För att få slut på våldet slöts ett avtal. En samlingsregering bildades. Robert Mugabe förblev president och den förre oppositionsledaren Morgan Tsvangirai blev premiärminister.

Och nu är det alltså dags igen.

Robert Mugabe kräver att val hålls i mars nästa år. Alla andra – Samarbetsorganisationen för södra Afrika (SADC), Sydafrikas president Jacob Zuma som är oficiell medlare i zimbabwekrisen, samt de bägge MDC-partierna – säger nej; landet är inte redo.

Först måste en ny grundlag antas. Yttrande- och organisationsfrihet måste införas och garanteras. Dessutom måste polisstyrkor, militär och underrättelsetjänst förbinda sig att agera opartiskt.

Idag är det olagligt att hålla möten med fler än tre personer utan att ha polistillstånd. Landets militära ledare säger öppet att de inte kommer att acceptera att någon annan än Robert Mugabe vinner valet.

Mugabe söker nu att bli återvald för ytterligare fem år. Kanske handlar det om att vilja återvinna förlorad legitimitet. Kanske är det därför att det saknas alternativ. Mugabe är en mästare på att leda genom att söndra och härska. Det har gjort det omöjligt att föda fram nya, självklara, ledare.

Valkampanjen är redan igång. För att vinna stöd på landsbygden delar Zanu-PF ut gratis utsäde till dem som bekänner lojalitet till partiet. Säckarna pryds med ett porträtt på presidenten. Det glunkas även om nya bilar till militärer och partifunktionärer.

Finansminister Tendai Biti, som tillhör den förra oppositionen MDC, försäkrar att pengarna inte kommer från statskassan. Allas ögon riktas därför mot diamantgruvorna i landets östra delar som ägs av staten, drivs av militären, där finansministern saknar insyn och där en ny rapport uppskattar att gruvorna har genererat vinster för minst 14 miljarder kronor som aldrig har redovisats.

Det pågår sedan flera år en maktkamp inom Zanu-PF. Ledarna för de två fraktionerna är också de som ses som Mugabes möjliga efterträdare. Emmerson Mnangagwa är försvarsminister och anses ligga bakom mycket av det politiska våldet. Joice Mujuru är vicepresident och en av de minst kontroversiella ledarna inom Zanu-PF.

Mnangagwa företräder militären, som har tillskansat sig enorma rikedomar under Zanu-PF:s ledning. Flera militära ledare står anklagade för grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Militären kommer inte att frivilligt släppa ifrån sig någon makt.

Frågan är vad som händer den dagen Robert Mugabe inte vakar upp på morgonen. Vem kommer att få nyheten först – försvarsministern eller vice presidenten? Det telefonsamtalet kan avgöra landets framtid.

Text: Anna Tibblin, frilansskribent och bosatt i Zimbabwe sedan 2006. Hon har arbetat med flera svenska bistånds­organisationer i södra Afrika.

 

Tips: Anna Tibblin har också skrivit senaste numret av Värlsdpolitikens Dagsfrågor, nr 11-12 2012: Zimbabwe: diktaturens sista dagar?


Om UI-bloggen

Arkiv