FN:s ”vakthund” osäker om Irans atomprogram


Av: Per Jönsson

2012-11-26 |

Internationella atomenergiorganet IAEA har en nyckelroll för att fastställa om Iran är på väg att bryta mot ickespridningsavtalet mot kärnvapen, NPT. Men det råder delade meningar om Iran uppfyller IAEA:s krav, framgick det vid en UI-debatt där tidigare IAEA-chefen Hans Blix deltog.


Hans Blix fnissade gott när han berättade att FN-organet IAEA, när han själv var dess chef 1981-1997, anklagades för att visa ”svaghet” mot länder som misstänktes för att vilja skaffa kärnvapen.


 Men IAEA:s roll är inte att vara polishund, en arg best som kastar sig över folk. Nej det är snarare att uppträda som vakthund eller ledarhund, kanske som en Sankt Bernhard.


Samtidigt kunde Blix ge flera exempel på att IAEA förvisso både under hans ledarskap och senare förmått att tala klarspråk när diverse stormakter försökt utnyttja organisationen för egna syften. Exempelvis när Bushadministrationen 2002 försökte göra gällande att kärnbränsle illegalt hade skeppats från Västafrika till Saddam Husseins påstådda illegala kärnvapenprogram. Då deklarerade IAEA kort och gott att det var skitsnack. Fast det hindrade inte USA från att året därpå invadera Irak och kasta detta land in i ett mångårigt inbördeskrig.


Utrikespolitiska institutets välbesökta seminarium ”IAEA – mer än bara en Nuclear watchdog” den 23 november avhölls just som stormakterna i FN:s säkerhetsråd plus Tyskland på nytt försöker få igång förhandlingar med Iran om dess kontroversiella kärnteknikprogram. Israel, USA och somliga andra misstänker att detta syftar till att tillverka iranska kärnvapen. Men nu, menar många, föreligger ett gyllene tillfälle till att försöka bilägga den decennielånga tvisten om huruvida Iran bryter mot ickespridningsavtalet mot kärnvapen (NPT från 1968). Tidpunkten är särdeles läglig: Obama har framgångsrikt lagt den förlamande presidentvalskampanjen bakom sig, och Israel är knappast berett att bomba iranska kärnanläggningar före det israeliska parlamentsvalet den 22 januari.


Nils Daag, Sveriges ambassadör i Wien och dess representant i IAEA:s styrelse, framhöll att Iran av allt att döma upprätthöll ett kärnvapenprogram fram till 2003, något som också USA:s 16 underrättelsetjänster slog fast 2007 och 2011. Därefter har varken IAEA, USA eller Israel kunna framlägga några hårda bevis för saken.

 

– Iran har troligen inte fattat något slutgiltigt beslut om man ska utveckla kärnvapen eller ej. Men landet har inte upphört med att utveckla sitt kärnteknikprogram och fortsätter envetet med att anrika uran. Anrikningen gäller både till den treprocentsnivå som behövs för fredlig kärnenergi och till tjugoprocentsnivån för medicinskt bruk men som relativt snabbt kan föras vidare till 90-procentsnivån för kärnvapentillverkning.


Daag menade också att det iranska kärnteknikprogrammet innehöll komponenter som inte är förenliga med enbart fredlig användning utan har ”möjliga militära dimensioner”. Det är precis vad IAEA rapporterade om för ett år sedan, då dess nye chef japanen Yukia Amano öppet hänvisade till information från anonyma utländska underrättelsetjänster (israeliska och amerikanska, enligt de flesta bedömare).


En hake är här att IAEA:s mandat egentligen inte inrymmer att göra politiska eller säkerhetspolitiska bedömningar av länders avsikter, med sina kärnteknikprogram. Som Hans Blix påpekade: Hur definierar man kärnvapen? Handlar det enbart om avskjutningsklara vapensystem? Eller gäller det i lika hög grad ett lands kapacitet att framställa (eller nästan framställa) kärnvapen? I det senare fallet är det en fråga om subjektiva politiska bedömningar av den misstänkta regeringens intentioner.


Försvarsforskaren Jan Prawitz, tillika nedrustningsrådgivare åt flera svenska regeringar, ville anlägga ett jämförande perspektiv på det iranska kärnteknikprogrammet:


– Vad håller Iran egentligen på med? Ja, i några fall har man varit lite senfärdiga med rapporteringen till IAEA. Men därvid är iranierna sannerligen inte ensamma bland IAEA:s medlemsstater.


– En rad andra icke-kärnvapenmakter gör exakt detsamma som med sina kärnteknikprogram - exempelvis Tyskland, Kanada, Brasilien och Australien. Men beträffande de länderna är det ingen som höjer på ögonbrynen. Vore det inte dags med lite likhet inför lagen? undrade Jan Prawitz som ofta har kallats ”Sveriges meste kärnvapenguru”.


Här höll Hans Blix delvis med. Han menade att det knappast var korrekt att hävda att Iran brutit mot NPT och IAEA:s regelverk och att det snarast är en fråga om just att bedöma Teherans intentioner. Och han gjorde en kuslig historisk jämförelse:


– För nio år sedan invaderade USA Irak för påstådda kärnvapen som inte existerade. Nu hotas Iran med bombangrepp för påstådda kärnvapenavsikter som ingen vet om de existerar.


Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips: Titta på hela seminariet i UI Play:

Del1: IAEA - mer än bara en nuclear watchdog - UI:s direktör Anna Jardfelt inleder.

Del 2: IAEA - mer än bara en nuclear watchdog - Nils Daag talar.
Del 3: IAEA - mer än bara en nuclear watchdog - Hans Blix talar.
Del 4: IAEA - mer än bara en nuclear watchdog - samtal mellan Nils Daag och Hans Blix.

 


Om UI-bloggen

Arkiv