Maktens kvinnor axlar skulden i Kina


Av: Gustav Sundqvist

2012-10-04 |

Den 20:e augusti dömdes Chongqings före detta första dam Gu Kailai till villkorligt dödsstraff. En fråga som därefter diskuterats är om inte kommunistpartiet exponerar Gus brott för att skyla över Kinas politiska problem. Om så vore fallet är det inte första gången som en kvinnlig kinesisk makthavare svartmålas.

I Kina har mäktiga kvinnor länge betraktats med skepsis. Kejsartidens statsfilosof Konfucius lär ha ansett att kvinnliga härskare var något lika onaturligt som ”en höna som agerar tupp vid soluppgången”. I den folkliga mytologin har det länge funnits historier om hur kvinnliga ”rävandar” utnyttjat män för att nå framgångar. Författaren Pu Songling berättar i boken Märkliga historier från en kinesisk kammare om hur dessa kvinnoväsen använde sex för att suga ut mäns livsenergi i syfte att själva uppnå evigt liv. Dessa uppfattningar och myter kan ha spätt på den kvinnofientlighet som genomsyrar Kinas politiska samhälle.

En av de historiska kvinnor som ofta framställs på ett negativt sätt är kejsartidens sista regent, änkekejsarinnan Cixi. I populära filmer från Hongkong och Fastlandskina skildras Cixi som en egoistisk intrigmakerska. I filmen The Empress Dowager från 1989 beskrivs hon som en kvinna med ”starka händer och en vargs hjärta”. Kinesiska historiker anklagar ofta Cixi för att ha bidragit till kejsardömets fall.

En annan kvinnlig makthavare som svartmålats i Kinas officiella historia är Mao Zedongs fru Jiang Qing. Denna tidigare skådespelerska hade under kulturrevolutionen en framträdande position inom det kinesiska ledarskiktet. När Mao dog och kulturrevolutionen avslutades hamnade Jiang Qing i onåd och dömdes till livstids fängelse. I en intervju i tidsskriften Time från 1980 gav Kinas efterföljande ledare Deng Xiaoping Jiang Qing skulden för huvuddelen av de grymheter som begicks under kulturrevolutionen. ”Jiang Qing utnyttjade Mao Zedongs fana när hon begick onda handlingar” sade han till journalisten Oriana Fallaci.

Ställd inför frågan om hur han skulle betygsätta Jiang Qing gav Deng det korta svaret ”lägre än noll”. Som kontrast till detta gavs Mao det betydligt bättre betyget ”70 procent bra och 30 procent dålig”. Ansåg Deng att Jiang, likt sagans rävandar, utnyttjade sin mans förtroende för att tillgodogöra sig personliga fördelar? Helt klart har partiets historieskrivare valt att skuldbelägga Jiang samtidigt som Mao till stor del har rentvåtts från kulturrevolutionens brott. 

I likhet med Jiang Qing har en diskussion förts om huruvida även Gu Kailai har fått ta ansvar för sin mans handlingar. När Gu Kailais man, den stilige och vältalige Bo Xilai, avsattes som Chongqings partisekreterare den 15:e mars detta år inleddes genast spekulationer angående varför han förlorade sin post. Många bedömare, som till exempel Radio Free Asia och tankesmedjan China Uncensored, menade att Bos självständiga och vänsterpopulistiska politik gett honom mäktiga fiender som till slut lyckades störta honom.

Kommunistpartiet tycks ha ogillat denna typ av rykten. Kinesiska bloggare som uttryckte att Bos fall skulle ha haft politiska orsaker snabbt fick se sina inlägg censureras bort. Istället kopplade partiets medier samman Bos fall med brottsanklagelser mot hans fru Gu Kailai. Gu anklagades för att ha mördat den brittiska affärsmannen Neil Heywood, en man som hon ska ha varit i ekonomisk konflikt med. Bo Xilai ska i sin tur ha gjort sig skyldig till lagbrott när han försökte undanröja bevisen för hustruns mord. Ännu en gång beskrev det officiella Kina hur en kvinnas makt inneburit katastrof för människor i hennes omgivning och samhället i stort.

Med utgångspunkt från dessa exempel lyfts frågan om inte de kinesiska ledarna utnyttjar kvinnofientliga attityder för att dölja strukturella problem i landets politiska system. Framtiden får utvisa huruvida Gu Kailai är den sista kvinna som får symbolisera det kinesiska systemets mörka sidor eller om fler syndabockar står på tur.


Text: Gustav Sundqvist. Gustav Sundqvist deltar hösten 2012 i UI:s stipendiatprogram. Han har en masterexamen i politik och internationella studier samt en magisterexamen i kinesiska från Uppsala universitet.

 



Om UI-bloggen

Arkiv