Stöd för Merkels krispaket


Av: Ylva Nilsson

2012-01-31 |

Den tyska regeringen, med Angela Merkel i spetsen, har åter fått gehör för sin politik när 25 av EU:s sammanlagt 27 medlemsländer nu går med i finanspakten för budgetdisciplin. Ylva Nilsson har tecknat bakgrunden till problemen i euroområdet.


Problemen började egentligen med den amerikanska finanskrisen. Eftersom europeiska banker gjorde affärer med USA drogs de med i de stora förlusterna och snart hade Europa en egen bankkris. En kris bland stora banker har inget land råd med. Brist på kapital får samhällsekonomins hjul att sakta in, arbetslösheten att öka och statens skatteintäkter att minska. Därför kom som ett brev på posten den tredje krisen – skuldkrisen. Den var bland annat ett resultat av kostnaderna för att rädda bankerna och för att hålla igång en inbromsande samhällsekonomi när skatteintäkterna minskade och bidragskostnaderna steg.

Utan en lösning av Europas kris(er) hotar en djup ekonomisk nedgång att sprida sig över världen. I denna situation har allas ögon riktats mot Tysklands förbundskansler Angela Merkel, ledare för eurozonens enda ekonomi som är stor och stark nog att kunna avvärja den akuta faran. Från alla håll har kraven kommit på att den tyska regeringen ska gå med på att den samlade eurozonen – i realiteten då den tyska ekonomin – ställs som garant för raden av betalningssvaga och skuldsatta länder.

Från den tyska hemmafronten har kraven varit de motsatta: Merkel måste vägra att använda tyska skattebetalares pengar för att rädda länder som har sig själva att skylla.

Hittills har EU med Merkel i spetsen valt att följa den tyska logiken. Räddningsinsatser har bara genomförts i mindre skala och då framförallt för att rädda de tyska och franska banker som lånat ut pengar till de idag krisdrabbade euroländerna. De skulddrabbade länderna har ålagts att spara sig ur sina problem.

EU har lagt ned mycket möda på att se till att något liknande aldrig kan hända igen. Man har infört nya regler om övervakning av banker, finansaktörer och av medlemsländers ekonomiska förehavanden. Eurozonen har under hösten, mer eller mindre på tysk-franskt diktat, skräddarsytt en ny politisk kostym som är misstänkt lik en tvångströja.

Om EU:s – Merkels – val är ekonomisk dårskap eller sunt förnuft lär vi inte kunna avgöra förrän kriserna ligger bakom oss. Politiskt kan vi redan konstatera ett resultat. EU har spruckit i två delar – i euroländer som godtagit en närgången inblandning i sin ekonomiska politik och i icke-euroländer som sluppit detta men också ställt sig utanför Europas egentliga politiska maktcentrum.

Text: Ylva Nilsson, EU-journalist. Texten är ett utdrag ur Ylva Nilssons "EU och kampen för att rädda euron" i senaste numret av Världspolitikens Dagsfrågor.

Tips: Läs också Ylva Nilssons inlägg i UI-bloggen: Vem bestämmer i Europa – politikerna eller marknaden?

 


Om UI-bloggen

Arkiv