Erdoğans hätska Israelkritik skadar Turkiet


Av: Per Jönsson

2012-11-21 |

Att turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdoğan tidigare i veckan utpekat Israel som en ”terroriststat” innebär en allvarlig förlust för Turkiet, och för hela världen. Den bedömningen gjorde den kände turkiske forskaren Sinan Ülgen vid ett seminarium på UI.

Så kallad mjuk makt stod i fokus när ytterst välrenommerade Turkietexperter deltog i Utrikespolitiska institutets paneldebatt den 21 november: ”A Political Giant Reborn – Turkey’s Soft Power”.

”Mjuk makt” för en stat är – med statsvetarikonen Joseph Nyes definition – allt som inte är ”hård makt”, det vill säga säkerhetspolitiska och ekonomiska relationer med omvärlden, hävdade Joshua Walker, seniorrådgivare på amerikanska utrikesdepartementets Mellanösternavdelning. Och han fick medhåll från de andra paneldeltagarna, även om flera av dem huvudsakligen uppehöll sig vid Turkiets urstarka ekonomiska utveckling under 2000-talet under den mjuk(!)islamistiska AKP-regeringens och premiärminister Recep Tayyip Erdoğans ledning.

I fallet Turkiet har begreppet mjuk makt särskilt använts i samband med den ”arabiska våren” då Erdoğan kunde turnera som nära nog en omsusad rockstjärna i Egypten, Tunisien och på andra håll. Då spred han budskapet om ”den turkiska modellen” – en unik och framgångsrik kombination av demokratiskt och islamiskt styre som de nya arabiska övergångsregimerna med fördel sades kunna kopiera.
Men haltar inte detta budskap när Turkiet på senare år har börjat fängsla allt fler journalister och ånyo behandla kurder som mindre värda än ”riktiga” turkar? Inte alls, menade Sinan Ülgen, chef för ett berömt institut för ekonomi och utrikespolitik i Istanbul:

– Egyptier och andra araber kan inte gärna titta på exempelvis Sverige när de ska bygga en demokrati – sådana europeiska föredömen ligger alltför långt borta från deras värld. Turkiet, däremot, kan de greppa någotsånär, inte minst just för att Turkiet inte är någon perfekt demokrati och att de därför kan förstå vilka fällor och felaktigheter man måste försöka undvika.

Ekonomiprofessorn Bahadir Kaleağasi vid det prestigefyllda Bosporeninstitutet (Institute du Bosphore) demonstrerade med en flodvåg av statistik hur Turkiets utrikeshandel och investeringar det senaste decenniet formligen har exploderat i alla riktningar – mot såväl Europa som Asien och Afrika-Mellanöstern – vilket enligt honom är symptomatiskt för Turkiets nya roll i världen:

– Mitt land kommer framöver alltid att betraktas som tillhörigt både Europa och Asien, vilket kan vara både en fördel och en nackdel, men som i alla händelser ger Turkiet större handlingsfrihet och större inflytande.
Ett utslag av detta skulle kunna vara den på senare år så beramade ”nollproblemsdiplomatin”, en strategi som Erdoğan och utrikesminister Ahmet Davutoğlu knäsatte i hopp om att bli regionens överlägsna storspelare. ”Nollproblemsdiplomatin” sades innebära att Turkiet skulle ha goda och fruktbara relationer med alla sina nära och ganska nära grannar: EU, Balkanländerna, Ryssland, Kaukasusländerna, Syrien, Irak, Iran, Israel, ja hela Mellanöstern.

Fast på sistone har det mesta av detta gått snett, mest som oönskad följd av ”arabvåren” som utvecklades till arabisk vinter, åtminstone i Syrien. På blott halvtannat år har Erdoğanregeringens relationer med inte bara Assadregimen i Syrien förvandlats till iskalla, för att inte säga fientliga, vilket fört med sig minst sagt kylslagna relationer med Irak, Iran, efterhand också Ryssland, som samtliga valt att fortsätta hålla sig väl med Damaskus.

Därtill har förhållandet Turkiet-Israel utvecklats till rena katastrofen. Det började med Erdoğans och Davutoğlus fräna kritik av Israels Gazainvasion 2008–2009, vilket inledde popularitetsvågen för Erdoğan och AKP i arabvärlden. Saken förvärrades dramatiskt med Ship to Gaza-intermezzot i juni 2010, då israelisk militär dödade åtta turkar ombord det turkiska fartyget ”Mavi Marmara” vilket man inte velat be om ursäkt för.  Erdoğan ställde då maximikravet att Israel skulle häva blockaden av Gaza, vilket Israel förstås vägrade – med följden att Turkiet nedgraderade sina diplomatiska relationer till fryspunkten med Israel.

Och nu, just denna vecka, har Turkiets starke ledare Erdoğan tagit ett ödessteg som lär för alltid dödförklara varje försök till närmande mellan hans regering och Netanyahuregeringen i Israel. Efter några dagars ömsesidigt missilregn mellan Hamasledda Gaza och Israel uttalade Erdoğan den 19 november ett makalöst fördömande av Turkiets tidigare nära samarbetspartner: ”Israels handlingar är terrorhandlingar. Jag menar att Israel är en terroriststat”. Som för att understryka att detta inte var ett verbalt misstag upprepade premiärministern samma formulering dagen därpå inför turkiska parlamentet.

Erdoğans tilltag har fått många att undra: Kommer uttalandet om Israel som en ”terroriststat” att öka eller minska Turkiets så kallade mjuka makt i arabvärlden, eller i Mellanöstern som helhet? Sinan Ülgen tog på sig den grannlaga uppgiften att försöka besvara den knäckfrågan:

– Erdoğan är en mycket slug, mycket skicklig politisk taktiker. Och just nu väljer han alltid sina ord med hänsyn till det turkiska presidentvalet 2014, som han väldigt gärna vill vinna. Vad han än säger om känsliga ämnen som kurdfrågan eller Israel-Palestina-konflikten så utgör det noga valda komponenter i denna långdragna valrörelse.

Om Ülgen har rätt innebär det i praktiken att den två gånger omvalde premiärministern Erdoğan räknar med att flertalet av de turkiska väljarna faktiskt håller med honom om att Israel är en terroriststat. Eller åtminstone att han medvetet väljer att stryka sådana väljarattityder medhårs i syfte att vinna inrikespolitiska poäng. Men Ülgen framhöll också en annan allvarlig konsekvens av Erdoğans utspel med bäring långt utanför Turkiet:

– Turkiet har tidigare åtnjutit en unik position i samband med konflikten mellan Israel och palestinierna. Vem mer än Turkiet kunde tala med båda sidor, alla parter, och behålla förtroendet hos både israeler och palestinier? Men nu, i ett slag, med ett enda ord har Erdoğan placerat Turkiet orubbligt på enbart ena sidan i denna Mellanösterns långvarigaste och plågsammaste konflikt. Det är en allvarlig förlust för Turkiet, och för Mellanöstern, och för hela världen.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet.

 

Tips:
Seminariet filmades och kommer inom kort att publiceras i UI Play. I väntan på det kan du läsa Per Jönssons blogginlägg: Turkiet förtar sig som pånyttfödd stormakt som han skrev efter del ett av seminarieserien om Turkiet. Om du missade del 1 kan du nu se seminariet i UI Play. I december är det dags för det sista av tre seminarier om Turkiet. Håll utkik efter exakt datum under evenemang på ui.se eller följ oss på facebook. Du kan också beställa Världspolitikens Dagsfrågor nr 4 2012: Det nya Turkiet: tio år med Erdogan.

 


Om UI-bloggen

Arkiv