Nobelpris med förhoppningar inför framtiden


Av: Mark Rhinard

2012-10-12 |

Dagens beslut att ge Europeiska unionen Nobels fredspris må vara kontroversiellt, men är mindre märkligt än vad det kan te sig vid en första anblick. Sett ur ett historiskt perspektiv, och trots den viktiga roll individer spelar i fredsprocesser, så har EU fungerat som en viktig grund för stabilitet och välstånd i mer än 60 år. En sådan framgång förtjänar ett erkännande.

Självklart är inte EU den enda orsaken till att en av världens historiskt sett mest våldsdrabbade regioner har kunnat njuta av en aldrig tidigare skådad period av fred. Globaliseringen och det ökade välståndet måste ges en del av äran, samtidigt som NATO:s och USA:s roll i att skydda europeiska intressen och deras påskyndande av det Kalla krigets slut också spelade en roll.

Drivkraften att knyta länder så nära, att man med Robert Schumann’s ord gör krig till något inte bara otänkbart utan även praktiskt omöjligt, utgör kärnan i freden i Europa. Det faktum att EU:s fredsmodell, som bygger på ökad integration mellan länder, har exporterats till ASEAN, Mercosur och den Afrikanska unionen är ytterligare bevis på dess framgång.

Visserligen stapplar sig EU just nu genom en eurokris och en hård debatt om dess framtid, men det avskräckte knappast Nobelpriskommittén. Precis som med Barack Obamas pris år 2009 innebär priset lika mycket förhoppningar inför framtiden som ett erkännande av det som varit.

Text: Mark Rhinard, Senior Research Fellow på UI och ansvarig för UI:s Europaprogram.



Om UI-bloggen

Arkiv