Storbritannien stänger dörren


Av: Lena Karlsson

2012-12-28 |

Att Storbritannien har ett komplicerat förhållande till EU är ingen nyhet. Den brittiska politiken har alltsomoftast handlat om hur London ska undvika att lämna ifrån sig mer makt till Bryssel. I början av hösten sade premiärminister David Cameron att han vill omförhandla delar av medlemskapet.  Veckan före jul gick han längre än så och sade att han kunde ”föreställa sig” att Storbritannien skulle kunna lämna EU helt – men betonade att det inte var något han själv önskade.

Kritiken mot EU tycks bara växa inom Konservativa partiet och många av premiärminister Camerons partivänner trycker på för att det ska hållas en folkomröstning om EU-medlemskapet. Vid partiets kongress i början av oktober började regeringsföreträdare också tala om att begränsa den fria rörligheten inom EU genom att ställa krav på visum för medborgare från vissa av medlemsländerna.

Utspelet kom i ett läge där den brittiska regeringen, där också Liberaldemokraterna ingår, hade fått allt mer kritik för sin hårda besparingspolitik, där välfärdssystemen bantas och kraven på de drygt 2,6 miljoner britter som går utan jobb skärps. Frågan är bara var de arbetslösa ska hitta ett arbete. Regeringens förhoppningar om att nya arbetstillfällen ska skapas inom den privata sektorn har hittills inte infriats.

Det förefaller också som om många arbetsgivare hellre anställer personer från andra länder än infödda britter. När Cameron tog upp den tråden i samband med partikongressen utgick han från sina besök i två fabriker, där det visade sig att 50–60 procent av arbetsstyrkan kom från andra EU-länder, samtidigt som de som bodde i trakten hade svårt att hitta arbete.

Stor arbetskraftsinvandring
Vid EU-utvidgningen 2004 var Storbritannien ett av få länder som inte införde några restriktioner för arbetskraft från de 10 nya medlemsländerna. Den dåvarande Labourregeringen hade dock inte räknat med att så många skulle komma. Statistiken brister, men minst en miljon människor beräknas ha flyttat till Storbritannien, sannolikt ännu fler om man räknar dem som kommer för att arbeta kortare perioder. Av de två miljoner jobb som Labour sade sig ha skapat 1997–2007 gick majoriteten till invandrare från de nya EU-länderna i Öst- och Centraleuropa. Invandrare som överlag var bättre utbildade och beredda att jobba för lägre löner än de arbetslösa britterna.

En del av invandrarna från Östeuropa flyttade hem när den brittiska ekonomin började kärva 2008, men många stannade kvar. Nya siffror tyder på att invandringen från de östeuropeiska länderna ökar igen.
Varken Cameron eller inrikesminister Theresa May sade något om vilka EU-länder som skulle beröras av eventuella visumkrav. De flesta bedömare anser att det främst handlar om Rumänien och Bulgarien som blev medlemmar 2007 och för vilka de sista övergångsreglerna tas bort i slutet av 2013.

Brott mot unionens principer
Att hindra EU-medborgare från att fritt röra sig mellan medlemsländerna skulle vara ett brott mot en av unionens grundprinciper, och britterna har redan kritiserats för att vilja se samarbetet som en meny där de fritt kan välja vad de vill ha samtidigt som de inte kan tänka sig att betala hela notan. Från Bryssels sida verkar man inte ha bestämt sig för hur man ska reagera på Camerons och Mays planer. Det är också svårt att veta hur mycket som sägs för att blidka den EU-kritiska högerfalangen inom Konservativa partiet.

May fick senare medge att några nya övergångsregler inte kunde införas för Rumänien och Bulgarien 2013, men att regeringen skulle försöka begränsa invandringen på andra sätt, bland annat vilka som skulle få rätt till vård och olika bidrag när de kommer till Storbritannien. Frågan om fri rörlighet kommer också att tas upp i den utredning av landets relation till EU som ska göras under ledning av utrikesminister William Hague.

Men de konservativa styr inte Storbritannien på egen hand utan delar makten med de EU-vänliga Liberaldemokraterna. EU är ett av flera områden som orsakar spänningar mellan de två regeringspartierna. På Liberaldemokraternas partikongress i september anklagade partiledaren Nick Clegg EU-skeptikerna för att vara ”inskränkta, chauvinistiska och oförmögna att se vad som är bra för Storbritannien på lång sikt”.

Text: Lena Karlsson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet. Texten har tidigare publicerats i Internationella Studier nr 4 2012: Tema - Vem behöver Europa?

 


Om UI-bloggen

Arkiv