Efter 11 september: Terrorkriget mot kvinnorna


Av: Per Jönsson

2011-09-02 |

Tio år efter att flygplanen kraschade in i World Trade Center har kvinnornas situation i många delar av världen blivit mörkare – som en direkt och indirekt följd av det så kallade kriget mot terrorismen. Den slutsatsen var en rad svenska och internationella experter överens om vid ett seminarium anordnat av UI och stiftelsen Kvinna till Kvinna.

Minnesmötena duggar tätt inför tioårsdagen av terrorkatastrofen den 11 september 2001. De allra flesta av dessa tillställningar handlar om ”hård makt”: hur terrorhandlingar ger upphov till militära och polisiära motåtgärder, samt ibland vice versa. Såväl terrorn som de hårda tagen för att förhindra dem riskerar samtidigt att förminska utrymmet för att utöva ”mjuk makt”: fredligt bistånd, dialog och växelspel mellan kulturer och religioner, strävan att reducera könsklyftor och kvinnoförtryck.

Om det sistnämnda - terror, makt och kön -  handlade ett seminarium som stiftelsen Kvinna till Kvinna och Utrikespolitiska Institutet arrangerade den 1 september: ”Terror, Power and Gender – 10 Years after 9/11”. Medverkande var utländska och svenska experter samt svenska riksdagsledamöter och militärer.

I själva verket förvandlades den amerikanska Bushadministrationens ”krig mot terrorn” snart till sin raka motsats, påpekade tidigare utrikesministern, IAEA-chefen och FN:s vapeninspektör i Irak Hans Blix:


– Tio års krig mot det ogripbara al-Qaida har resulterat i flera krig, omåttligt mänskligt lidande och mångfaldigt fler döda än de cirka 3 000 människor som omkom i själva 11 septemberattackerna. Och militariseringen fortsätter att tillta i hela världen, möjligen undantaget Europa.

Kriget mot terrorismen har också allvarligt skadat civilsamhället i många länder, underströk Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag. Inte minst genom att EU, USA och en rad andra länder har antagit lagstiftning och polispraxis som innebär ökad övervakning av medborgarna och svartlistning av personer på blotta misstanken att de skulle ha anknytning till påstådda terroristorganisationer.


– Det är väl dokumenterat hur stater som Colombia, Kina och Ryssland har utnyttjat det luddiga terroistbegreppet för att tysta meningsmotståndare som fredligt uttrycker sina åsikter. Däremot har inte antiterroråtgärdernas påverkan på kvinnors situation och deras möjligheter att delta i samhället granskats tillräckligt, påpekade Lena Ag.

I viss mening kan kriget mot terrorismen sedan 11 september betraktas som ett krig mot världens kvinnor, menade forskningschefen vid New York University School of Law, Jayne C Huckerby som just publicerat rapporten ”A Decade Lost: Locating Gender in U S Counter-Terrorism”. Tuffa regler för att förhindra att pengar kanaliseras till terrorgrupper har i stor utsträckning drabbat lokala kvinnoorganisationer i Mellanöstern, Asien och Afrika, exemplifierade hon:


– Det tar sig ibland bisarra uttryck. Bistånd som varit direkt riktat till kvinnoverksamheter i det extremt svältdrabbade Somalia har raderats ut av rädsla för att pengarna ska gå till den somaliska organisationen al-Shabab. Och överlag går en allt större del av USA:s biståndsanslag till mansrelaterade projekt – på behövande kvinnors bekostnad.

Också den irakiska kvinnoaktisten Hanaa Edwar vittnade av egen erfarenhet om hur kampen mot terror i hennes land – där terrorismen i realiteten har ökat mångfalt sedan USA-invasionen 2003 – framkallar ännu mer brottslighet, asocialitet, korruption och kvinnoförtryck. I fallet Irak kan det rentav vara så att störtandet av Saddam Husseins diktaturregim medfört en åtminstone på kort och medellång sikt sämre situation för landets kvinnor.

Irak under Saddam Hussein var trots allt ett av de mer moderna samhällena i Mellanöstern med god utbildningsnivå, statsgaranterad social service och en relativt hög andel yrkesverksamma kvinnor – landet fick till och med beröm av FN-organet Unesco för sina ambitiösa läskunnighetssatsningar. Av Hanaa Edwards – och många utländska besökares – skildring att döma har den irakiska genomsnittskvinnan i varje fall inte fått det bättre under de åtta åren utan Saddamväldet.

Så ond historia tycks gå igen. Om Afghanistan har det ofta sagts att kvinnorna i Kabul aldrig har haft det bättre än under de åtta åren av Sovjets ockupation på 1980-talet – sedan drogs burkan ned för gott av rivaliserande gudskrigare, talibaner och allsköns andra brutala manschauvinister.

Text: Per Jönsson, Associerad redaktör vid UI och skribent för UI-bloggen.

Nu kan du lyssna på Hans Blix, Jayne C Huckerby och Hanaa Edwar på UI:s You Tube-kanal.


 


Om UI-bloggen

Arkiv