Demokratin går kräftgång i stökig omvärld


Av: Per Jönsson

2012-01-27 |

Gräsrötters reaktion mot globaliseringen framkallar främlingsfientlighet och protektionism. Efter den arabiska våren utnyttjar dunkla religiösa krafter situationen för egen räkning. Det framgick vid en exklusiv paneldebatt om det gångna kris- och revolutionsåret.


Sverige står snyggt och starkt, hävdar Annika Winsth, chefsekonom på Nordea. Och då syftar hon på de globala marknadernas värdering av svenska företags strategier i en krisande omvärld och paret Borg/Reinfeldts hantering av statsfinanserna.

Europas trovärdighet dalar i övriga världen, betonar förre utrikesministern Jan Eliasson, prästen Helle Klein och centerpartiets utrikesguru Pär Granstedt. Då tänker de på att EU:s så kallade mjuka makt vad gäller fredsskapande insatser, ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter (med Ungern som särskilt fult exempel) i dag inte längre är vad den var.

Kronprinsessan ViktoriaDet är två delvis kontrasterande ståndpunkter som uttrycktes inför kronprinsessan Victoria och hundratals andra inbjudna åhörare vid en paneldebatt på UI om vad det dramatiska kris- och revolutionsåret 2011 lärt oss om omvärlden.
- Ja omvärlden framstår som verkligt stökig för oss svenskar, och för oss européer. Men vi måste anpassa oss till denna nya omvärld, filosoferade Annika Winsth och preciserade sina tankar:

-  USA tappar i inflytande på många plan, inte minst ekonomiskt. I stället kommer Brics-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika – att växa desto snabbare och betyda desto mer för oss. Men det bör vi inte se som ett hot utan som en möjlighet, och det är bra för världsordningen som helhet med en viss omfördelning av jordens resurser.

Annars kretsade paneldebatten till stor del om demokratins vara och inte vara, särskilt i Mellanöstern där den ”arabiska våren” ju nu övergått i närmast vintermörker i samtliga länder där folk har revolterat, kanske med undantag för Tunisien.

Helle Klein underströk att alltför många är alltför fixerade vid politiska val som en mätare på demokratisk utveckling. Hon citerade den egyptiska veteranaktivisten för mänskliga rättigheter Nawal Sadawi att demokrati först och främst handlar om att bygga ett fungerande civilsamhälle med utbredd mottaglighet hos människor för demokratiskt tänkande och tolerans mot andras åsikter.

Här hakade Utrikespolitiska institutets direktör Anna Jardfelt snabbt på och hänvisade till att färska MR-organisationer som Freedom House och Human Rights Watch i sina årsrapporter konstaterar att demokratin i världen i själva verket har gått kräftgång på sistone, att fler länder i dag har mindre av varan mänskliga rättigheter än vad man hade för några år sedan.

Det gäller inte bara en rad regeringar i tredje världen som hakat på förra USA-administrationens metoder för ”kriget mot den globala terrorismen” och numera anklagar och fängslar sina politiska meningsmotståndare för kopplingar till al-Qaida och andra terrornätverk. I stora östländer som Ryssland, Ukraina och givetvis Vitryssland har möjligheten att uttrycka sig fritt och organisera sig politiskt blivit väsentligt inskränkt jämfört med några nästan gyllene år efter Sovjetväldets fall 1991.

Även ett land som Turkiet har drastiskt brutit sin tidigare, delvis av EU inspirerade, utveckling mot större frihet och öppenhet – nu fängslas journalister och oppositionella i parti och minut, oftast med hänvisning till hotet från kurdiska PKK. I Ungern har ny auktoritär lagstiftning kraftigt inskränkt yttrandefrihet och rättsprocedurer. Och i Sarkozys Frankrike har det nyligen gjorts straffbart att ha en annan åsikt än statsmakten om mänskliga katastrofer i andra länder.

Också Jan Eliasson uttryckte viss pessimism: efter euforin, inte minst i omvärlden, över den arabiska våren förra året slår pendeln nu tillbaka och dunkla religiösa krafter utnyttjar situationen för egen räkning. Samtidigt ökar främlingsfientligheten, nationalismen och protektionismen i den rika delen av världen, något som Eliasson betecknade som en gräsrötternas reaktion mot globaliseringen.

Den gamle medieräven Erik Fichtelius ställde en retorisk fråga: ”Vad är massmediernas uppgift för att bringa ordning och begriplighet i det globala kaoset?” Och han svarade själv genom att citera en radiokollega: Den som lyssnar på Ekot ska inte bli förvånad när en revolution inträffar någonstans i världen.

Den sortens gedigna utrikesrapportering blir allt mer sällsynt i bruset av allt fler och allt ytligare kommersiella och sociala medier. Men Fichtelius menar att medborgarnas okunskap om omvärlden inte enbart handlar om gammelmediernas kris, utan att det också finns något som han kallade en ”digital avgrundsklyfta” inom befolkningen:
-  Tre miljoner vuxna svenskar är internetalfabeter, de förlitar sig enbart på skogsteve. Samtidigt väljer nio av tio svenskar bort Rapport och Aktuellt. Hur ska vi över huvud taget nå dem som inte förstår vad som sker i vår omvärld?

Text: Per Jönsson, associerad redaktör UI-bloggen.

 

Tips: Bilder från medlemsdagen hittar du på UI:s facebooksida. Läs också Johan Erikssons artikel: Känslor och individer styr världens öde.



Om UI-bloggen

Arkiv