Krig och fred i ny tappning


Av: Lisen Bergquist

2012-11-09 |

 – Freden måste vara lokal, inte internationell, sade statsvetaren Charles Philippe David vid ett seminarium på UI nyligen. Några universella lösningar på världens krig och konflikter finns inte. Istället bör varje sådan situation lösas på sitt eget sätt.

Utrikespolitiska institutets seminarium ”War and Peace in the 21st Century” tog avstamp i rapporten Dagordning för fred (An Agenda for Peace) som FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali skrev 1992. Diskussionen handlade om hur krigen och fredsarbetet i världen har förändrats sedan dess.

Statsvetaren Charles Philippe David från Québecuniversitetet i Montréal, och UI-forskaren Johanna Mannergren Selimovic såg båda positivt på den utveckling som har skett och menade att fredsbyggandet har förändrats markant de senaste 20 åren. Även om konflikterna blivit fler, menade David att FN har blivit bättre på att hantera dem. Han hänvisade bland annat till det tysta arbete som sker inom FN och menade att fokus ofta ligger på de konflikter som redan är utlösta, medan de fall där FN agerar preventivt knappt ges något utrymme.

Som särskilt glädjande pekade David på den förändring som har skett gällande fredsbyggandet och angav principen om skyldighet att skydda (Responsibility to Protect) som det främsta exemplet. I samband med detta betonade han även vikten av att mänsklig säkerhet numera ingår som en del av säkerhetskomplexet och den betydelse det har haft för FN:s fredsbyggande.

Båda föreläsarna höll med om att dagens konflikter är komplexa och svårlösta, men Mannergren Selimovic passade på att lyfta det faktum att det, enligt henne, alltid finns så kallade ”fredsagenter” (peace agents) i ett konfliktområde. Problemet är att de ibland kan vara svåra att identifiera.

David och Mannergren Selimovic upprepade gång på gång vikten av att lyssna på de lokala aktörerna, både regeringar och civilbefolkning. ”Freden måste vara lokal, inte internationell”, sade David och Mannergren Selimovic pekade på att det är de lokala agendorna som driver kriget. IKEA-freden, det vill säga den universella lösningen, finns inte. Den slutsatsen drog seminariets föreläsare, en slutsats som varit återkommande de senaste åren efter västs liberaliseringsförsök i postkonfliktområden under 90-talet. Varje konflikt är unik och varje fred har sitt eget framgångsrecept.

Associationerna till Leo Tolstojs Krig och fred spinner därmed vidare till Anna Karenina: alla lyckliga stater liknar varandra, men varje olycklig stat är olycklig på sitt eget sätt.

Text: Lisen Bergquist, projektsamordnare vid UI.


Om UI-bloggen

Arkiv