Estlands president gisslar EU-bröderna


Av: Per Jönsson

2012-01-24 |

 

Estlands president sedan 2006 började med att visa en gammal tecknad film med Karl-Alfred som restaurangägare där en lätt ovårdad kund lurar till sig en hamburgare på kredit med orden: ”Jag ska med glädje betala dig på tisdag om jag får en hamburgare i dag.”

Just den attityden genomsyrar enligt Toomas Hendrik Ilves alltför många av EU-medlemsstaternas regeringar. Den nuvarande eurokrisen är bara det senaste allvarliga symptomet på samma inställning – att det alltid går att inteckna framtiden i hopp om att Gemenskapen, kollektivet, på något sätt ska komma med en lösning.

Samtidigt uttryckte Ilves stolthet över att både regering och opposition i Estland utan större tvekan sade ja till den nya eurozonspakten – trots att tre av fyra estniska väljare är emot detta 17-nationerssamarbete. Ibland måste faktiskt politikerna ta ledningen, inte bara passivt följa majoritetsopinionen, var presidentens slutsats och motto.

Men på direkt fråga sade han sig vara rätt besviken på åtskilliga av brodernationerna inom EU. Dels för att det tog så lång tid för Estland att 2004 äntligen komma med i unionen. Dels för att det alltjämt finns en ganska högdragen attityd inom EU mot ”nykomlingarna”, samtidigt som flera av de betydligt äldre EU-medlemsstaterna så uppenbart missköter sig.

- Fast det här är inte en negativ känsla mot själva EU från min sida. Det handlar bara om att även andra, ja alla EU-medlemmar, helt enkelt ska följa de regler man kommit överens om, skyndade sig Ilves att tillägga.

Den svenskfödde presidenten– hans föräldrar flydde till Sverige under världskriget – har en lång bana som USA-ambassadör, exiljournalist, utrikesminister och partiledare i hemlandet bakom sig. Med påtaglig självmedvetenhet dristade han sig att gissla både uppsatta EU-politiker och EU-institutioner, vilket drog ned gillande skratt från den stora publiken när han föreläste om  ”Europe at a Crossroads” på Utrikespolitiska institutet måndagen den 23 januari.

Kanske skarpast var Ilves när han kom in på det transatlantiska förhållandet. Européerna måste vänja sig och anpassa sig till en annan värld än hittills under efterkrigstiden, löd hans mantra. Han upprepade förre amerikanske försvarsministern Robert Gates påpekande att det i dag bara är 4 av Natos 28 europeiska medlemsstater som spenderar de två procent av BNP på försvaret som alliansmedlemmarna har kommit överens om. Och han påpekade att USA nu börjar minska sina militära styrkor och sitt engagemang i Europa för att i stället vända sin säkerhetspolitiska uppmärksamhet mot Kina och Östasien:

- Man behöver sannerligen inte vara någon filosofie doktor för att begripa vartåt USA är på väg!

Och på frågan om vilka som är EU:s främsta framgångar valde president Ilves att först kortfattat utbrista ”Fred i Europa”, för att sedan återkomma till att européernas liv hittills har utspelat sig i skuggan, eller varför inte ljuset, av USA:

- Faktum är att EU-ländernas ekonomiska blomstring under efterkrigstiden har gjorts under det amerikanska kärnvapenparaplyet, med många hundratusentals amerikanska soldater stationerade i Europa och med hela säkerhetspolitiken förankrad i och ledd av Nato. Det betyder helt enkelt att européerna har sluppit en massa utgifter och bekymmer.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör UI-bloggen.

 

Tips: På UI:s facebooksida hittar du bilder från seminariet ”Europe at a Crossroads”.


Om UI-bloggen

Arkiv