Fortsatt oenighet mellan Japan och Nordkorea


Av: Gustav Sundqvist

2012-12-03 |

Sedan ledarskiftet i Pyongyang har relationen mellan Japan och Nordkorea förbättrats något.  Men Nordkoreas förändrade attityd bör inte ses som ett långsiktigt trendbrott, utan snarare som ett försök att skapa osämja i regionen.

Under rubriken ”Responses to China’s Rise and A North Korean Threat” hölls Stockholms 37:e Japanseminarium nyligen på Utrikespolitiska institutet. Huvudtalarna utgjordes av Yoshihide Soeya, direktör för Keiouniversitetets östasiatiska institut, Yasuhiro Izumikawa, docent vid Chuouniversitetet och Sugio Takahashi, vice direktör vid Japans försvarsdepartements kontor för strategisk planering. 

Soeya inledde seminariet med att diskutera hur Japan har hanterat Kinas växande styrka. Han argumenterade för att det moderna Kina präglas av två delvis motstridiga utvecklingstendenser. Den ena är en trend som drar landet mot ytterligare liberaliseringar och ökad öppenhet mot omvärlden. Japan har historiskt sett uppmuntrat och dragit nytta av den utvecklingen genom bistånd och handel. Samtidigt präglas Kina även av en nationalistisk trend som anspelar på såväl stolthet som nationell förödmjukelse. Den trenden riskerar att leda till att Kina uppträder aggressivt mot sina grannländer. 

Den senaste tidens upptrappade konflikter om öar i Östkinesiska sjön och Sydkinesiska havet kan delvis ses som ett resultat av den allt starkare kinesiska nationalismen.  Enligt Soeya bör Japan stödja en utveckling i Kina som går mot en ökad liberalisering samtidigt som den allt starkare kinesiska nationalismen måste motverkas.    

Yasuhiro Izumikawa övergick därefter till att tala om Japans förhållande till Nordkorea. Han beskrev bland annat orsakerna till att relationen mellan de båda länderna försämrades under det tidiga 2000-talet. Detta bedöms ha skett som ett resultat av Nordkoreas fördjupade kärnvapenprogram, men Izumikawa menade att Nordkoreas erkännande av kidnappningar av japanska medborgare på 1970- och 1980-talen har varit en än viktigare orsak till de försämrade relationerna.

Trots att Nordkoreas kärnvapen utgjorde och fortfarande utgör ett betydligt allvarligare strategiskt hot mot Japan, bedöms kidnappningsfrågan ha skadat relationerna mer eftersom den väckt särskilt stor ilska hos det japanska folket. Vidare menade Izumikawa även att Japans konflikter med Kina, Sydkorea och Ryssland styrt bort uppmärksamheten från det nordkoreanska kärnvapenhotet.

Sedan ledarskiftet i Pyongyang har ländernas relationer förbättrats något. Japan har fört samtal på toppnivå med Nordkorea och japaner har tillåtits att besöka gravar tillhörande de landsfränder som dödades i norra Korea under andra världskriget. Trots detta menade Izumikawa att Nordkoreas förändrade attityd inte bör ses som ett långsiktigt trendbrott. Pyongyangs försök att närma sig Tokyo bör enligt honom snarare ses som ett realpolitiskt försök att slå split mellan Sydkorea, Japan och USA, en taktik som landet anses ha använt sig av flera gånger efter det kalla krigets slut. Izumikawa menade därtill att Nordkoreas förbättrade relationer till Kina bör göra landet mindre benäget att nå överenskommelser med Japan.

Sugio Takahashi fokuserade i sitt anförande på Japans säkerhetspolitiska utveckling. Han talade bland annat om de huvudsakliga riktlinjerna i Japans säkerhetspolitiska strategi gentemot Kina. Takahashi menade att Japans förhållningssätt till Kina präglas av både konflikt och samarbete. På det militära området strävar Japan efter att avskräcka Kina, inom det diplomatiska fältet försöker Tokyo konkurrera med Peking och när det kommer till ekonomi vill landet fördjupa samarbetet med den växande stormakten. 

Japans självförsvarsstyrkor försöker stärka sin förmåga att övervaka landets territorium och på så vis kunna bemöta hot på ett bättre sätt även i fredstid. När det gäller Japans militära industri försöker landet för närvarande lätta på sina självpåtagna restriktioner för vapenexport till omvärlden. Takahashi framhöll detta som en stor utmaning eftersom han menade att Japans militära produktion hittills hade varit helt inriktad på att tillgodose det egna landets försvarsmakt. Som en följd av detta är Japans kunskaper om andra länders militära behov begränsade.

När seminariet öppnade för frågor uppstod en diskussion rörande utformningen av sexpartsförhandlingarna runt Nordkoreas kärnvapen.  Frågan ställdes om inte Japan borde uteslutas ur sexpartssamtalen då landet enligt vissa bedömare anses ha bromsat förhandlingsprocessen genom att föra in diskussionen på den känsliga kidnappningsfrågan. Soeya opponerade sig mot denna uppfattning och hävdade att alla inblandade parter, inte bara Japan, har agerat som politiska bromsklossar då samtliga haft intresse av att upprätthålla status quo.

Izumikawa uttryckte sig pessimistiskt inför möjligheterna att nå framsteg i sexpartsförhandlingarna. Han, som inriktat sig på relationen mellan Kina och Nordkorea, menade slutligen att Kinas förbättrade relationer med Nordkorea samt det faktum att Nordkorea nu har haft kärnvapen en längre tid gör det allt mindre sannolikt att en lösning på kärnvapenfrågan kan nås genom förhandling. Samtidigt poängterade Izumikawa att det finns få alternativ till de så kallade sexpartssamtalen; dessa kommer även i framtiden att utgöra det främsta forumet för förhandlingar kring det nordkoreanska kärnvapenprogrammet.

Text: Gustav Sundqvist, stipendiat vid Utrikespolitiska institutet.

Tips - ttta på seminariet i UI Play:
Part 1 Responses to China’s Rise and A North Korean Threat
Part 2 Responses to China’s Rise and A North Korean Threat
Part 3 Responses to China’s Rise and A North Korean Threat

UI:s facebooksida hittar du också ett fotoalbum med bilder från seminariet.





Om UI-bloggen

Arkiv