Hur man botar en fanatiker


Av: Margot Wallström

2011-09-21 |

Oslomördaren har sökt i historien för att finna likasinnade personer som stöder hans utopiska idé om att lyckas utesluta alla ”andra”. Att förebygga sådan fanatism förutsätter en förståelse för att alla samhällen är antagonistiska, skriver Margot Wallström.

När de sjuttiosju namnen på offren för terrorattacken i Oslo lästes upp högt och deras bild visades i samband med minneskonserten var det som om någonting förändrades. Högljudd gråt från släktingar som bröt samman ekade i kyrkan. Det var som om alla dessa offer förkroppsligades framför våra ögon – de som med sitt unga hopp för framtiden, sina oskyldiga leenden och klara blick tittade rakt på oss – och först då insåg vi vidden av förlusten. Så många individuella liv som släcktes i förtid, liksom deras drömmar om kärlek, karriär, resor eller om att ändra sitt land och världen som aldrig kommer att förverkligas.

Det är i mötet ansikte mot ansikte med en annan människa som vi ytterst och på djupet förstår vad som är rätt och vad som är fel. Men ett namn utelämnades i samband med minnesstunden och har heller inte uttalats av statsminister Stoltenberg i hans tal och framträdanden efter massakern den 22 juli 2011. Mördarens namn.

Jag vill gärna tro att det är ett medvetet val av en klok politisk ledare. Någon som inser att offren ska stå i fokus för våra minnen av den svarta fredagen den 22 juli, inte mördaren. Att inte bidra till att göra en terrorist till en hjälte eller martyr. Och det är den verkliga risken. Hans ansikte och uppträdande är en fanatikers. Någon som är så övertygad om sina egna idéer att han har slutat lyssna till andra. Han är villig att offra sig själv och andra i övertygelsen att det han tror är den enda sanningen. Drömmen om ett homogent och enkulturellt samhälle, att bo i ett "rent” land. Oslo-mördaren har sökt i historien, ideologier och rasism för att legitimera sina handlingar. Han har lyckats finna likasinnade personer på internet som stöder hans utopiska idé om att lyckas utesluta alla "andra”, de med annorlunda idéer och kultur.

Att förebygga fanatism förutsätter en demokratisk tradition med en förståelse för att alla samhällen är antagonistiska. Vi kommer aldrig att finna en idé, ett språk, en kultur eller något annat som samtliga kan komma överens om. Hur frustrerade det än må vara så är vår verklighet mångfacetterad och multikulturell. Demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter är de enda principer vi kan enas kring. De tillåter oss att hantera våra olika uppfattningar och att finna politiska kompromisser som garanterar vår respekt för varandra. Den viktigaste kampen i dag är den mot fanatism och extremism i alla religioner och ideologier, mot fördomar som tar oss tillbaka till den mörka Medeltiden.

Rädsla och intolerans är vapen med en räckvidd som når de viktigaste slagfälten – de om människors tankar och sinnen. Men vi känner till alltför många historiska exempel på våld som fanatikernas favoritmetod. Även i de fall det inte innebär folkmord, etnisk rensning eller massakrer leder propaganda för en monokultur till lidande och fanatism i våra dagliga liv. Människor som måste dölja sin identitet, sexuella preferens eller trosuppfattning lider.

Att bota fanatism låter sig inte göras genom alla de kontrollmekanismer vi skapar för att skydda oss, även om de är nödvändiga när allt annat fallerar. Vägen framåt är förebyggande genom demokrati, utbildning, information och genom att du och jag tillåter oss tid för eftertanke och tvivel på att alltid ha rätt. Fanatikern är inte alltid någon annan, han eller hon lever som ett alternativt synsätt i oss alla. Det multikulturella samhället skapar inte fanatiker, men ger oss möjligheten att bota vår egen fanatism bara om vi vågar erkänna att vi inte alltid har rätt.

Text: Margot Wallström, FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt. Margot Walltsröm är också gästkrönikör i UI-bloggen. Alla skribenter ansvarar själva för sina texter.


Om UI-bloggen

Arkiv