I väntan på ryska reformer


Av: Karin Ekström

2012-10-10 |

När Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev lämnade sin post i mars 2012 var det uppenbart att inga djupgående reformer hade introducerats – trots de löften om modernisering som han avgav i sin artikel ”Framåt, Ryssland!” från september 2009. Nu tre år senare står det klart att hans fraser om förändring inte följdes upp av någon reformpolitik.

Antologin ’’Waiting for reform under Putin and Medvedev’’, redigerad av UI-forskaren och Rysslandskännaren Lena Jonson och den brittiske professorn Stephen White, diskuterar den övergripande frågan: vad gör det ryska systemet så motståndskraftigt mot reformering? Författare är sju västerländska och sju ryska statsvetare och sociologer, däribland några av Rysslands mest intressanta forskare.

Boken lyfter fram den auktoritära struktur som byggts upp under Putins tid vid makten och vad den innebär för Rysslands framtid.  Det ryska systemet behöver moderniseras och förändras i grunden. Med de senaste händelserna i färskt minne ser vi, enligt boken, ett system som är på väg i en nedåtgående spiral. Korruptionen i partitoppen ökar, liksom graden av centralisering.

– Det är Putins maktvertikal som är roten till det onda, roten till svårigheterna att reformera landet. Det vi ser idag är ett Ryssland som går i auktoritär riktning, mot avmodernisering med begränsad yttrandefrihet, sa Lena Jonson då boken presenterades och diskuterades vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet. 

Systemet under Putin går, enligt Lena Jonson, i en allt mer konservativ riktning, där kyrkan tillsammans med säkerhetspolisen blir makthavarens politiska instrument och på så vis bildar en effektiv propp mot modernisering.

Ett annat problem som Jonson tog upp är moderniseringsproblemen ute i landets regioner. Moskvas kontroll över regionerna leder till att befolkningen utanför storstäderna utestängs från beslutsfattandet, samtidigt som staten förblir en stark aktör. Detta förhållande gör det svårare för en reformering underifrån.

Men ljuset i tunneln är den proteströrelse som vuxit fram sedan parlamentsvalet 2011. Den allt växande medelklassens krav på förändring har lett till att systemet satts i gungning. Men modernisering kommer inte av sig själv utan kräver genomgripande strukturella reformer, menar Lena Jonson.

Gudrun Persson, forskare på Försvarshögskolan, deltog också vid seminariet om antologin. Hon citerade Lev Gudkov och Emil Pain, två av bokens författare. 

– Dagens ryska federation är byggd på spillrorna av det sovjetiska samhället. Det finns ingen tillit till kollektiva lösningar, myndigheter eller institutioner.

Med de orden gav Persson ett tydligt exempel på svårigheterna med att bygga upp en rättsstat i dagens Ryssland. För att förändring skall ske krävs radikala tillvägagångssätt. Gudrun Persson menade att en förändring är möjlig och nödvändig:

– Men Ryssland är fortfarande fast i historiens paradigm. Regimen fruktar att en splittring i landet kan leda till ett sönderfall liknande det som skedde efter Sovjetunionen. Och det får aldrig ske igen.

Carolina Vendil Pallin, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, gav sin syn på de faktorer som förhindrar att systemet går åt rätt riktning. Hon menade att det är makthavarnas angreppssätt som är det huvudsakliga problemet för reformer. Ryssland lider av ett defekt styrningssätt. Det byråkratiska systemet är genomsyrat av korruption, vilket leder till ineffektivitet.  De ryska makthavarna lever i en slags virtuell verklighet. Partitoppens egna företagsintressen är ett hinder när de diskuterar och fattar beslut om ekonomiska frågor. Många politiker gynnas av det nuvarande systemet, vilket leder till att de strävar efter att behålla det som det är. 

Johan Molander, ambassadör och tidigare beskickningschef vid ambassaden i Moskva, gav även han sin syn på problemen i Ryssland. Enligt Molander bygger Rysslands system på en slags maffiastruktur där det är fysiskt farligt att förlora makten, och där säkerhetspolisen är ett instrument som skiftat från politiskt verktyg till staten per se.

Men i mångt och mycket handlar det om en mobilisering av attityder. Enligt Molander styrs det ryska samhället av en slags tröghetsfaktor. Det ryska folket har det bättre nu än under sovjettiden och många upplever en förbättrad individuell levnadsstandard. Rädslan för förändring stärks av de privata framgångar som invånarna haft under de senaste åren med ekonomisk tillväxt. Den växande konsumtionen kommer på sikt kräva ett fungerande rättstatssystem med äganderättigheter och andra förmåner som den växande medelklassen kan dra nytta av.

– En verklig förändring måste drivas underifrån, men bäras upp ovanifrån. Förändring måste ske i samförstånd, ur framväxten av ett civilsamhälle, betonade Lena Jonson.

Text: Karin Ekström, Stipendiat knuten till UI:s Rysslandsprogram.

Tips: Vill du se hela seminariet? Titta i UI Play:
Del 1 I väntan på reformer - under Putin och Medvedev
Del 2 I väntan på reformer - under Putin och Medvedev
Del 3 I väntan på reformer - under Putin och Medvedev

Här kan du beställa boken ’’Waiting for reform under Putin and Medvedev’’.

 


Om UI-bloggen

Arkiv