Ryssland tar sig ton


Av: Karin Ekström

2012-12-20 |

Ryssland signalerar en allt mer muskulös utrikespolitik, vilket kan ses som ett tecken på nervositet inför den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Orsaken är det missilförsvarssystem som USA och Nato planerar att sätta upp i Europa, som ett skydd mot eventuella angrepp från Iran och Nordkorea.

Ryssland hävdar att systemet har kapacitet att skjuta ner ryska stridsspetsar, vilket skulle hota Moskvas möjlighet att slå tillbaka med kärnvapen vid ett angrepp. En förklaring till det förhöjda tonläget är ryssarnas oro för att systemet kan förändra maktbalansen i Europa.
Ryssland har hotat att vidta militära åtgärder om inte inblandade parter når ett gemensamt avtal. Ryske generalstabschefen Nikolaj Makarov klargjorde i våras att ”preventiva anfall’’ kan drabba stater som medverkar i västs missilförsvar. För Sveriges del kan säkerheten i Östersjöområdet påverkas om Ryssland som svar utplacerar Iskandermissiler i Kaliningrad.

Tomma hot?
Frågan är om den ryska skrämseltaktiken bara rymmer tomma hot eller bör tas på allvar? Här bör Putins problem på hemmaplan tas i beaktande, någonting som direkt återspeglas i utrikespolitiken. Ett sätt för Putin att upprätthålla sin status som landets beskyddare är att måla upp väst, och framförallt USA, som landets främsta antagonist. Vladimir Putins Ryssland behöver yttre fiender.

Rysslands hot om militär upprustning kan därför ses som ett led i den antiamerikanska kampanj som Putin har fört efter sitt senaste tillträde på presidentposten. Andra exempel är Putins frånvaro från de senaste toppmötena i G8 och Nato och beslutet att sparka ut biståndsorganet USAID från Ryssland i september.

Georgien och Syrien
Men även bortsett från detta talar det mesta för att omstartspolitiken mellan Ryssland och USA definitivt är över. Moskva ser inte med blida ögon på Nato:s stöd för Georgiens eventuella medlemskap i alliansen och den ryska inställningen till Syrienkonflikten, för att nämna ett exempel, är ett horn i sidan till de allierade. Dessa tvistefrågor utgör bakgrunden till upptrappningen av konflikten kring missilförsvarsfrågan.

Respekt är viktigt för ryssarna. Och den allmänna uppfattningen inom det ryska etablissemanget är att väst och framförallt USA ignorerar ryssarnas oro i missilförsvarsfrågan. Det militärpolitiska etablissemanget har deklarerat att det inte tänker sitta och vänta på ett fait accompli och se Washington planera för ett missilförsvarssystem som är till fördel för den amerikanska kärnvapenarsenalen.

Taktiskt spel
De ryska hoten bör dock inte tas för direkta, utan snarare ses som en taktik för att pressa Washington till att svara på ryska krav. Det hela tyder på ett maktspel där aktörerna verkar vara mer drivna av politik än att realisera verkliga hotbilder. Däremot bör de tas under beaktande. Utvecklingen vi ser i dagens Ryssland är farlig. Sett till situationen på hemmaplan med Putins auktoritära kontroll och nationalistiska agenda, går Ryssland i riktning mot något som liknar det sovjetiska förflutna i stället för mot en europeisering där landet hör hemma i dag.

Text: Karin Ekström, stipendiat på Utrikespolitiska institutet under hösten 2012. Under sin stipendiattid har hon varit knuten till UI:s Rysslandsprogram. Artikeln har tidigare publicerats i UI:s tidskrift Internationella Studier nr 4 2012: Tema - Vem behöver Europa?


Om UI-bloggen

Arkiv