Obamas vinst applåderas i omvärlden


Av: Anna Jardfelt

2012-11-07 |

Efter månader - ja, år – av opinionsundersökningar, analyser och rena spekulationer vet vi nu till slut att Obama omvalts för fyra år till i det amerikanska presidentvalet år 2012.

Valet har engagerat människor världen över – och det har betydelse för många. Inte minst det senaste dryga decenniet har visat precis hur viktigt det är för omvärlden vem den amerikanska presidenten är och hur denne hanterar och prioriterar i utrikespolitiken. Och de flesta utanför USA:s gränser vaknade idag upp nöjda med resultatet enligt BBC:s opinionsundersökning. Enligt den ville en klar majoritet i alla undersökta länder– utom Pakistan – hellre se en seger för Obama än Romney.

Som vanligt fick utrikesfrågorna en begränsad roll i presidentvalskampanjen. Dessa frågor stod dock i fokus för den sista av de tre presidentvalsdebatterna. Förutom nyansskillnader om Iran och engagemanget med den syriska oppositionen, präglades denna debatt av stor samstämmighet. Romney som tidigare utmärkt sig med skarpa uttalanden om Kinas valutahantering och utpekandet av Ryssland som USA:s geopolitiska fiende nummer ett verkade nu ha rört sig mot mitten. Obama kunde finna stöd för hur han hanterat såväl bin Ladin som användandet av drönare och tillbakadragandet från Irak.

Samstämmighet i utrikesfrågorna är inte ovanlig – även i Sverige kan det vara svårt att hitta större skiljelinjer mellan riksdagspartierna. Bakom samsynen kan dock annat gömma sig. Det kan finnas en naturlig osäkerhet kring vilka utrikespolitiska frågor som kommer att ställas på sin spets de kommande fyra åren. Men det kan också handla om att båda kandidater vill avvakta svåra grundläggande vägval för den amerikanska utrikespolitiken. Vägval som närmar sig då den nuvarande militära maktprojektionen i omvärlden varken är hållbar eller önskvärd.

Vissa av frågorna som kommer i fokus denna mandatperiod kan identifieras, till exempel avvecklingen i Afghanistan och utvecklingen i Mellanöstern. Historien har dock visat att få kandidater - och väljare – kan förutse vilka utrikespolitiska utmaningar som kan komma upp på agendan. Obama planerade knappast inför den arabiska våren. Verkligheten kom även ikapp Bush junior som i sin utrikesdebatt mot Al Gore år 2000 porträtterade sin utrikespolitik i form av ett ödmjukt, starkt USA som till varje pris skulle undvika amerikansk inblandning i andra länders nationsbyggande. 

Men vi närmar oss också ett mer grundläggande vägval. USA har sedan 1990 genomfört fyra krig och aptiten på fortsatt massiv amerikansk militär internationell närvaro är liten, inte minst med tanke på det stora budgetunderskottet. Många amerikaner vill fortsatt inte ge avkall på USA:s supermaktstatus, vilket inte minst Romney spelade på i valkampanjen. När antalet trupper nu trappas ner, efter avslutad militär insats i Irak och det kommande tillbakadragandet från Afghanistan 2014, betyder det att visionen kring hur USA skall spela sin utrikespolitiska roll i den nya hypersammanlänkade globala världen behöver finslipas.

Oron för terrordåd och cyberkrig kommer inte att avta under de kommande fyra åren. Skillnaden är att presidenten – 11 år efter 11 september – genom trupptillbakadragandet, kommer att ställas inför ett nytt utrikespolitiskt vägval.

Kompensation för den minskade amerikanska militära närvaron i världen kan ske genom att lägga ytterligare kraft på förstärkning av den amerikanska diplomatin. Men oron för frågor som terror och cybersäkerhet kan också leda till att än mer energi läggs på att själv utveckla offensiva strategier. Allt oftare hörs referenser till ”preventiva krig” vilket inte minst kan leda till ytterligare användning av drönare och specialstyrkor på andra länders territorier.

Kanske handlar därför framtidens amerikanska utrikespolitiska vision mer om vilken roll man föredrar att ge sig själv: skall makt projiceras med militära medel eller genom att utöva ”mjuk makt” och vara ett gott föredöme. Obama har nu fyra år på sig att visa vilken väg han väljer i utrikespolitiken. 

Text: Anna Jardfelt, direktör vid Utrikespolitiska institutet

Tips: Mer om valet - USA-valet på ui.se 

 


Om UI-bloggen

Arkiv